Månad: september 2010

Kategorier
Resmål Resturang / Bartips USA

New york dag 2

Den 2a september 2010, Tommies födelsedag, och vi vaknade utvilade vid ca 06:30 i New York. Det kändes som en film och ingen av oss kunde tro att det var sant. Då vi båda var supertaggade hoppade vi upp och gjorde oss iordning. Då Starbucks låg vägg i vägg med hotellet och då de erbjöd gratis internet kändes det bra att starta dagen där. Varsin kaffe och grillad pannini senare gav vi oss av in till stan.

Då vi bodde invid den norra delen av central park bestämde vi oss för att promenera genom parken. Solen var stekande trots att klockan bara var 09, och det skulle bli ytterligare en supersvettig dag. Härligt! Efter ca 2 timmars rummlande i parken hade vi på nått sätt lyckats gå vilse flera gånger, och vi fick till slut nog och letade oss fram till parallelgatan till parken. Den vägen ledde oss sedan till Apple store vilket var vårt nästa mål.

Den stora glaskuben var lika sval och underlig som den såg ut. Kändes lite som sin egen planet. Vi tittade runt lite, men då vi inte ville släpa på en iPad, än, fick det vänta. Från Appelstore vandrade vi vidare till Gucci, the Trump building mm mm. De fantastiska vyerna avlöste varandra, och det hela kändes lite som månvandringen. När hungern sedan krävde sitt tittade vi i planeringsblocket efter ett passande restaurangtips och vårt val föll på The Burger joint in the meridian. New yorks best burgers. Upp till bevis!

Det tog oss längre än vi trodde att hitta the Meridian, och väl där inne hittade vi då rakt inte nått hamburgerställe. Den stilfulla foajén med skyhögt till taket såg ut att vara så långt ifrån en hamburgerbar man kunde komma, men efter att ha frågat en vakt som noterat våra vilsna uttryck fick vi en hänvisning mot den tungt draperade väggen på andra sidan rummet. Jaha? En vägg. Vad betydde det. Plötsligt åkte dock de tunga draperierna åt sidan och en dam slank ut. Draperiet stängdes tungt bakom henne. Okej…? Vi gick fram och slungade undan skynket, och visst! Där bakom surrade en neonskylt i form av en hamburgare, och en smal korridor ledde oss vidare. Väl runt hörnet var det dock som en helt annan värld öppnade sig. Narnia släng dig i väggen!

I en lokal med rätt många platser, ganska mycket folk och klotter på väggarna fanns en liten köksmonter med tre stressade personer och en grillbänk. På en skiva av kartong kunde man läsa menyn som skrivits i hast med blyerts: burgers,  burgers with cheese. På en annan skiva fick man anvisningar om hur man beställde. Order your burger with or without cheese, order fries and or drink. Pay. Enkelt och rätt fram, så vi gjorde enligt anvisningarna och beställde  burgers with cheese. Och diet coke.  2 min senare satt vi i ett av de tre båsen som fanns att tillgå och avnjöt vad som verkligen måste ha varit världens bästa hamburgare. Sicken grej!! Då vår dozen Apple group tour som jag bokat började endast 20 min senare fanns det dock ingen tid att spilla genom att Sitta å njuta, utan vi fick rusa vidare, slänga oss i en taxi och prick kl. 13 hoppa ut vid samlingsplatsen i Greenwhich village. Vi hann!

Touren tog oss genom greenwhich village, soho, South East seaport, ground zero, wallstreet och en hel del andra ställen. Vår guide Jimmy var en riktig karaktär och gav oss information som vi aldrig annars hade funnit ut och som van presenterade sina berättelser med inlevelse och passion. Hur bra som helst! Att vi sedan avslutade det hela med att ta en drink på en helt otippad sylta i chinatown gjorde det hela ännu häftigare. Här fick vi chans å mingla med de andra i gruppen samt ägaren av The real New Yorker Tours. Jag hade spillt informationen om att det var Tommies födelsedag, och innan vi visste ordet av hade både guiden och den lilla kinesiskan bakom disken tryckt i min prins shots av wild turkey och ett antal öl. Jag var dock inte långt efter med undantag för shotsen. Innan jag visste ordet av hade dock jag också dragit en shot av detta  urläskiga dryckjom, men som tur var varade eftersmaken bara till nästa öl, så jag överlevde. Lite lyckligare och lite mer rund under fossingen än innan.

Bredvid oss i baren satt ett Kanadensiskt par, något yngre än vi, som också hade gått med på touren. Vi började prata, och innan vi visste ordet av hade samtliga andra gått hem och vi var ensamma kvar med paret och guiden Jimmy. Vi var hungriga så han tipsade om en restaurang runt hörnet som skulle ha riktigt bra mat. Jag är inte säker på att vi hittade rätt restaurang, men samtliga rätter som vi beställde in smakade helt magiskt. Nästan, men bara nästan lika bra som i Hongkong. Det var iallafall väldigt gott och väldigt trevligt. Paret var på samma nivå som vi, och bättre blev det för varje öl 🙂

Efter maten promenerade vi genom chinatown och tillbaka till Wall street. Då jag kom på att jag läst om en Roof top bar som skulle vara riktigt bra, så föreslog jag detta för gänget som genast var på. Vi tog en taxi och inom 10 min var vi där. Vi åkte upp med hissen, och kom snart ut på en coolt inredd våning med gungande musik. Det var ett gäng där, men då lokalen var stor kändes det endast som ett fåtal. Alla var asiater i affärskläder. Vi gick runt och spanadepå den helt otroliga utsikten genom de stora panoramafönstren. New York by night slösar säkert en hel del energi, något jag är emot, men vyn av staden upplyst i natten var slående.

Vi köpte varsitt glas och slog oss ner. Vi hade nog väntat oss mer öppna ytor från en roof top bar, men det dög. Det var inte förrän herrarna varit på just herrarnas som vi hittade den något iögonfallande rulltrappan och skylten roof top djungel som  vi fattade att vi inte helt var uppe än. Väl uppe för rulltrappan. Wow!! Groovy tunes, palmer, folk i mängder och ljusen från de alldeles intilliggande skyskraperna, bland annat empire state building, gjorde det hela till en fantastisk venue. Vilken utsikt!! Vi hängde här ett tag och hade kanontrevligt, men då vårt sällskap just anlänt till New York samma dag och vi fortfarande var på Sverigetid så var alla ganska trötta. Efter ca en timme kramades vi hej då och tog en taxi hem, vart par för sig.

Det var med lyckliga leenden och smått trötta fötter som vi somnade den kvällen. Magiskt.

Kategorier
Uncategorized

New York New York!!

Efter att slutligen ha Lyckats somna natten till onsdagen, alla fjärilar i magen till trots, ringde alarmet ilsket 03:30. Jag släpade mig in i duschen och tog en välbehövd lång dusch. 04:00 var jag som ny, och det var dags att väcka en ovetandes Tommie. Det var under trotsig blick och utdragna suckanden som jag till slut lyckades få honom att inse att jag inte skojade när jag milt strök han över håret och meddelade i skrämmande pigg ton att det var dags att gå upp, för nu började min present till honom. Det var först ca 45 min senare när hans syster svängde in på gården efter sin tidningsrunda som jag tror poletten verkligen trillade ner och han insåg att allt han planerat för de närmaste dagarna inte skulle hända och att han var den ende som inte visste om att det var så. Innan vi gav oss av efter en frukost på stående fot bestående av grova frallor, kaffe och juice fick han kontrollera sin väska som jag packat i smyg så att han kände sig bekväm med innehållet.

Vi tog härskogsvägen till flygplatsen, så att viskulle flyga tror jag han hängde med på rätt tidigt. Utmanande frågor haglade stundvis från baksätet, men både jag och Sandra lyckades stå emot felsägningar relativt bra, och Tommie var fortfarande helt ovetandes vart vi skulle när rullade in våra väskor i utrikesterminalen vid 05:40. Härskogsvägens mörka ensliga vägar var en skarp kontrast till den fullkomligt bubblande, pulserande värld som mötte oss inne i terminalen. Vi var verkligen inte de enda som var uppe och skulle iväg denna morgon. Kön till incheckningen var dock relativt kort, och tommie satte snällt på sig sina hörlurar som tillfrågad, och smygtittade inte ens vart planet vi checkade in på skulle gå. Killen i Brussel airlines montern blev lika exalterad son jag när han på frågan om vad Tommie gjorde fick veta att han var kidnappad och att han inte hade en aning om destinationen. Vilken grej, sa han och nästan hoppade upp å ner på stället.

Kön in till själva gatena var dock längre. Bra engagemang från personalen gjorde dock att det hela flöt på i bra takt, värre var det därmed med kön till baren, väl inne i loungeområdena. Jag överdriver inte när jag säger att det tig 15 min innan vi äntligen satt ner i två sköna fåtöljer och avnjöt vår första skål på denna minisemester. Jag bubblande nervös inför mina kommande avslöjanden och Tommie i det nästan paralyserad av att vara ovetande.

Så var det dags. Allt var planerar i minsta detalj. Jag drog upp den silverfärgade, prydliga paketen jag hållit gömd i min handväska. Åh, en present, en bok att läsa, utbrast han samtidigt som han med endast ett fåtal riv lyckades få av både snöre och papper. En guide till New York… Tack!!
Polletten hade ramlat ner, och även om reaktionen inte var lika chockartad som jag hade tänkt mig så insåg jag snart att det hela berodde på att all överraskande information var lite mycket för min fina prins att ta in, och att han egentligen var helt tagen och super glad. Jag hade verkligen lyckats hålla det hela helt i hemlighet utan minsta misstanke. Att han sedan helt tappade greppet och lyste upp ännu mer när jag ur den medhavda plastkassen drog fram en kameraryggsäck men ny Canon Eos 1000d systemkamera i, var tydligt. Jag fick en lång överraskad kram och en puss, och sen skålade vi för en underbar resa. Tommie, lite i ufo-stadie och jag superexalterad och lättad över att äntligen ha fått berätta. Det har varit två låånga månader =).

Resan till Bryssel gick undan. Tommie bläddrade i guideboken och jag läste delvis högt ur fotoboken som följde med kameran. Innan vi riktigt hann med var vi framme , och det var dags att skynda vidare. Ett annat svenskt par i våran ålder gick framför oss, och när de hörde att Tommie ville köpa nått annat att läsa på vägen erbjöd de oss sin GP. Der visade sig att de också skulle till New york med samma plan som vi. Vi följdes åt och efter en hel del turer lyckades vi bana oss väg genom flygplatsen. Då vi endast hade ca 90 min på oss innan nästa avgång, och då fler än vi, jättemånga! fler än vi, också skulle igenom alla kontroller slutade det hela med att vi var bland de sista som bordade planet. Inget vi kunde gjort åt saken dock, så vi lät bli att vara så stressade som flera andra av de svenska passagerarna var.

Flygresan blev lite längre och jobbigare än jag hade väntat mig. Jag visste att flygresan var ca 8 timmar, men med allt arrangemang, så hade jag förträngt den informationen. Jet Airways, det indiska flygbolaget vi flög med, gjorde dock allt för att underlätta resan och stod för riktigt bra service och helt fantastisk mat! Lovar att jag inte har ätit bättre indiskt på restaurang i Sverige. Kryddigt, fantastisk konsistens och alla tillbehör som youghurt, extra chillimix och naanbröd. Jag såg redan fram emot hemresan och maten som kommer serveras då. Otroligt! Även filmutbudet med nya shrek och sex in the city 2 höll oss på humör resan igenom,

Vi kom av planet och genom passkontrollerna efter ca 40 min Köande och 10 fingeravtryck per person senare. Tommie som rest i jeans bytte om till shorts då en pressande värme på ca 33 grader mötte oss.

Vi hade bestämt oss för att ta en taxi, men efter att guideboken lärt att priset skulle vara ca 45 dollar och då mannen i svart kavaj som ropade taxi ville ha 85 tvekade vi. Det svenska paret som vi hakade på genom flygplatsen i Bryssel såg lika tveksamma ut, så vi gick fram och frågade var de bodde och om vi kanske skulle dela en taxi. Efter lite överläggande kom vi fram till att vi nog bodde på gatorna bredvid varann i samma kvarter, och att en gemensam taxi skulle bli perfekt. Det blev en mycket trevlig resa med Tommie där fram ivrigt pratandes med taxichauffören och jag och paret där bak pratandes om livet i Göteborg, resor och våra planer i New york. När vi hoppade ur taxin och vinkade hejdå hade de kopierat mitt block med restaurangtips mm mm och det nändes som att vi nog kommer stöta på varann igen. Då vi båda är här på parresor brydde vi oss inte om att ta någon vidare kontakt, men resan till New York blev iallafall riktigt trevlig.

Väl på hotellet, the Marrakech som i enlighet med namnet var helt inrett som ett arabiskt fest tält, checkade vi in på vårt lilla men mycket prydliga och rena hotellrum. För 4 nätter betalar vi 5400 kr, och då vi bor smack in the middle of down Town Manhattan, så är vi kättenöjda. Det andra paret hade betalat ungefär samma men bodde på ett enklare hotell/hostel utan eget badrum.
Vi hoppade in i duschen, bytte om och var snart ute på gatan igen. Vi började gå ner längs Broadway lite halvt mållösa och tagna av stunden. Vi hade biljetter till the Apollo theatre amateur nigt 19:30, men tills dess stod vandring och fotografering på schemat. Tommie med den nya kameran i händerna tog naturligtvis det  här med fotografering till en helt ny nivå, och när vi satt ner på bår första riktiga diner hade han bränt av över 100 bilder. Tack gode för digitalkameror!

Efter maten, som var helt okej, även om den inte var mer än så, var det tillbaka ut i den tryckande värmen. Smoggen var påtaglig men på nått sätt kändes det som om den var en del av city beaten och kändes helt rätt bland neonskyltar, skyskraper och folk från alla nationer. Vi trampade vidare nerför Broadway, men då vi hade biljetter till Amateur night at the Apollo theatre fick vi hoppa in i en taxi och åka tillbaka hela vägen förbi hotellet och vidare till Harlem. Jo jag sa Harlem. Kvällens show var semifinalen och det var verkligen inte bara vi som ville se den. Men att vi hade lämnat upper midtown och begett oss in i nya kvarter var det inga tvivel om. Befolkningen hade skiftat från ljushyad med inslag av mörkare toner till rejäl solbränna för alla. Vi kände oss lättni minoritet, men utrustade med vänliga leenden hav vi oss fram till lön och blev snart några i mängden.

Väl inne var det först publikuppvärmning med dans mm mm. Vi tog ett par öl och roade oss rejält i denna mycket annorlunda venue. När tävlingen kom igång var samtliga tävlande helt sjukt duktiga. Der hurrades, dansades och buades, och jag har aldrig varit med om nått liknande. Urkul! I pausen var dock både jag och Tommie helt slut, och trots att vi hade jätteroligt tog vi en taxi hem till hotellet.  Det hade verkligen varit ett långt dygn.