Kategori: Italien

Kategorier
Bag in Box Fynd! Italien Röda viner Spanien Tapas

En kompromisslös tapasafton i härliga vänners lag

Rocca di Montemassi, Italien, Sangiovese, 2010

Salice Salentino Riserva, Italien, 2006

Navajas Crianza, Spanien, Rioja, 2008

Söndag eftermiddag och jag sitter energilös i soffan framför TVn. Inte nog med att det blev sent i går, det blev ett par stora glas gott också, och på det släpade jag mig till gymmet idag. Skam den som ger sig!

Men igår var jag desto piggare och hade det desto trevligare. Efter en ganska lugn dag hemma med endast lite piff och en handling på Ica på schemat ramlade våra nyfunna vänner nerför backen in på en hyfsat spontan och oplanerat tapasafton. Vi hade med oss några rätter var och planen var att förbereda det hela tillsammans. Och det gjorde vi. Samtliga vuxna och barn hjälpte til på sitt egena sätt och det hela blev en riktigt trevlig aktivitet. Bland rätterna som tillagades fanns tunt skuren ugnsstekt lamrostbiff, ugnsbakade dadlar inrullade i ekologisk bacon, quesadillas med parmaskinka, chevre honung och jalapenjos, vitlök och chilimarinerade stekta räkor, marinerade kycklingvingar, ugnsrostade paprikor med philadelphia, basilika och persiljekräm, kidneybönröra samt meolnskivor inlindade i parmaskinska. MUMS! till detta serverades även nybakt tyskt lantbröd och två sorters oljor att dippa detta i. Dena ena oljan var Bengt Frithioffsons spanska kryddiga och aromatiska olivolja medans den andra var en olja jag köpte med mig från Kroatien och som rankats till topp 15 i världen på olivoljeskalan. Och vilken olja!! Mamma mia. Stackars Bengts aromatiska olivolja hamnade verkligen i skym undan.

Under tillagningen drack de andra en blandning av spanska öl medans jag smuttade på en nyinköpt box:

Rocca di Montemassi, Italien, Sangiovese, 2010 (4586) 239 kr

Systembolaget.se beskriver vinet såhär:

Fruktig smak med inslag av mörka körsbär, lakrits, kryddor och vanilj.  

Och Aftonbladet  sa såhär samt delade ut hela 5 plus:

I topp bland boxarna. Här bjuds läckra inslag av plommon, körsbär, örter och bigarråer med liten strävhet och god balans. Uppstramande syra bidrar till en elegant och fräsch helhet. Perfekt till stora festen, gärna till rätter av både ljust och mörkt kött. Gjort av druvan sangiovese från området Maremma i Toscana.

Då jag är från Göteborg får även Götebogrspostens utslag vara med. Så här sa de medans de delade ut 5 fyrar:

Ren och snygg sangiovese med drag av mogna körsbär och plommon. Lång och angenäm eftersmak. Håller för den bästa av kötträtter från det florentiska köket. Faktiskt lite för bra för att vara ett boxvin.

När jag prövade vinet själv noterade jag en ganska rejäl och lite kantig smak av mörka körsbär samt en tydlig smak av saltlaktits. Första munnen var överväldigande, och det var nog saltlakritssmaken som tog en på sängen där. Men efter några slurkar var det ett riktigt trevligt vin som växte med varje mun. Den här boxen ser jag verkligen fram emot att få lära känna, speciellt då det är lamm idag igen på menyn. Mitt betyg blir nog 3,5 gnistrande tiaror av den moderna varianten, men vem vet, i slutet på lådan kanske ytterligare en lyxig huvudbonad dyker upp eller iallafall lite ringar och örhängen 🙂

När vi så satte oss till bords korkade vi upp den flaska vilken aftonbladet varmt rekomenderat till tapas och som till min förvåning fanns på hyllan på Lerums systembolag:

Salice Salentino Riserva, Italien, negroamaro, 2006, (7570) 69 kr

Systembolaget beskriver vinet sähär:

Mogen, kryddig smak med inslag av fat, torkad frukt, tobak, kanel och läder. 

Aftonbladet som fick mig att köpa hem pavan sålde in den såhär samtidigt som fyra plus delades ut:

Syditalienskt rött i mogen stil. Doften är rödbärig med toner av nypon och kanel. Smaken är mjuk av söta körsbär, kryddor och plommon.

Både jag och Tommie reagerade direkt på den tydliga lädersmaken. Den var i första munnen helt dominerande. I de effterföljande munnarna, och det blev ett par, kom tobak och jorden fram för att sedan efterföljas av syltade svarta körsbär och plommon. Så en mix av de två beskrivningarna tycker jag att jag hittade. Och vilket härligt vin till tapas. Det passade otroligt bra till både lamm, dadlar, kidneybönröra. Och för det priset, 69 kr, Bingo! Visst kändes det att det inte hade allt det som många viner över 90 kr har, men å andra sidan hade det mycket som flera av de saknar. Finns kvalisorter i alla prisklasser.

Det här vinet kommer jag definitivt att bjuda på igen. Kanske är det bara värt 3,5 damkronor, men jag säger 4 då vi hade otroligt trevligt och då priset är gentilt.

När så denna flaska tömts var det dags för en kompletterande pava som en av damerna på Lerums systembolag rekomenderat:

Navajas Crianza, Spanien Rioja, 2008, (22652) 76 kr

Systembolagets beskrivning:

Kryddig, utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, dill, tobak och vanilj. 

Det är inte ofta jag ryggar tillbaka när man inmundigar ett vin i 76 kr klassen, men här gjorde jag faktiskt det, och ganska så rejält också. Jag vet med mig att spanska viner, och då framförallt viner från Rioja, inte är favoriter hos mig, så det kanske var lite dumstridigt av mig att ta med en hem, men jag hade hoppats på lite av en aha upplevelse. Damen på systemet beskrev det som en klassiker som man kunde lita på, och jag tänkte at det då kanske inte kunde gå så fel. Men det gjorde det tyvärr  inte. Inte hos någon av oss. Dillkaraktären var påtaglig. och om det är en go smak, nje, det tycker jag inte. Sen var det en hel näve sura tanniner son drog ihop läpparna som att kroppen själv försökte tala om att inga fler munnar skulle in. Och det får man väl anse vara ett negativt tecken.

Bland kritikerna hittar man 5 hjärtan ifrån ICA kuriren,  3 stjärnor från allt om mat, 2 plus från dagens nyheter och 1 likhetstecken från Dagens nyheter. Spridda skurar med andra ord, och knappats något som jag till bakgrund av detta skulle kalla en klassiker som alltid går hem. Nej, bakläxa till Lerums systembolag och 1 huvudbonad från Buttericks i betyg.

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Fynd! Italien Recept Röda viner

Ett vin som verkligen borde uppfylla Allas Hjärtan…

Rocca di Montemassi, Italien, 2007

Alla Hjärtans Dag. Denna dag i kommersens tecken som så många föraktar, delvis även jag. Men om man hoppar över allt det onödiga och stressiga så är det egentligen en extra dag då vi tänker lite extra på varann, och det är väl egentligen inte fel.

Här i hemmet planerade vi att måndagsmysa lite extra med en god middag, och för inspiration sökte jag på internet på ”recept alla hjärtans dag”. Ett av de översta svaren i Google var en sida från SvD där flera härliga recept presenterades. Marinerad och fylld fläskfile, gratinerad hummer… Mitt val föll dock på en parmesanfylld kycklingfilé  serverad till kokt risoni som rörts ner med babyspenat som frästs med vitlök och pinjenötter. Mums!

I receptet fanns en länk till tasteline.se som tog mig till en och nästan tokigt rejäl vinlista där viner av  alla modeller och prisklasser radades upp som tänkbara makar tlil den valda rätten. Då jag ändå inte får dricka mer än ett halvt glas vin så valde jag att vandra ner till de mer prisvärda vinerna under 100-lappen, och där föll mitt val på ett vin med en lovande beskrivning.

Rocca di Montemassi, Italien, 2007 (2523) 86kr

Beskrivningen som fick mig på fall var följande:

Ett superköp! Stor koncentration och struktur i både doft och smak, färska örter, bigarråer, svarta vinbär och salt lakrits samsas med tobak och kaffe. Vinet bjuder anmärkningsvärd koncentration till lågt pris och är med andra ord ett lämpligt alternativ till stora middagsbjudningar. Druvblandningen består framförallt av sangiovese och därtill cabernet sauvignon och merlot.

Utan att komma ihåg beskrivningen som getts av smakerna trevade jag mig fram till mörka syltade bär, ek, rök , charkuterier samt peppar. Vitpeppar till och med. Men sen var det en smak som jag bara inte kunde identifiera. Efter att ha läst beskrivningen ovan var det dock självklart vart det var. Saltlakrits!

Billigtvin.bloggspot.se berättar att Göteborgsposten delat ut hela fyra fyrar till det aktuella vinet samt att Aftonbladet tagit i från tårna och slått till med full pott. Författaren själv ger följande beskrivning:

Alltså finner jag en till en början en ganska påträngande fatdoft, som döljer det mesta av frukten som finns därunder. Smaken – ja, helt OK men inget som får mig att brista ut i lovsång där jag pysslar i köket. Men om jag ska vara ärlig blir jag alltmer vänligt inställd ju längre kvällen lider och nivån i flaskan sjunker. Ett vin som har tillräckligt med stuns och volym för att man ska vilja ha mer, och som fungerar bättre med den smakrika lasagnen än på egen hand. Ekdoften och fatsmaken sjunker undan och frukten blir mer framträdande.

Själv tycker jag att vinet visst var en liten bit magiskt, och för den givna prislappen smått fantastiskt. Visst är jag utsvulten på vinsmaker, men ett bra vin är ändå alltid ett bra vin. Mmmm…. Jag njöt till fullo av mitt halva glas, och likt beskrivningen ovan säger att vinet passar prima till lasagne så passande den helt underbart till vår parmesankyckling och risonifräs. Vilken fullträff!! Det är sånna här stunder som gör att jag fortfarande har hoppet uppe om ett liv i njutningens tecken och ett inre Nirvana. Längtar tills jag kan dricka mer!

Betyg: 4 påkostade sessanhuvudbonader dekorerade med precis rätt mängd vulgära stenar. Med priset i åtanke så blir det nästan fler.  Iallafall ett par tre accessoarer…

Kategorier
Italien Prisvärd Röda viner

Världens bästa grannar!

Langhe Nebbiolo, Italien, 2008

Vintern håller i sig, och det har nu gått 5 månader sedan jag kunde njuta av ett rejält glas rött, och sedan 2-3 sådana till. Jag håller mig vid liv med ett eller annat halvglas vid festliga tillfällen, men i övrigt är det bara Schweppes tonic med lime som gäller. Bättre än mycket annat, men för en livsnjutare är den här tiden prövande. Då är det tur att man från helt oväntade håll får härliga upplevelser.

Det var en lördag för några veckor sedan, en sån där pysslar lördag när städning, sortering och annat husligt stod på schemat. Tommie hade träffat på Lars i grannhuset i samband med skottningen av gården, och då vi inte umgåtts mer med dem sen de flyttade in ett par månader tidigare än ett par strökonversationer och en snabb kaffevisit en kväll,  bjödhan in dem på en eftermiddagsfika. De skulle till Ikea, men kom gärna in när de kom hem. Jag som var på ett väldigt pysslarhumör bestämde mig för att baka en kaka  när jag ändå stod och förberedde maten, chilli och vitlöksmarinerad fläskfile.

kl.18 ramlade Lars och Linda in, trötta men nöjda efter sitt Ikea besök. De slog sig ner med varsin kopp kaffe och rejäla bitar kaka och vi började prata. Och vi fortsatte. När kaffet var slut tog Tommie fram öl till Lars och jag serverade Linda av en sedan tidigare öppnad flaska rött. Vi fortsatte och umgås, och det var inte förrän vi alla började känna oss lite hungriga som vi upptäckte att klockan var 21:30. Vi hade fläskfile som legat framme, så den lagades till medan grannarna hämtade extra potatis och mera vin då vårt basförråd var skralt, och snart satt vi alla och avnjöt en spontan middag med klyftpotatis och fläskfile, trots att klockan var över 22. Världens bästa grannar, som förresten båda har världens bästa ”grannjobb”  nämligen butikschefer på systembolaget,  hade fyllt våra glas med en Italienare som skulle passa, och det vill jag lova att den gjorde!

Langhe Nebbiolo, Italien, 2008, 139 kr (74669)

Ett lite lättare vin som ändå bjöd på bra fyllighet och syra, även om den var lite svår att urskilja mellan all vitlök i fläskfilen =).

Enjoywine.se ger följande beskrivning av vinet:

Doft: Medelstor, hallonfruktig doft med karaktär av lakrits, mörka körsbär, violer och fat.

Smak: Torr med balanserad till frisk syra, strama tanniner och medelfyllig kropp. Smak av mörka bär, körsbärskärnor, violer med stram avslutning.

Jag håller helt med även om just körsbärskärnor inte är något som jag personligen ofta smaskar på.

Finare viner. se har blandat in sitt eget tyckande i recensionen nedan och säger så här:

Vinet gör en rätt oansenlig entré i munnen – lättviktig och småtrevligt syrlig med aning av kartighet och små, lätta tanniner. Bärsaftigt med liten kryddighet, fortfarande lite spretigt i presentationen. Efter sväljet samlar smaken ihop sig, biter ifrån med sina lingonsyror och hittar oväntad intensitet och längd. Detta är verkligen inte märkvärdigt, men ändå öppet, rent och gott eftersom det inte ger sig ut för att vara mer än det är. Absolut ingen mini-barolo, alltså.

Winesandspirits.se är lite mer generösa i sin bedömning, och jag håller nog med lite mera här än med föregående talare:

Doft: Härligt nyanserad av kryddig örtighet. Fatkaraktär med lätt fruktighet, sötlakrits och körsbärstoner som avslutas av mjuk lavendel.

Smak: Tydlig fatkaraktär, som följs av en lätt kryddighet. Tydlig läderton med bärigt avslut av körsbär. Inslag av kakao, sötlakrits, viol och örter. Lång i eftersmaken med mjuka tanniner.

Lagring: Vinner inte på lagring, utan jag tycker att man skall dricka det nu.

Passar till: Som dem flesta Italienska viner, en tallrik med ostar och lufttorkad skinka.

Serveringstemperatur: 15-17 grader

Mitt betyg: DDDD+

Mitt betyg blir någonstanns mitt emellan då jag delar ut 3 mycket glittrande tiaror som alla hade passat in på Nobelfesten med armband som tillbehör som extra plus. Man ska hålla i minnet att vi hade en helt otroligt trevlig spontanafton i nya vänners lag, men som Linda poängterade, ett mycket trevligt vin med bra syra som ypperligt passade till både sällskapet och måltiden. Lite lättare viner som passar till parmaskinka och vitare kött tycker jag är svårt att hitta, men den här kan jag verkligen rekomendera. Både ett vin och en kväll värda att minnas!

Kategorier
Italien Prisvärd Röda viner

Inte bara en osedvanligt läcker flaska!

Cantina Zaccagnini, Italien, Montepulciano, 2007

Söndag och jag ligger förnöjd inbakad i nytvättade lakan som jag ”buffat upp” ordentligt för en härligare känsla. På mina läppar leker ett leende som inte går att sudda bort och mina djupa andetag vittnar om ren skär njutning. Håller jag på att få en hjärtinfarkt? Nej. Jag har varit på ytterligare en vinprovning med Trekronor vin, och om det brukar vara bra viner, så var det en helt otrolig samling idag!

Men det var inte dessa viner som jag hade tänkt beskriva här och nu. Dels för att mina anteckningar om den här pavan har legat på mitt nattduksbord tillräckligt länge för att snart försvinna, dels för att det kommer att ta en stund att skriva om dagens provning, och då klockan är sent så tror jag att jag sparar detta till imorgon eller på tisdag.

Så åter till dagens recension och senoritan i fråga:

Cantina Zaccagini,Italien, Montepulciano, 2007 (87426) 99kr

Till skillnad från de flesta andra viner jag dricker, så var det här en gåva och inte ett vin jag köpt själv. Tryggve och Anneli kom med bl.a. denna på vår inflyttningsfest. Tryggve gick i god för att det här skulle vara en riktig going, och att den skulle avnjutas till en bra pasta. Och vem misstror Kung Tryggve? Nej jag tänkte väl det.

Bild på den helt fantastiska flaskan samt beskrivning av doft och smak hittar man på www.iglaset.se där man säger såhär:

Doft: Tät, fruktig doft av väl mogna mörka körsbär, viol och en mild rökighet.

Smak: Medelfyllig, generös, typisk Montepulcianosmak av mörka körsbär, svartpeppar, och viol. Syran är saftig, tanninerna fruktiga med bra balans och struktur samt insmickrande, fruktigt slut.

Doften är jag helt med på. Smaken, nja. Jag tyckte att vinet hade en klar smak av katrinplommon, vitpeppar och jo, mörka körsbär. Violen däremot fanns inte alls med i min flaska. Tanninerna fanns där, men var enligt ovan runda och skojjiga istället för sträva och bångstyriga som i unga viner. Ett riktigt bra vin, och antagligen ännu bättre till en pasta med oxfile och svamp.

Det här vinet fick Linus, min Stockholmsreporter,  med sig hem i min förra beställning som jag som  gjorde åt honom. Då vinet tog längre tid för mig att få än för honom provade han den utan mig vid ett svagt tillfälle. Jag säger inte att jag gillade hans initiativ, men jag förstår om han inte kunde hålla tassarna borta, det är nämligen en sjukt läcker flaska!  Iallafall så delade då ut hela 4,5 redigt håriga dammtussar till donnan ifråga, och gav extra stjärnor för den läckra flaskan. Utöver det charmiga typsnittet på texten sitter det också en bit av en vinranka på varje flaska i en vacker tråd. Så enkelt men så förförande. Nånting helt annat än de plasttjurar som man är van att se runt andra flaskhalsar *rysa*.

Jag sträcker mig nog inte längre än till 3,5 prinsesskronor ur det ordinarie sortimentet. Jättebra vin, och som sagt, säkert ännu bättre till rätt pasta, men tills jag får chansen att pröva de två tillsammans så blir det tyvärr bara ett betyg av medelrang. Och med de idag provade vinerna i minnet så bleknar alla andra viner, så jag får helt enkelt be att få återkomma vid nästa pastadax!

Godnatt!

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Italien Kvinnlig Lyx Min vinkällare Prisvärd Röda viner

Rekomenderat beställningsrött från Quercia.se

Mediterra, Italien, 2007

Det här vinet beställde jag den 19 mars vid ett tillfälle då jag var otroligt inspirerad av min kollegas vinkällare nere i Eriksbergs gamla hamnlokaler. Vinet hittade jag på en hemsida efter att ha petat in en sökning på bra lagringsviner i Google.  Sidan som föreslogs och som jag fastnade för hette Quercia.se och var en ovanligt dåligt designad sida, men då det kändes som att inköparen eller vem det nu var som hade sidan visste vad han pratade om, så skrev jag ner några av tipsen, och detta vinet var ett av dem.

Det dröjde absolut inte ända tills nu för mig att prova vinet, det har bara tagit mig ända tils nu att skriva om det. Under den här perioden har jag hunnit dricka inte mindre än 4 flaskor och rekomenderat det till många. Jag har provat det både för sig självt och till mat det passar till, och det är verkligen ett underbart vin. Lite på den dyrare sidan, men man får vin för varenda krona.

Vinet i fråga:

Mediterra, Toscana Italien, 2007 (2317) 149kr

Vinet som när jag först köpte det var i beställningssortimentet har nu ramlat in i det ordinarie sortimentet vilket är fantastiskt. Och till följd av detta har systembolaget.se naturligtvis ordnat med en beskrivning av doft och lukt:

Doft: Kryddig, aningen utvecklad doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, romrussin, choklad och tobak.

Smak: Kryddig, aningen utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, romrussin, örter, kakao och kaffe.

Och jag håller med om mycket, men inte allt. kryddigt är det absolut, och detta blir ännu tydligare när det dricks till en god köttbit. Mörka bär och romrussin finns alla gånger i ganska stora mängder precis som örter, men kakao och kaffe… nä. Det hittar jag inget. Och det är jag nästan glad för. Det här vinet är alldeles perfekt utan.

Vingruppen.se säger såhär:

Producenten Poggio al Tesoro är ett samarbete mellan Allegrini, en av de ledande vinproducenterna i Valpolicella, och Leonardo LoCascio en välkänd entreprenör i export och distribution av italienska toppviner till USA. Poggi al Tesoro består av 70 hektar och är uppdelad i fyra olika vingårdar.
Området, som skyddas i öster av bergen Castagneto Carducci, är täckt i huvudsak av typisk medelhavs vegetation som korkekar och pinjeträd.

Druvorna avstjälkas och genomgår efter det en försiktig pressning och får sedan jäsa i rostfria ståltankar i cirka 10 dagar vid 28°-30°C. Vinet har lagrats i 12 månader på franska ekbarriquer av Allier.
Vinets karaktär:

Stor, komplex doft med koncentrerad frukt, inslag av körsbär, mörka bär, kryddor, lakrits, choklad och fat. Smakrikt, nyanserat vin med koncentrerad frukt och sammetslena tanniner, inslag av mörka körsbär, fat, choklad och kryddor.

Det är alltid trevligt att veta bakgrunden till bra viner. Det gör att det blir ännu godare att dricka dem. På sidan jag hittade rekomendationen benämnde man detta som ett lagringsvin, och även om tanninerna inte är så framträdande så ska jag stoppa undan ett helt gäng av den här årgången och spara endast för att kunna avnjuta den även i framtiden. Och naturligtvis hamnar den här flaskan i kategorierna prisvärd, kvinnlig lyx oxh ett måste i vinhyllan.
Fem pompösa prinsesskronor i rysk stil  ger jag den här pavan och lovar att lägga undan en peng denna månad för fler inköp av just denna donna. Brilliant!
Kategorier
Italien Röda viner

Vinprovar tisdag med rött från det ordinarie sortimentet

I Castei, Italien Valpolicella, 2007

Tisdag igen, men inte en av det bättre. Jag är på dåligt humör och känner mig stressad och sliten. Mycket konstigt då jag tagit ledigt imorgon och på torsdag för att få ut det mesta av påsken.

Planen för den kommande ledigheten är att imorgon åka till Lidköping med mamma för att utforska stan samt gå på Rörstrand. På torsdag ska vi köpa kött på den ekologiska bondgården i Lindomme samt hämta våra tavlor som mammas arbetskamrat köpt till oss på båtmässan. Kommer nog bli hur bra som helst, men just nu känns allt bara stressigt.

Men det är tisdag, och det betyder vinprovartisdag. Då jag har beställt hur mycket vin som helst, men inte fått en flaska, så fick det bli en rekomendation ifrån nätet från det ordinarie sortimentet. Linus som hade fått hem alla de som jag beställde till honom planerade att korka upp en av dessa, så idag fick det bli provningar av olika viner.

Mitt val av vin blev följande:

I Castei, Italien Valpolicella, 2007 (22409)119kr

Systembolaget.se beskriver den enligt följande:

Doft: Utvecklad, kryddig doft med inslag av fat, torkade körsbär, katrinplommon, mintchoklad och pinje.

Smak: Utvecklad, kryddig smak med inslag av fat, torkade körsbär, katrinplommon, pinje, kakao och vanilj.

Och då Taseline.se ofta har bra beskrivningar så tittade jag in där med. Det här vinet hade damerna i fråga bemödat sig med att recensera både med avssende på smak och historia vilket bådar gott.

Här får vi hela registret av ripasso-toner. Eller vad sägs om russin, katrinplommon, druvskal och en hel del läder. Syran är balanserad, likaså strävheten. God koncentration i form av rik frukt och relativt lång eftersmak. Vinet tillverkas av druvorna corvina, rondinella och molinara i Valpolicella som ligger norr om Verona i nordöstra Italien. Ripassometoden innebär att man efter den inledande jäsningens slut blandar vinet med skalmassa från amarone- och/eller reciototillverkningen. På så vis får man en andra jäsning som bidrar med ytterligare alkohol och smakrikedom. ”i Castei” är namnet på själva odlingsläget. Familjeföretaget Castellani Michele & Figli grundades 1945 av Michele Castellani. Han byggde då en liten anläggning med tillhörande laboratorium där han utvecklade sina produkter. Idag leder sonen Sergio verksamheten och deltar i hela produktionen, från odling och selektering till skörd och vinifikation.

Och så var det dags… Hmm. Ett svårt vin. En trevlig smak av bjärnbär och läder möter en i dörren, men sen, oj, så kommer fröken katrinplommon och fullständigt dominerar. Gott! Men nej, det var somn jag befarade med även detta ripassovine. Ingen eftersmak. Det är som att man får en oerhört trevlig välkomstkram, men så fort gästen tagit av sig skorna och kommit in så dör konversationen. Då jag kommer ihåg att jag tyckte lite samma om ”Leif GW Persson” vinet, fast det var 100 gånger bättre, så tror jag nog att det är lite grejjen med ripassoviner…?

Tommie kom ner för en paus puss, och efter att ha sköljt av sig pussen med en stor mun I Castei så var hans kommentar angående smaken samma som min utan att jag behövt poängtera det. Så den här flaskan får inga lysande kommentarer från oss, jag tror jag på stubben delar ut 2,5 prinsesskronor av den typen man handlar på buttericks, dock den lite dyrare varianter med fjäder och fejkädelsten.

Och mästarnas mästare. Då det idag var final hade jag tänkt titta engagerat, men då Louise Karlsson åkte ut tidigt och då Brolin åkt ut förra gången, samt att Tommies syster ringde, så la jag inte ner mycket energi på det hela. Linus, som satt helt själv där vid datorn och inte fick ett ord av respons ifrån den här damen var nog inte helt nöjd med mitt engagemang, men däremot med sin flaska vin vilken var Cantina Zaccagini, Italien, (87426). Då jag gett bort min flaska av denna till en arbetskamrat som fyllde år så får min recension vänta några veckor tills min storbeställning har ramlat in. Linus delade iallafall ut 4,5 dammtussar och använde beskrivningar som ”klart bästa vinet hittils”, så det verkar som jag har nått att se fram emot.

Nu ska jag titta igenom en hel hög Greys Anatomi! Yippi!! =)

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Grillat Italien Min vinkällare Röda viner

Underbart rekommenderat rött från Italien

Mediterra, Italien, sangiovese cabernet sauvignon merlot, 2007

I fredags hade jag bestämt mig för att ta halvdag. Då snickarna hade gett mig en inköpslista på byggmaterial så var det tyvärr inte en eftermiddag på stan som var målet, utan ett par timmar på Hornbach med mamma och pappa. Och det tog ett tag att lasta bilen och kärran. Isolering, gles mm var efter mycket om och men packade till max på ekipaget, och till och med vår peugeot 107 hade en isoleringsbal inknödd. Summan för dagens inköp hamnade på ca 8000kr, kan säga att de kronorna hade varit trevligare att spendera i avenyns butiker, men å andra sidan så får vi en stor härlig övervåning, och det är heller inte fel. Svårt att se skogen för alla trän bara.

Påväg hem svängde jag och mamma in på systembolaget i Munkebäck då jag hade två röda donnor som väntade på mig. De hade legat i nästan tre veckor, så det var att hämta ut dem nu eller aldrig, för de skickas tillbaka efter tre veckor. Flaskorna som var ytterligare ett tips ifrån den enligt mig mycket mystiska sidan med ovanligt bra vintips, www.quercia.se. Flaskan var beskriven som ett mycket bra lagringsfynd utifrån sitt pris, och med det som underlag hade jag beställt två stycken. Namnet på Donnan:

Mediterra, Italien, sangiovese cabernet sauvignon merlot, 2007(2317) 149kr

På www.vinkatten.se kan man läsa recensionerna om vinet från bl.a. Anders Röttorp, Dagen idustri och Bengt Göran Kronstam. Bengt Göran ger flaskan 10 poäng (av 10) men håller inne med kommentarerna. Anders däremot har tagit i från tåna och delat ut 5 lysande röda symboler och kommentaren:

Rik nyanserad modern toscan.

Vingligt.se har provat vinet en härlig kväll i goa vänners lag och ger följande beskrivning:

Vinet som ser dagens ljus i Italien komponeras ihop av Merlot, Sangiovese och Cabernet Sauvignon som vuxit upp ur sand, grus och lera under Toscanas sol. Vinet som kostar 149 kronor är tämligen framfusigt, smakrikt, med toner av mörka bär, lakrits och mörk choklad som förför.

Som tack för hjälpen föreslog vi att far och mor skulle stanna på middag, och då vi skulle avnjuta fanstastiska köttbitar ifrån den ekologiska gården i Lindomme där de styckar sina glada oplågade kor på plats så var det givet att de beställda itlaienska skönheterna skulle få bekänna färg omgående. Vi korkade upp en flaska redan under tillagningen, och även för sig självt så var vinet en upplevelse. Rena himlen för att säga det rakt ut. När vi sedan drack det till de lätt stekta ryggbiffarna/entrecoterna, salladen, potatisgratängen och rödvinssåsen var upplevelsen helt enkelt komplett. Tänk att man då och då får chansen att avnjuta sånna där stunder då man nästan är gråtfärdig mellan tuggorna. Upplevelsen blir som om man för en stund besökte vardagens paradis. Mäktigt.

Och jag håller med Vingligt.se när det kommer till smakerna. Förförande mörka bär och lakrits, och riktgt mörk choklad är defenitivt där. Att det dragit hem så höga betyg från kunnande herrar förvånar mig inte. Det enda som förvånar mig är den här mycket mystiska vinsidan som igen och igen levererar fantastiska vintips.

Efter middagen var det Lets Dance och choklad stund. Mamma och pappa passande på att åka hem i reklam och nyhetspausen, och Tommie tog då tillfället i akt att dra igång Dragon Age Origins, vårt favorit spel till xboxen. Ett återkommande avslut på våra efterlängtade hemmakvällar. Men spelet är bra, så jag klagar inte!

Kategorier
Fynd! Italien Min vinkällare Röda viner Tre Kronor Vin Vinprovar tisdag

Vinprovartisdag med ytterligare en Tre Kronor rekomendation

Castello Delle Regine Podernovo, Italien, 2007

Vinprovartisdag igen. Jag har längtat till idag då vinet i fråga är ett som Tre kronor vin varmt rekomenderar, och det brukar båda gott. På senare tid har det annars känts som om man famlat i mörkret och tagit lite viner på måfå vilka tyvärr inte har gått vägen alls. Inga concannon alltså. *Sicket smakminne det var*.

 Jag har appropå Tre kronor bokat in 8 platser den 19/6, en lördagslunchprovning vilket ska bli jätteroligt. Och då är sommarn här. Det kan sluta i ett riktigt vinslag om jag känner mig själv och gänget rätt!

Men tillbaka till här och nu. Linus är med mig i etern, och har i mina ögon helt diskvalificerat sig genom att stoppa det redan kalla vinet i kylen en halvtimme. 18 grader säger experterna, och vi alla vet vad som händer med ett kallt rödvin. Det tappar mycket! av sin smak. Så gult kort!

Men kvällens drottning:

Castello Delle Regine, Italien, Podernovo, 2007 (74825) 89kr

Trekronorvin.se som rekomenderade flaskan hade beskrivit den väldigt säljande, men jag hittar tyvärr inte de kommentarerna just nu. Det var iallafall nått om att man skulle beställa en låda, att det var extremt mäktigt och att det gärna skall lagras i ca 5 år.

Vingruppen.se hade dock följande mycket informaionsrika text:

 

Lagring
Som gjort för italiensk mat: pasta, saltimbocca, grillat kött och fisk – gärna med en ruccoladominerad sallad därtill.

Lagrades i franska ekfat, Allier Tonneaux samt en liten del på slavonska ekfat, i 12 månader och i flaska minst 8 månader innan vinet släpptes till försäljning. 

Vinets karaktär

Fyllig och smakrik med toner av mörka körsbär, björnbär, fat, choklad och örter.  Som gjort för italiensk mat: pasta, saltimbocca, grillat kött och fisk – gärna med en ruccoladominerad sallad därtill.

 

I min mun var smaken av körsbär översvallande, och björnbären fanns där absolut. Fat, jovisst men någon choklad kunde jag då rakt inte känna. Jag säger nog mer lakritz och rökta charkuteriprodukter. Och tanniner. Massor av tanniner, vilka ska rundas upp i min kommande vinkällare. För jag lydde Thorbjörns råd och handlade hem en låda. Då den bestod av 12 flaskor delade jag den med Christer på jobbet, och då en får stryka på foten och in i munnen nu så kommer det finnas 5 kvar. Och jag håller helt med honom.  Thorbjörn allstå. Det här vinet kommer att vara helt fantastiskt när det väl har legat till sig.

I dagsläget ger jag det 3,8 glimmande prinsesskronor – ja jag vet det låter fuffens, men med så mycket potential så är 3,5 på tok för lite och 4 kanske lite mycket i dagsläget, så det får bli så.

Linus vs. dagens röda: 3,5 dammbollar.


Kategorier
Italien Recept Röda viner Vinprovar tisdag

Mat, vin och mästarnas mästare

Masi Bonacosta, Italien Valpolicella

Tisdag, och inte vilken tisdag som helst. Tisdag är nu vår nya vinprovar dag. Med mig har jag förutom min fästman min sedan urminnestider bäste vän i etern. Först avnjuter vi en middag i vinets anda. Sedan är det dags för veckans Digg Real och Seinfeldt och allt detta efterföljs av att Tommie sänder slashat.se och jag tittar TV, rättare sagt Mästarnas mästare, och hänger med gamla vänner online. Härligt värre! Jag vet inte hur det låter för en utomstående, men i mina öron är det som om en flaska Margaux hade infunnit sig i glaset. Med andra ord helt perfekt.

Dagens gäst tillhör en av Italiens mest kända producenter, och just denna flaskan är välrecenserad:

Masi Bonacosta, Italien, Valpolicella (6998)

Till detta avnjöt vi en rätt vilken skulle passa utmärkt med vinet, och jag kan inte annat än hålla med. Timjankyckling med en grädd-och dijonsås och ris (www.recept.nu)  passade verkligen perfetk.

Systembolaget ger följande beskrivning:

Doft: Bärig doft med inslag av körsbär, hallon och sötlakrits.

Smak: Bärig smak aningen syrlig med inslag av körsbär, slånbär och kryddor.

I glaset.se kände ungefär likadant:

Ungt och fräscht med lite körsbärsartad frukt. Inte alltför sträv och ren, god eftersmak.

Jag kan bara hålla med, fast istället för körsbär så tyckte jag nog att smaken mer påminnde om unga röda vinbär. Tillsammans med maten blev det dock något djupare och vinbären blev även i min mun körsbär. Lakrits kan jag dock inte alls känna.

Italienska viner är verkligen inte min melodi, och var gång jag dricker dem påminns jag om detta, men vad är det man säger, skam den som ger sig!

Nu är det TV och resterna av vinet.

Damas poäng: 3 prinsesskronor.  Och det var för att det gick bra ihop med maten. Annars på tok för medelsvensson!

Linus poäng: 3 buskiga dammtroll.

Kategorier
Italien Resturang / Bartips Röda viner

Kvinnor, mat och vin

Feudo Arancia, Italien, Syrah

Tisdag kväll och här ligger man helnöjd med kråset smort. Så borde det vara varje tisdag.

Jag hade nämligen en date med agnieszka som jag inte sett på någon månad. Vi båda hade hoppats på att jag flyttat in i huset nästa gång vi sågs, men det kan man ju glömma. De ringde senast i dag och sa att det var ytterligare försenat. Som plåster på det nu mycket öppna och infekterade såret bad jag iallafall om att få våra vite pengar i handen och inte som ett avdrag från huset, och håll i hatten, det skulle de faktiskt ordna. Alltid något.

Iallafall så skulle vi ta en middag i stan, och vi hade inte bestämt mer än att vi skulle mötas vid hästen på kungsportplatsen. Då jag var lite tidig och då det var minst sagt iskallt sprang jag in en snabbis på H&M och köpte ett par inte jättesnygga med varma tummvantar. Det krävdes för å klara kvällen vill jag lova! Sikken vinter det känns som det kommer bli.

Iallafall så var vi båda vid hästen kl.18. Det var jättekul å ses igen, men då vi båda vad hungriga började vi knalla upp mot avenyn för å hitta nått bra ställe. Vi gick hela avenyn upp men inga restauranger tycktes lockande så vi gick upp på en bakgata. Då sa Aga att hon gärna hade gått till den där restaurangen vi skulle gått till en annan gång där man inte kunde boka bord. Jag hade ingen aning om vad hon pratade om, men efter ett tag då vi faktiskt var väldigt nära trillade poletten ner. Caleo högst upp på Avenyn var det såklart hon menade.  Jag hade fortfarande inte varit där även om vi tänkt att gå dit flera gånger, så det var en kanon ide.

Väl där möttes vi av jättetrevlig personal som tog våra jackor och vi hade tur att få ett bord för två vid fönstret. Vi fick menyerna med en gång och snabbt därefter fick vi en korg med supersmaskigt bröd och marinerade oliver. Läckert! En fräsch gratis korg med aptitretare  är verkligen ett enkelt trick att få en lite lyxigare kant på upplevelsen. Under prat och skratt bestämde vi oss, trots att det inte var en lätt uppgift. Allt lät så himla gott. Jag valde tillslut hjort med rödvinssky på en grönsaksgratäng med getost, och Aga valde socker och apelsinglaserad anka med cos cos. Då hon körde valde hon ett glas cola till medan jag som tagit vagnen kunde följa servitrisens rekommendation och beställa in ett glas rött från Italien:

Feudo Arancia, Italien, Syrah

Wow! vilken upplevelse! Här var det verkligen en fest i munnen. Hjorten var perfekt lagad och gratängen var helt underbart krispig och smakfull. Och tillsammans med vinet var det hela ren kärlek. Agas anka var också jättebra och med det trevliga sällskapet på toppen så var det en helkväll. Hit kommer jag verkligen vilja gå igen! Toppbetyg från mig. Och servicen var även den felfri. Kan som sagt knappt vänta tills nästa besök!

Och vinet -jag tappade nästan focus ifrån det- var något jag gärna haft ett par flaskor av i vinhyllan här hemma, men tyvärr kan man inte handla just denna flaskan på systemet. Det finns en annan, men inte en syrah.  Jaja, men jag hittade iallafall lite info om den på www.feudoarancio.it

This is a surprisingly fun red with a supple, rich palate. Look for black berry, chocolate, licorice and spicy, meaty, floral, smoky flavours. It is well made, well balanced and good value too.

Då denna sida kanske inte känns helt objektiv, hittade jag en kul beskrivning på www.vinography.com

I’ve discovered by far the best wine for under ten bucks I’ve ever had. You think Yellowtail Syrah is a good value? In a street fight, this scrappy Sicilian is going to send Australia packing. Fortunately for us they’re probably going to stay far under the radar of most consumers. While it’s made by a relatively large wine conglomerate in Italy, they’ve not yet figured out how to market wines to the US in the same way that the Australians can. Never you mind though. Just go out and buy some.

Tasting Notes:
A rich dark ruby in the glass, this wine has a high-toned elegant nose of cassis, blackberry, and violets. In the mouth it is smooth with primary flavors of cassis, blackberry, leather, and smoke with a little bit of the floral aspect coming through on the substantial finish. It is by far the best Syrah I have ever had at its price point.

Food Pairing
I had this wine with braised short ribs with red wine gravy and found it to be an excellent pairing.

Overall Score: 9

How Much?: $8.50

Ja, där har ni det. Även Amerikaner tycks gilla detta röda guld från stövellandet. Och jag håller helt med föregående talare. Måste bara hitta vart jag kan köpa det!