Kategori: Ett måste i vinhyllan

Kategorier
Bag in Box Ett måste i vinhyllan Frankrike Fynd! Skaldjur Sydafrika Vita viner

Kräftskivan 2011

Tre Apor

La Gascogne par Alain Brumont, Frankrike,  Gros Manseng-Sauvignon

Nej nu är det på tiden att jag tar tag i min älskade vindagbok igen. Dels för att jag nu äntligen kan dricka vin igen, och det har jag gjort också, men framför allt för att jag redan har glömt vilka dessa viner var, om de var nått å ha och vad de eventuellt skulle ha passat till. Och det var ju egentligen anledningen till att jag började skriva här. Så bättring på fronten utlovas tillsammans med en hejdlös massa härliga viner. Skål för det!

Och vad kan vara bättre än att börja med en hederlig kräftskiva och en genomgång av vad som dracks till den. Med många härliga vänner på plats var buden många, och det var både ytterst angenäma val och helt horribla. Jag tar upp båda så att vi vet vad vi ska ta och vad vi ska undvika.

Då man alltid bäst kommer ihåg vad man läste sist så tar vi varningen med en gång. Håll i er.

I köket lämnades nämligen en tämligen anskrämlig box med både bild och namnet ”Tre Apor”. En ny box i köket är alltid svår att låta bli även om det inte är ens egen, så glad i hatten och sugen på nyheter tog jag mig ett glas. Men HU!! Nej ärligt talat. En sötsliskig vätska jag skulle gissa var melass om jag inte visste bättre trängde in i munnen och skrämde helt ihjäl de lökar som där satt å väntade på nått gott. Mamma! Den vätskan gick rakt in å rakt ut ur både min å min fästmans mun. Och det är inte ofta. Skulle nästan säga aldrig.

Systembolagets beskrivning är följande

Tre Apor, Vitt vin, Halvtorrt, druvigt & blommigt (5921) 149kr

Doft: Nej det brydde de sig visst inte om att nämna

Smak: Halvtorr, druvig smak med inslag av persika, honung och mandarin. 

På vinkatten.se där man kan se vad en hel del tyckare tycker om saker å ting kan man se att fler med mig höjer ett varningens finger – eller i mitt fall hela handen. Allt om mat ger den 2 bleka stjärnor medans Göteborgsposten klingar an lite redig Göteborgshumor med följande recension:

Den av er apor som gjort vinet tar ett steg framåt. Nu! Annars blir det buren för alla tre.

Och med det delades en fyr ut.

Men nog med tid slösad på otrevligheter. Nu går vi över till det otroligt goda som mitt val hade landat på.

Då jag med Linn på armen har lite svårt att bära hem större mängder gott var jag smart nog att svänga in på systemet där min granne jobbar. Tillsammans tog vi fram en smarrig lista som jag sedan betalade och som han sedan kör hem.  *Har sagt det förr och säger det igen, vi har världens bästa grannar*. Då jag alltid är sugen på nya godheter och då jag helt har tappat nyckeln till min vinbank i huvudet så kollade jag vad grannen/systembolaget hade att rekomendera. Han dök raskt ner i en hylla och plockade fram en trevlig flaska som han var helt säker på att jag skulle gilla. Mycket praktiskt när mannen bakom disken även vet vilken smak man har. *Kärlek*

Flaskan i fråga:

La Gascogne par Alain Brumont, Frankrike,  Gros Manseng-Sauvignon, 2010 (2882) 79kr

Tasteline.com och jag har inte alltid samma åsikter om saker och ting, men här är vi helt klart på samma sida:

Fynd! Druvorna är gros manseng och sauvignon blanc, en ganska udda blandning vilket resulterar i blommig, nyanserad doft med inslag av persika och fläder. Läskande smakrikedom av nektarin, krusbär, citrus, nässlor och passande bitterhet. Helt enkelt fantastiskt gott! Bondsonen Alain Brumont har alltid haft sin egen uppfattning om hur vinodling ska bedrivas. Det slutade med att han lämnade familjegården och började köpa upp, för de flesta, värdelös mark på åsarnas sluttningar i sydvästra Frankrike. Under årens lopp har han skapat sig ett berömt namn och satt viner som Château Montus och Château Bouscassé på världskartan. Alain Brumonts billigare viner, som de i La Gascogne-serien är till synes mycket imponerande och välgjorda av spännande druvor. Börja med att prova detta.

Ja vad ska man säga. Börja med att prova detta. Absolut! Och jag tänker inom kort ha gått igenom samtliga viner från denna producent. Madre!!

Bara för att lägga till lite extra krydda så delar jag med mig av följande information vilken jag hittade på Vinsmakaren.nu. informationen är ang. årgången 2008, men vem bryr sig 🙂

Ett dryga 30-tal av Sveriges ledande vinskribenter röstade fram vinet som årets bästa ”VITA VINARE” för 2009 på uppdrag åt tidningen ”Allt om Vin” (nr 1 2010).

Då det var kräftskiva så drack jag den här till just kräftor. Och vilken mix. Kastar alla andra viner jag tidigare druckit till skalklädda godingar åt sidan. Mamma har en ny favorit 🙂 Så här håller vi inte tillbaka. Fyra kristallklara Lady Di tiaror med tillhörande krimskrams vilket poppar upp betyget till 4,5. Den här flaskan måste man bara ha hemma. Och för det priset. Pfff. Köp en hel låda!

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Fynd! Italien Recept Röda viner

Ett vin som verkligen borde uppfylla Allas Hjärtan…

Rocca di Montemassi, Italien, 2007

Alla Hjärtans Dag. Denna dag i kommersens tecken som så många föraktar, delvis även jag. Men om man hoppar över allt det onödiga och stressiga så är det egentligen en extra dag då vi tänker lite extra på varann, och det är väl egentligen inte fel.

Här i hemmet planerade vi att måndagsmysa lite extra med en god middag, och för inspiration sökte jag på internet på ”recept alla hjärtans dag”. Ett av de översta svaren i Google var en sida från SvD där flera härliga recept presenterades. Marinerad och fylld fläskfile, gratinerad hummer… Mitt val föll dock på en parmesanfylld kycklingfilé  serverad till kokt risoni som rörts ner med babyspenat som frästs med vitlök och pinjenötter. Mums!

I receptet fanns en länk till tasteline.se som tog mig till en och nästan tokigt rejäl vinlista där viner av  alla modeller och prisklasser radades upp som tänkbara makar tlil den valda rätten. Då jag ändå inte får dricka mer än ett halvt glas vin så valde jag att vandra ner till de mer prisvärda vinerna under 100-lappen, och där föll mitt val på ett vin med en lovande beskrivning.

Rocca di Montemassi, Italien, 2007 (2523) 86kr

Beskrivningen som fick mig på fall var följande:

Ett superköp! Stor koncentration och struktur i både doft och smak, färska örter, bigarråer, svarta vinbär och salt lakrits samsas med tobak och kaffe. Vinet bjuder anmärkningsvärd koncentration till lågt pris och är med andra ord ett lämpligt alternativ till stora middagsbjudningar. Druvblandningen består framförallt av sangiovese och därtill cabernet sauvignon och merlot.

Utan att komma ihåg beskrivningen som getts av smakerna trevade jag mig fram till mörka syltade bär, ek, rök , charkuterier samt peppar. Vitpeppar till och med. Men sen var det en smak som jag bara inte kunde identifiera. Efter att ha läst beskrivningen ovan var det dock självklart vart det var. Saltlakrits!

Billigtvin.bloggspot.se berättar att Göteborgsposten delat ut hela fyra fyrar till det aktuella vinet samt att Aftonbladet tagit i från tårna och slått till med full pott. Författaren själv ger följande beskrivning:

Alltså finner jag en till en början en ganska påträngande fatdoft, som döljer det mesta av frukten som finns därunder. Smaken – ja, helt OK men inget som får mig att brista ut i lovsång där jag pysslar i köket. Men om jag ska vara ärlig blir jag alltmer vänligt inställd ju längre kvällen lider och nivån i flaskan sjunker. Ett vin som har tillräckligt med stuns och volym för att man ska vilja ha mer, och som fungerar bättre med den smakrika lasagnen än på egen hand. Ekdoften och fatsmaken sjunker undan och frukten blir mer framträdande.

Själv tycker jag att vinet visst var en liten bit magiskt, och för den givna prislappen smått fantastiskt. Visst är jag utsvulten på vinsmaker, men ett bra vin är ändå alltid ett bra vin. Mmmm…. Jag njöt till fullo av mitt halva glas, och likt beskrivningen ovan säger att vinet passar prima till lasagne så passande den helt underbart till vår parmesankyckling och risonifräs. Vilken fullträff!! Det är sånna här stunder som gör att jag fortfarande har hoppet uppe om ett liv i njutningens tecken och ett inre Nirvana. Längtar tills jag kan dricka mer!

Betyg: 4 påkostade sessanhuvudbonader dekorerade med precis rätt mängd vulgära stenar. Med priset i åtanke så blir det nästan fler.  Iallafall ett par tre accessoarer…

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Fynd! Grillat Kvinnlig Lyx Röda viner Sydafrika

Snacka om häftigt vin!

Babylon’s Peak, Syfafrika, Shiraz Mourvédre Grenache 2007

En lördag för ca 1,5 vecka sedan var det grillfestdags i mina föräldrars villa. Då de var i Italien hade vi hela gården för oss själva samt kattena som konstant behöver underhåll. De små goingarna. Då Johan Lööf var hemma en sväng från Australien och då Ida, Jossan, Sara och Roger var i Romelanda var det dessa som stod på inbjudningslistan.

Då vi redan var i Romelanda och därmed hade nära till City Grossen var det en självklarhet att inhandling av kött skulle ske där. Då Johan och Ida redan tagit sig hem till Ida  svängde vi förbi dem och packade in dem i bilen, och sedan åkte vi alla tillsammans och handlade. Färskpotatis i ugn, fläskfile och oxfile stod på repertoaren. Då jag hade en flaska mörkröd glädje som jag inhandlat vid ett tidigare tillfälle i bilen var oxfilen menad för mig och Tommie, och jag kunde knappt vänta tills det var dags för provning. Beskrivningen hade förfört mig totalt, och jag hade stora förhoppningar. Pavan i fråga:

Babylon’s Peak, Syfafrika, Shiraz Mourvédre Grenache, 2007,  (2067) 139 kr

Jag hittade följande beskrivning i något så oväntat som Västerviktidningen:

Månadens personliga favorit i den smakrikt bombastiska skolan. Här trängs inslag av mörka bär, piptobak, rökta charkuterier, choklad och anis i smakbilden. Kräver smakrik mat.

Alltommat.se höll sig på den lite mer försiktiga kanten och gav följande recension:

Prisvärt.2 av 4 stjärnor.

Vid provningen lät jag samtliga vid bordet smaka av donnan, och reaktionen som jag minns mest kom från Roger som annars inte lägger så mycket tyngd vid just vinvalet. Han började smacka och låta samtidigt som han utbrast ”sicket jäkla häftigt och kraftigt vin!” Och jag kan bara hålla med. Västerviks tidning satte verkligen pricken över iet med sin beskrivning av vinet som bombastiskt. Ujujuj!! 750 ml ren njutning. Mörka bär, charkuterier och allt det andra som tidningen hittade hittade jag med, mer eller mindre. Njutningen var dock så total att jag inte yttrade ett enda ord under middagen. Himlen i flaska – igen :).

Den här flarran får 5 sommarstrålande tiaror och kommer defenitivt att hittas i mitt vinställ framöver. Längtar redan till nästa möte!

Kategorier
Champange Ett måste i vinhyllan Frankrike Mousserande vin Nya Zeeland Prisvärd Röda viner Vita viner

Minnesluckor sommaren 2010

Gumfields, Nya Zeeland Marlborough, Pinot Noir, 2009

Palmer & co, Frankrike Champagne, Brut

Dopf & Irion, Frankrike Alsace, Riesling, 2009

Chateau de Seguin, Frankrike Bordeaux, 2008,

Lacheze, Frankrike Cremant du Jura, Brut, 2007

Louis Bouillot, Frankrike Cremant de Bourgogne, Perle de Vigne

Nu var det nästan precis en månad sedan jag lyckades få in några vintankar här. Inte okej, men det är ju sommar!

Det har varit en utmanande månad på jobbet. Inte på det vanliga sättet, utan på ett totalt kaosartat sätt med neddragningar, chefsbyten och konstigheter av alla de slag. För att hålla mig själv på den positiva kanten har jag sköljt ner rödvin och vitvin i hiskeliga mängder, men då jag inte varit på humör för att experimentera utan bara varit ute efter nervlugnande, har jag hoppat över nyheterna och istället använt bloggen  i enlighet med vad jag hade tänkt att den skulle vara från början. Jag har använt den för att hitta tillbaka till mina favoritviner för att på så sätt försäkra mig om att besvikelse och ilska inte ska späs på ytterligare genom ett kasst vinval.

Men i semestertider får man ta av sig jobbet, hänga upp det snyggt på en galge och hänga in hela ekipaget i en garderob utom synhåll. I semestertider måste man ta vara på sig själv och sina närmsta och bara njuta av att faktiskt leva, och att leva bra. För det är ju det det hela går ut på. Att jobba alltså.  Eller är det det som DET hela går ut på? Livet i sig?  Tål ju att tänkas på faktiskt. Men så här i semestertider så tänker jag faktiskt inte fundera på det. Slutfunderat, slutstressat, slutarbetat. Tid för vin, vänner, min älskade och mig själv. Familjen kan med få vara med på ett hörn. Om de lovar att inte komma med några krav ;).

Ja vinet ja. Under den vecka som gått, samt på midsommar, så har jag i allafall lyckats få i mig följande oprövade viner:

Gumfields, Nya Zeeland Marlborough, Pinot Noir, 2009 (6407) 129kr

Palmer & co, Frankrike Champagne, Brut, (7372) 219kr

Dopf & Irion, Frankrike Alsace, Riesling, 2009 (2173) 84kr

Chateau de Seguin, Frankrike Bordeaux, 2008, (3958) 89kr

Lacheze, Frankrike Cremant du Jura, Brut, 2007, (7420) 99kr

Louis Bouillot, Frankrike Cremant de Bourgogne, Perle de Vigne, (77208) 99kr

En himla massa viner kan det tyckas, då jag sagt att jag inte har orkat  prova några för mig okända pavor, men det handlar ändå om en hel månad och lite till, och en av dessa veckor har faktiskt varit en semestervecka!

Vi börjar från Början:

Gumfields från nya Zeeland beskrivs av flera kritiker på www.vinkatten.se. Jag avnjöt denna tillsammans med min gode vän Oscar på en filt vid kanalen i Göteborg. Det var över 30 grader varmt, och jag är säker på att den här underbara flaskan hade haft ännu mer att ge om den serverats vid rätt temperatur. men nu var det parkhängardax, och då får det bli som det blir.

Aftonbladets kritiker tyckte:

Nya Zeelands kylslagna klimat lämpar sig utmärkt för denna svårodlade druva här lyckas man utmärkt att framhäva finess och elegans, därtill i mycket svårslaget prisläge. Doften är rättfram och intensiv av hallon, jordgubbar och finstämd kryddighet. Smaken domineras av röda bär och frukter i lätt sötaktig tappning. Ett vin som klarar mycket allt från smakrik fisk till lättare kött. Köp! Betyg 8av 10.

Göteborgs Posten tog det hela ett steg längre och höjde den högre mot skyarna:

Riktigt bra pinot från nya världen, med mycket jordgubbston, lite örtkryddor och vinbärsblad. Ungt, men mjukt och mungott. Månadens bästa pinot av fem, men inte det dyraste. Den rosastekta ankan väntar… Betyg 10 av 10

Och här kan man bara hålla med föregående talare. Jag kommer springa till systembolaget imorgon och köpa fler. Lättdrucken jordgubbsfylld pava med härliga smaker av basetts winegums. Man vill bara dricka mer! Jag  prövade den som sagt helt för sig själv och alldeles för varm, men jag kan knappt vänta tills den får mäta sig med lax, eller varför inte anka! Vi har ju planerat länge att prova anka hemma. Tror nog att tiden är kommen. Här delar jag med all säkerhet ut 5 rafflande tiaror och ser som sagt med glädje fram emot nästa flaska.

Palmer & co var en av de champagner som vi provade på vår champagneprovning på midsommar, och den som vi alla röstade som vinnare. Utav de som provades var denna en av de dyrare, men den var definitivt prisvärd. Till och med Tryggve som har druckit en rejäl del bubblande pavor i sina dar höll med om att detta var bra grejer.

Systembolaget.se ger följande beskrivning:

Doft: Medelstor, något brödig doft, inslag av citrus och choklad.

Smak: Torr, frisk smak med viss brödighet, inslag av citrus och nougat.

På www.Vinpravda kan man, precis som på Vinkatten.se, se betyg ifrån flera kända kritiker. Här har den bara uppnått medelbetyg, men jag kan se att denna kommer att göra ett återbesök i vinhyllan inom en kortare framtid. Mitt betyg: 4 diamantprydda diadem. Kan hända att jag kan ha varit lite överentusiastisk då man på midsommar tenderar att vara i ett slags härligt sommarrus, men jag litar på minnet, och i bästa fall kanske lite fler infinner sig när man öppnar nästa pava!

Dopf & Irion från Alsace i Frankrike har en riesling på systemets hyllor som är väl prövad av min mamma och hennes kusin samt min syster. Då det vankades räkor på kvällen, och då denna ska gå just till det, tänkte jag att det var min tur att bedöma den pava som de andra pratar så ofta om.  Systembolaget beskriver den såhär:

Doft: Druvig, aningen kryddig doft med inslag av gula äpplen, päron och honung.

Smak: Torr, druvig smak med inslag av gula äpplen, päron, honung och citrus.

Vingruppen i Alltommat.se gav 2 av 5 stjärnor, märkte den som ”Prisvärd” och gav kommentaren:

Ganska enkelt och rätt charmigt, med friskhet.

Och jag håller med. Enkelt och friskt, men inget resmål jag återvänder till. Nej den här pavan lämnar jag på hyllan till resterande familjemedlemmar som tydligen uppskattar vit enkelhet.

Medan räkfrossan omtalad ovan dukades fram tog jag mig friheten att korka upp en oprövad cremant ur ”budgettklassen”. Jag hade köpt den och en till som båda kostade 99kr för att se hur de mätte sig med varandra samt om jag kunde hitta någon njutning i dessa lite billigare trevligheterna. Räkor är det ont om för tillfället och priset är nu uppe i över 300kr kilot, så för att kompensera tänkte jag experimentera med de lite billigare bubbelalternativen. Pavan den här gången: Lacheze från Cremant du Jura i Frankrike. Systemet beskriver den enligt följande:

Doft: Ungdomlig, fruktig doft med inslag av gröna äpplen, melon, aprikos, kex och citrus.

Smak: Torrt, ungdomligt, fruktigt vin med inslag av gröna äpplen, kex, päron och lime.

Göteborgs Postens vintyckare tyckte i juni i år att Lacheze förtjänade hela 4 fyrar med följande motivering:

Av tio bubblare i oktober ger det här mest mousse för pengarna. Champagnelik – i den lättare genren – med både bröd-, äppel- och fruktiga citrustoner. Inte alldeles torr, gör sig nog bäst som snacks-apéritif på det lite enklare kalaset.

Tasteline.se delade även de ut 4 av 5 stjärnor och med motiveringen:

Här ryms härligt frisk doft med äpplen, citrus och dragon i fokus. Smaken är bitter med inslag av gröna äpplen, citrus, jäst och mineral som mynnar ut i lång eftersmak. Ursprunget är Jura, en region i östra Frankrike med en åldrad tradition av ganska udda viner, även de bubblande bjuder tydlig särprägel. Köp! Druvan är till fullo chardonnay.

Jag kände också en hel del gröna äpplen, och den där unkna missanpassade smaken som jag upplevde kan nog kanske ha varit av typen dragon. Men till skillnad från kritikerna så skulle jag beskriva det som ett typiskt surt disktrasevin, som jag inte alls vill dricka igen och som jag skulle dra mig för att rekommendera. Tydlig särprägel, Absolut! Men att det skulle vara bra? Nej inte i min mun, och aldrig igen.

Louis Bouillot var namnet på den andra cremanten ifrån Bourgogne som också kostade 99kr. Denna korkade vi upp dagen efter räkfrossan i en vacker solnedgång på verandan. Marulken hade nyss tillsammans med sparris och majskolvar lämnat grillen för att infinna sig på våra tallrikar. Himlen kändes definitivt närmare än om hörnet. och semesterkänslan var 100%.

Systembolaget.se beskriver den käre Louis så här:

Doft: Diskret, aningen brödig doft med inslag av gula äpplen och citrus.

Smak: Torr, aningen brödig smak med inslag av gula äpplen, päron och citrus.

På www.vinkatten.se kan man bl.a.  läsa följande utvärderingar och beskrivning:

Vinklubben delar ut 5 stjärnor och ropar:

Mycket bättre än så här blir det inte. Snygg flaska, högklassigt innehåll och billigt. Crémant de Bourgogne Perle de Vigne är en värdig utmanare till vår favorit Anna de Codorníu Brut. Vilken som är bäst beror på dagsformen. Till allt eller som sällskapsvin.

Aftonbladet och Dagens Industri delar båda ut 4 emblem, och Aftonbladet tillägger:

Uppfriskande doft och smak som påminner om äpplen, melon, päron, citrus och mineral i karaktären. Doften är relativt liten om än angenäm, smaken är elegant med strama syror och finstämd koncentration, allt i god balans. Aptitretande bubblor som passar till festens tilltugg.

Och jag håller med! Jag älskar brödiga bubblor, och i min mun var denna en succé. Mineralerna känner jag av, precis som lite övermogna äpplen och melon. Så mycket gott för så liten peng! Jag är såld. Jag springer till systemet och köper fler. Finns även stor risk att Vinklubbens favorit ovan också ramlar ner i korgen =). De verkar ju uppenbarligen ha bra smak.  Sen fanns det såklart några tristare beskrivningar och bedömningar, men de måste ha haft en dålig pava i glaset, för det här VAR gott. Punkt!

Chateau de Seguin 2008 åkte fram en slö dag framför tvn när vinsuget var inställt på rött. Jag tror att jag fick den här flaskan av någon när jag fyllde 30, men av vem är jag osäker på.

Vinprovningsgruppen.se beskriver vinet såhär:

Doftnoter: Massor av vaniljkola & en del katrinplommon i doften. Aningen söt med ett uns av gräddkola och lite svettig socka och möjligtvis lite grappa.

Smaknoter: Smakade ganska ungt och ganska strävt med mycket blåbär samt en del hallon och ev lite kanel.

Gruppen i fråga ger också kommentaren:

Det här vinet hade en jättehärlig doft, men smakade för klent, helt klart prisvärt  och en bra billig Bordeaux.

Dagens industri och Aftonbladet instämmer och säger:

Mustigt lite mindre renklingadnede och lite enkelt slut (Dagens Industri).

Typisk Bordeauxblandning med druvorna cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc. Ett stramt och örtigt vin med rostad ekfatskaraktär, stall, mocka, bigarråer och svarta vinbär. Mycket klassiskt i sin framtoning med kärva och föga publika karaktärsdrag. Gör sig definitivt bäst till mat (Aftonbladet).

Jag är helt med på stramt, tunt och enkelt samt örtigt, men räcker även upp handen på klent och tråkigt. Kanske hade det varit bättre till mat, men så här trista viner känner jag ingen anledning att köpa. Så nej tack. Kan ge 1 teaterkrona för etiketten.

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Frankrike Röda viner Vinprovar tisdag

Vinprovartisdag på franska

Couvent des Jacobins, Frankrike, Pinot Noir, 2007

Tisdag igen, och det är en hel schysst tisdag dessutom. Jobbet tog en spännande twist idag, och vi ska lämna anbud på ett jättejobb. En tropisk värme har lagt sig över Göteborg och på vår västra sida av huset står den färdiga altan och bara lyser njutning. Som sagt. En riktigt bra tisdag. Dessutom var det träning igår. Vilken kick det är!

Men idag är det vinprovar tisdag, och vinet är faktisk återigen utvalt i samråd med chefen för Lerums systembolag. Idag gav jag henne i uppgift att matcha en krämig oxfilepasta smaksatt med parmesan och basilika med någon passande vindryck.

Hennes första rekomendation till krämig pasta och parmesan var en flaska ripasso, men då de billigare varianterna i min mun är som att bjuda in en vän och när denna hängt av sig jackan och kommit in har man inget att prat om, så jag bad henne att rekomendera en annnan ”vinart”. Hon gick då genast till den franska hyllan, och då både jag och min väninna Hanna alltid kommer att vara svagast för Franskt, så var det inte svårt att välja.

Couvent des Jacobins, Frankrike, Pinot Noir, 2007 (5283) 115kr

Systembolaget.se beskriver pavan enligt följande:

Lukt: Kryddig doft med inslag av jordgubbar, skogshallon och vanilj.

Smak: Kryddig smak med inslag av jordgubbar, skogshallon, örter och vanilj.

Den här beskrivningen kunde jag bara inte hålla med om, så jag letade vidare.

På www.vingruppen.se hittar man en mycket angenäm beskrivning av just den här pavan. Bland mycket annat skriver de det här:

Vinets karaktär:
Ljus, blåröd färg Stor, kryddig doft med inslag av hallon, blåbär och örter. Kryddig smak, angenämt stram med inslag av slånbär och körsbär, lång eftersmak.
Passar till:
Vinet har en bra syra med fina tanniner och en härligt liten söt fruktighet som gör att vinet är strålande att njuta för sig själv men är ett kanonvin till kött med såser av rött vin som coq au vin. Vinet kommer att blomma om man blandar in lite fett eller en krämig konsistens som potatispuré då friskheten dämpas de övriga i vinet får glänsa. En perfekt kombination är Wallenbergare med potatispuré och rårörda lingon med skirat smör!
Och jag håller med. Det här var en riktigt skarp donna i sällskapet. Då det är tisdag och mitt iveckan bytte jag ut oxfilen mot lövbiff, och grädden mot lättcremefraiche, men parmesanen den var där. Och det var jättegott ihop. Precis som för sig självt. Beskrivningen av vinet i min mun hittar vi ovan: ” kryddig smak, angenämt stram med inslag av slånbär och körsbär, lång eftersmak” . Kunde inte beskriva den på annat sätt. Det här vinet har det där som jag ofta inte kan sätta fingret på. Jag brukar benämna smaken/känslan som bensin eller petroleum. När man läser den här beskrivningen så kan det kanske vara en mix av stramhet och slånbär, de där bären kan ju smaka ganska udda… Det där tål att tänkas på. Bensin/petroleum = osockrade slånbär?
Disktriktet där den aktuella flaskan fötts upp är Bourgogne, och då jag och Hanna är strora Bordeauxfans så kommer den här flaskan aldrig att nå samma njutningsgrad som en mörk pava därifrån, men för att vara en Pinot Noir från den mer östra sidan så var den mycket bra. Mest för att den har en sån annorlunda smak. Den står ut från mängden på ett bra sätt. Och till följd av detta hamnar den också, trots sitt ursprung, i vinstället med de andra favoriterna. Och till kött, och då kanske i likhet med förslaget beskrivit ovan, kommer jag defenitivt att prova den. Riktigt bra men framför allt annorlunda vin.
Betyg: 4 mycket intressanta sessanhuvudbonader av  den sort den ryske tsarens kvinnor bar…. Skinande rena är de iallfall då min stockholmsreporter roar sig på sydligare orter och har lämnat Vinprovartisdagarna åt sitt öde för ett tag. Om han bara visste vad han missa!.
Kategorier
Champange Ett måste i vinhyllan Frankrike Frankrike runt i husbil 2008 Kvinnlig Lyx

Charles, can you fill the glas right up please?

Charles Orban, Troissy Champange Frankrike, Blanc de Noirs

Lördag eftermiddag  och regnet strilar ner utanför. Tommie ominstallerar mediacentret för att få igång spotify, och jag pustar ut, nyduschad, efter att ha gjort en rejäl urstädning och sortering av alla våra lådor på övervåningen. Som belöning för vårt dagsverke har jag dukat fram färskostfyllda gröna pepperonis och vitlöks- och örtmarinerade drottningoliver. Dessa tilltugg sköljer vi ned med en, hör å häpna, vit box chillienskt, vilken på något sätt har smugglats hit ifrån Tyskland. 100kr för 3 liter helt oväntat bra vitt ifrån Chile.  Det ska serveras på min 30 års fest, men duger defenitivt även till  eftermiddagsmys som detta.

Vinet i fråga heter Aventura de Chile White Wine, men får ingen längre utläggning då jag idag tänkte recensera gårdagens pava, som var av en helt annan kaliber.

För igår var det äntligen! dags för mig att löneförhandla. Jag har varit smått misnöjd nu i över ett ett år, men på senare tid i takt med att andelen ansvar ökat så har jag kännt mig rent underbetald, och det tänkte jag igår ändra på. Då jag redan innan mailat ett krav/önske mail så visste herr chef precis vad det handlade om,  och det blev därför ingen vidare lång drabbning. Jag fick i stort sett igenom det jag ville, och får defenitivt känna mig nöjd med resultatet. Och det skulle naturligtvis firas! Och hur firar man något sådant, om inte med en pava franskt bubbel hämtat direkt med husbil ifrån Rue de Champange. Till detta avnjöt vi färska räkor och kräftor från västkusten.

Just denna pavan inhandlades i slutet på vår Frankrikeresa av en ren händelse. Det var över 40 grader varmt, och då husbilen inte höll sig med luftkonditionering satt samtliga resenärer extra djupt i sätena, drypande av svett. Stämningen i bilen var något spänd då vi hade småbråkat till följd av att  tiden i Champange skulle bli mycket kortare än originalplanen till följd av att vistelsen i paris  samt andra ställen hade dragit ut på tiden, och några av oss, jag, var inte helt nöjd med detta.  Hanna hade dock ögonen med sig och tvärnitade efter bara några kilometer på Rue de Champange då hon sett en öppen vingård.

Jesper och Tommie orkade inte ta sig ur bilen men Hanna skuttade med oväntad lätthet in i gårdsbutiken. Jag hällde en flaska vatten över ansiktet och hittade 5 min senare nog med energi för att följa efter. Hanna satt då redan vid provsmakningsbordet och den något lönnfete mannen , även han svettandes som en häst, var i full gång att presentera sina pavor. Och det tog inte många sekunder därifrån innan vi satt med fulla glas och doftade på den ljusa. friska, svala och framför allt förföriskt  bubblande vätskan. Mmmm… När vi så igår avnjöt en av flaskorna som vi köpte på just den här gården tog smakerna med en tillbaka på en minnenas turné. Det var lika gott som då, och man kunde riktigt känna den klibbiga hettan och den lite unkna lukten vilken dröjde sig kvar i vingårdens butik. Vi blev tagna med storm, nu som då, och jag är överlycklig över att jag lät 4 donnor komma med mig hem samtidigt som jag är djupt besvärad över att vi inte köpte fler.

Charles Orban, Troissy Champange Frankrike, Blanc de Noirs

På siten www.Obrienswine.ie hittar man flertalet  recensioner om den aktuella champagnen:

Wine Spectator:

Fresh, with well-defined mineral, candied citrus and honey aromas and flavors. This is elegant and full of finesse, lingering nicely on the finish, where a nutty accent peeks through. ”
Rated ”Outstanding” 90 Points

Decanter Magazine:

”The Orban family was growing grapes as far back as 1770. The most recent release under its name has a straightforward nose, but kicks on in the mouth, with yeasty notes on the mid-palate, book ended by vibrant, bright, and apple fruit and pear and a honeyed, waxy facet towards the finish ”
Sparkler of the Month Decanter April’10

The Gloss Magazine:

”Made only from black grapes, this newcomer has a nice touch of honeyed richness combined with all-essential, reviving acidity. The hallmarks of quality are there: fine mousse, decent length, gentle harmony. A knockout at the price.”

Jag själv skulle beskriva den som oerhört brödig och med en väl framhävd nötig ton. Frammåt slutet kan man i enlighet med vad Decanter Magazine hittar känna äpple, päron och honung. Underbart är en annan beskrivning. Helt otroligt! en tredje. Jag har druckit en del, men absolut inte tillräckligt med champange, men den här var nått som verkligen föll mig på läppen. Så mycket smak av lust och passion i en enda sipp har jag inte mött tidigare. Man blir förälskad i varje mun!

Som ni förstår så gick den här flaskan åt alldeles för fort, och jag blir lyrisk och bara vid tanken. Prinsesskronorna staplar jag på på hög, ingen ide att spara på krutet. För att se till att de håller sig lika blänkande och gnistrande som vid utdelningstillfället beställer jag städhjälp på RUT avdrag, för ingenting är gott nog åt en pava i den här klassen.

Till nästa gång…

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Frankrike Kvinnlig Lyx Vinprovar tisdag Vita viner

Systembolaget i Lerum rekommenderar vitt till hårda ostar

Hubert Bert, Frankrike Alsace, Pinot Gris, 2008

Ytterligare en vinprovartisdag har ägt rum, och då den blev ganska vindränkt så skriver jag detta ett par dagar senare. Flaskan ifråga var köpt till helgen och den planerade ostbrickan,  men den hanns inte riktigt med, så både ost och vin fanns kvar till tisdagens provning. Då Linus var online på eftermiddagen så tipsade jag han om den aktuella pavan, och han var som vanligt med på noterna. Jag menar, det var ju ändå vinprovartisdag!

Vinet i fråga var inte en av damerna i Thorbjörn Berners bok utan en rekommendation från butikschefen på Lerums systembolag. Hon utgav sig för att vara duktig på det här med vin och ost, så jag gjorde som hon sa och tog ett ordentligt grepp om den utpekade flaskan, nämligen:

Hubert Beck, Frankrike Alsace, Pinot Gris, 2008 (12105) 99kr

Då rekommendationerna inte bara inkluderade ost, utan också asiatisk mat, passade jag på att köpa hem ingredienserna till min favorit wok. Jätteräkor, äggnudlar, thaibasilika, chilli, vispat ägg, morötter, asiatisk fisk sås, ostronsås och mungoböner i en härlig mix. Helt underbart! Och med vinet till… Herre, nu var man tillbaka i himmelen. Sånna smaker!! Jag kunde bara inte få nog. Tur att Tommie har slashat på tisdagar och hellre dricker öl, för den här flaskan tänkte jag inte unna någon annan. Vilket vin!

Systembolaget ger följande beskrivning:

Doft: Druvig, aningen blommig doft med inslag av honung, gula äpplen och gråpäron

Smak: Torr, druvig smak med viss sötma, inslag av honung, gula äpplen och gråpäron.

Och jag håller med om att det fanns viss sötma men att den ändå var torr. Honung, jo kanske, men framför allt mogen persika och mango.

på www.swedishwinecellar.se hittade jag följande beskrivning vilken jag är helt med på:

Användbart till asiatiska, heta kryddningar i mat. Tropiska frukter såsom mango, aprikos och melon blandas med honung,
tvål och bivax i doft och smak. Ett rikligt vin med viss druvsötma i god balans

Det här med druvig smak måste undersökas. Jag vet inte om jag förstår vad de menar, för det här vinet var fyllt med söta frukter trots att det var torrt. Och jo, det är nog mer bivax än honung om det nu är någon skillnad på de två. Men druvigt… Nej, får försöka komma på vad de menar vid nästa intagande av den här helt förträffliga pavan. Livsnjutning på flaska är iallafall min beskrivning.

Men osten var kvar, och Linus. Jag slog på datorn och visst hade han satt sig till rätta med pavan i fråga i högsta högg. Han hade också redan avnjutit de första glasen och var lika tagen som jag. Betyg bestående av maximalt antal dammiga prinsesskronor, det blir lätt så när man kombinerar våra betyg (dammtussar och tiaror alltså) kastades omkring. Till bakgrundsdravell av Jerry Springer delade vi ytterligare några glas innan jag delade med mig av min kunskap om Grooveshark till Linus, och vi hamnade i ett trancemaraton bestående av våra favoriter. Eller ja, mest mina då jag spenderat ett antal mer år med just den musiksjangern.

Iallafall var det en härlig kväll med ett fantastiskt vin och bra sällskap. Vinet hamnar under kategorin ”ett måste i vinhyllan, men även kvinnlig lyx. Minnena, om än lite suddiga i kanten hamnar på första plats i årets vitvinskalender/sommarminnen. Kanske för att det inte har hunnit bli några andra minnen eller vita sommarviner, kanske för att det helt enkelt var en helkul kväll =).

Och om det inte var tydligt, så delar jag givmilt ut 5 strålande prinsesskronor i vinets ära. Mer Hubert i livet säger jag!

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Italien Kvinnlig Lyx Min vinkällare Prisvärd Röda viner

Rekomenderat beställningsrött från Quercia.se

Mediterra, Italien, 2007

Det här vinet beställde jag den 19 mars vid ett tillfälle då jag var otroligt inspirerad av min kollegas vinkällare nere i Eriksbergs gamla hamnlokaler. Vinet hittade jag på en hemsida efter att ha petat in en sökning på bra lagringsviner i Google.  Sidan som föreslogs och som jag fastnade för hette Quercia.se och var en ovanligt dåligt designad sida, men då det kändes som att inköparen eller vem det nu var som hade sidan visste vad han pratade om, så skrev jag ner några av tipsen, och detta vinet var ett av dem.

Det dröjde absolut inte ända tills nu för mig att prova vinet, det har bara tagit mig ända tils nu att skriva om det. Under den här perioden har jag hunnit dricka inte mindre än 4 flaskor och rekomenderat det till många. Jag har provat det både för sig självt och till mat det passar till, och det är verkligen ett underbart vin. Lite på den dyrare sidan, men man får vin för varenda krona.

Vinet i fråga:

Mediterra, Toscana Italien, 2007 (2317) 149kr

Vinet som när jag först köpte det var i beställningssortimentet har nu ramlat in i det ordinarie sortimentet vilket är fantastiskt. Och till följd av detta har systembolaget.se naturligtvis ordnat med en beskrivning av doft och lukt:

Doft: Kryddig, aningen utvecklad doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, romrussin, choklad och tobak.

Smak: Kryddig, aningen utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, romrussin, örter, kakao och kaffe.

Och jag håller med om mycket, men inte allt. kryddigt är det absolut, och detta blir ännu tydligare när det dricks till en god köttbit. Mörka bär och romrussin finns alla gånger i ganska stora mängder precis som örter, men kakao och kaffe… nä. Det hittar jag inget. Och det är jag nästan glad för. Det här vinet är alldeles perfekt utan.

Vingruppen.se säger såhär:

Producenten Poggio al Tesoro är ett samarbete mellan Allegrini, en av de ledande vinproducenterna i Valpolicella, och Leonardo LoCascio en välkänd entreprenör i export och distribution av italienska toppviner till USA. Poggi al Tesoro består av 70 hektar och är uppdelad i fyra olika vingårdar.
Området, som skyddas i öster av bergen Castagneto Carducci, är täckt i huvudsak av typisk medelhavs vegetation som korkekar och pinjeträd.

Druvorna avstjälkas och genomgår efter det en försiktig pressning och får sedan jäsa i rostfria ståltankar i cirka 10 dagar vid 28°-30°C. Vinet har lagrats i 12 månader på franska ekbarriquer av Allier.
Vinets karaktär:

Stor, komplex doft med koncentrerad frukt, inslag av körsbär, mörka bär, kryddor, lakrits, choklad och fat. Smakrikt, nyanserat vin med koncentrerad frukt och sammetslena tanniner, inslag av mörka körsbär, fat, choklad och kryddor.

Det är alltid trevligt att veta bakgrunden till bra viner. Det gör att det blir ännu godare att dricka dem. På sidan jag hittade rekomendationen benämnde man detta som ett lagringsvin, och även om tanninerna inte är så framträdande så ska jag stoppa undan ett helt gäng av den här årgången och spara endast för att kunna avnjuta den även i framtiden. Och naturligtvis hamnar den här flaskan i kategorierna prisvärd, kvinnlig lyx oxh ett måste i vinhyllan.
Fem pompösa prinsesskronor i rysk stil  ger jag den här pavan och lovar att lägga undan en peng denna månad för fler inköp av just denna donna. Brilliant!
Kategorier
Ett måste i vinhyllan Grillat Italien Min vinkällare Röda viner

Underbart rekommenderat rött från Italien

Mediterra, Italien, sangiovese cabernet sauvignon merlot, 2007

I fredags hade jag bestämt mig för att ta halvdag. Då snickarna hade gett mig en inköpslista på byggmaterial så var det tyvärr inte en eftermiddag på stan som var målet, utan ett par timmar på Hornbach med mamma och pappa. Och det tog ett tag att lasta bilen och kärran. Isolering, gles mm var efter mycket om och men packade till max på ekipaget, och till och med vår peugeot 107 hade en isoleringsbal inknödd. Summan för dagens inköp hamnade på ca 8000kr, kan säga att de kronorna hade varit trevligare att spendera i avenyns butiker, men å andra sidan så får vi en stor härlig övervåning, och det är heller inte fel. Svårt att se skogen för alla trän bara.

Påväg hem svängde jag och mamma in på systembolaget i Munkebäck då jag hade två röda donnor som väntade på mig. De hade legat i nästan tre veckor, så det var att hämta ut dem nu eller aldrig, för de skickas tillbaka efter tre veckor. Flaskorna som var ytterligare ett tips ifrån den enligt mig mycket mystiska sidan med ovanligt bra vintips, www.quercia.se. Flaskan var beskriven som ett mycket bra lagringsfynd utifrån sitt pris, och med det som underlag hade jag beställt två stycken. Namnet på Donnan:

Mediterra, Italien, sangiovese cabernet sauvignon merlot, 2007(2317) 149kr

På www.vinkatten.se kan man läsa recensionerna om vinet från bl.a. Anders Röttorp, Dagen idustri och Bengt Göran Kronstam. Bengt Göran ger flaskan 10 poäng (av 10) men håller inne med kommentarerna. Anders däremot har tagit i från tåna och delat ut 5 lysande röda symboler och kommentaren:

Rik nyanserad modern toscan.

Vingligt.se har provat vinet en härlig kväll i goa vänners lag och ger följande beskrivning:

Vinet som ser dagens ljus i Italien komponeras ihop av Merlot, Sangiovese och Cabernet Sauvignon som vuxit upp ur sand, grus och lera under Toscanas sol. Vinet som kostar 149 kronor är tämligen framfusigt, smakrikt, med toner av mörka bär, lakrits och mörk choklad som förför.

Som tack för hjälpen föreslog vi att far och mor skulle stanna på middag, och då vi skulle avnjuta fanstastiska köttbitar ifrån den ekologiska gården i Lindomme där de styckar sina glada oplågade kor på plats så var det givet att de beställda itlaienska skönheterna skulle få bekänna färg omgående. Vi korkade upp en flaska redan under tillagningen, och även för sig självt så var vinet en upplevelse. Rena himlen för att säga det rakt ut. När vi sedan drack det till de lätt stekta ryggbiffarna/entrecoterna, salladen, potatisgratängen och rödvinssåsen var upplevelsen helt enkelt komplett. Tänk att man då och då får chansen att avnjuta sånna där stunder då man nästan är gråtfärdig mellan tuggorna. Upplevelsen blir som om man för en stund besökte vardagens paradis. Mäktigt.

Och jag håller med Vingligt.se när det kommer till smakerna. Förförande mörka bär och lakrits, och riktgt mörk choklad är defenitivt där. Att det dragit hem så höga betyg från kunnande herrar förvånar mig inte. Det enda som förvånar mig är den här mycket mystiska vinsidan som igen och igen levererar fantastiska vintips.

Efter middagen var det Lets Dance och choklad stund. Mamma och pappa passande på att åka hem i reklam och nyhetspausen, och Tommie tog då tillfället i akt att dra igång Dragon Age Origins, vårt favorit spel till xboxen. Ett återkommande avslut på våra efterlängtade hemmakvällar. Men spelet är bra, så jag klagar inte!

Kategorier
Australien Ett måste i vinhyllan Frankrike Frankrike runt i husbil 2008 Grillat Prisvärd Röda viner Tre Kronor Vin

Vin i tiden

Saint Émilion Clos Castelot, Frankrike, 2005

Rosemount Diamond Label, Australien, 2006

Alla hjärtans dag, och här ligger man nöjd i sängen och njuter av en välförtjänt sovmorron. Visst har vi redan varit uppe vid 03 och gett Leon mat som vanligt, det kommer man inte undan bara för att man firar 5 års jubileum. För det gjorde jag och Tommie igår. 13 februari för 5 år sedan tog Tomie sitt förnuft till fånga, och det hade vi tänkt fira med en hel dag på S:t Jörgen Spa med Duo behandling och sedan en underbar middag hemma med bra vin, men det blev tyvärr bara en härliga dag hemma och en underbar middag. S:t Jörgens hade nämligen  tappat bort vår bokning, och då det är Alla Hjärtand Dag helg så var det helt kört. Men det gjorde inte så mycket. Det var mysigt att bara vara hemma, gå en promenad och dona lite i hemmet. Och middagen, den blev iallafall allt vad vi hoppats på. Den stora biten oxfilé som vi köpt hade legat och dratt sig i en kryddblandning på peppar och timjan, och shitake svamparna samt moussen på jordärtskocka var bara fantastiska prickar över ina. Till detta had vi dessutom plockat fram en av damerna som följde med oss hem efter Frankrike resan, nämligen:

Saint Émilion Clos Castelot, Frankrike, 2005

Detta var en av de lovande flaskor som såldes på campingen där vi bodde och som kostade ca 15 euro. Det kanske inte låter så vidare att vi köpte det på en campingplats, men i hjärtat av S:t Emilion är det bara vin som gäller och de bra lokala vinerna tar alla chanser att saluföra sig, då de mindre vinerierna inte har samma chanser som de stora att slå sig in på den internationella marknaden. Och bra, ja det är en underdrift. Mjukt, bärigt, med tanniner runda som bomullstussar. Körsbär och fat, och kanske lite vanilj. Härligt gott i allafall. Och till oxfile, ja vad tror ni. Bara helt underbart såklart. Jag önskade att flaskan hade varit minst dubbelt så stor, men gladde mig iallafall åt att vi har två till på lager.  Man får var glad åt det lilla.

Men då kvällen fortfarande var relativt ung när denna franska kärlek sinade, var vi inte sena med att korka upp en ny källa av rött. Gäst nummer två denna afton blev ett vin från beställningssortimentet, rekomenderat av Tre kronor vin, såklart.

Rosemount Diamond Label, Australien, Sangiovese, 2006, (73324) 89 Kr

Trekronorvin.se gav följande sparsamma beskrivning:

Ytterst prisvärt rött från Australien. Ovanligt nog gjort på druvan San Giovese.

Vinguiden.com bidrar däremot med mycket avancerad beskrivning som jag kan hålla med om med undantag för päron och äpplen:

Djupt röd med rubinröda toner. En komplex, intensiv doft med aromer av stuvade plommon, ljusa körsbär, toner av kryddor. Smaken är livlig av söta, mogna fruktsmaker, körsbär och plommon och toner av äpplen och päron. En kryddighet kompletterar. Mediumkropp, fruktig och inbjudande.  Avslutningen är lång och stilig.

Och visst är den bra. Inte så bra som Trekronorvin brukar vara, men visst, för 89 kr så är den bra. Kan inte sätta fingret på vad det är som jag saknar dock, men det kan kanske vara djupet hos ett cabernet sauvignon vin. Jag har aldrig druckit ett vin gjort på 100% Sangiovese, och när jag tänker på det så blir det helt rätt godare då jag inte jämför det med dessa tunga mörka viner. För det är nog det, att det har sandig lätthet över sig, vad det nu betyder. Mycket bra till köttet var det iallafall. Kan knappt vänta tills jag får prova det till anka, vilket det rekomenderas till.

Och med det så ska jag fortsätta njuta av min söndag.