Kategori: Recept

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Fynd! Italien Recept Röda viner

Ett vin som verkligen borde uppfylla Allas Hjärtan…

Rocca di Montemassi, Italien, 2007

Alla Hjärtans Dag. Denna dag i kommersens tecken som så många föraktar, delvis även jag. Men om man hoppar över allt det onödiga och stressiga så är det egentligen en extra dag då vi tänker lite extra på varann, och det är väl egentligen inte fel.

Här i hemmet planerade vi att måndagsmysa lite extra med en god middag, och för inspiration sökte jag på internet på ”recept alla hjärtans dag”. Ett av de översta svaren i Google var en sida från SvD där flera härliga recept presenterades. Marinerad och fylld fläskfile, gratinerad hummer… Mitt val föll dock på en parmesanfylld kycklingfilé  serverad till kokt risoni som rörts ner med babyspenat som frästs med vitlök och pinjenötter. Mums!

I receptet fanns en länk till tasteline.se som tog mig till en och nästan tokigt rejäl vinlista där viner av  alla modeller och prisklasser radades upp som tänkbara makar tlil den valda rätten. Då jag ändå inte får dricka mer än ett halvt glas vin så valde jag att vandra ner till de mer prisvärda vinerna under 100-lappen, och där föll mitt val på ett vin med en lovande beskrivning.

Rocca di Montemassi, Italien, 2007 (2523) 86kr

Beskrivningen som fick mig på fall var följande:

Ett superköp! Stor koncentration och struktur i både doft och smak, färska örter, bigarråer, svarta vinbär och salt lakrits samsas med tobak och kaffe. Vinet bjuder anmärkningsvärd koncentration till lågt pris och är med andra ord ett lämpligt alternativ till stora middagsbjudningar. Druvblandningen består framförallt av sangiovese och därtill cabernet sauvignon och merlot.

Utan att komma ihåg beskrivningen som getts av smakerna trevade jag mig fram till mörka syltade bär, ek, rök , charkuterier samt peppar. Vitpeppar till och med. Men sen var det en smak som jag bara inte kunde identifiera. Efter att ha läst beskrivningen ovan var det dock självklart vart det var. Saltlakrits!

Billigtvin.bloggspot.se berättar att Göteborgsposten delat ut hela fyra fyrar till det aktuella vinet samt att Aftonbladet tagit i från tårna och slått till med full pott. Författaren själv ger följande beskrivning:

Alltså finner jag en till en början en ganska påträngande fatdoft, som döljer det mesta av frukten som finns därunder. Smaken – ja, helt OK men inget som får mig att brista ut i lovsång där jag pysslar i köket. Men om jag ska vara ärlig blir jag alltmer vänligt inställd ju längre kvällen lider och nivån i flaskan sjunker. Ett vin som har tillräckligt med stuns och volym för att man ska vilja ha mer, och som fungerar bättre med den smakrika lasagnen än på egen hand. Ekdoften och fatsmaken sjunker undan och frukten blir mer framträdande.

Själv tycker jag att vinet visst var en liten bit magiskt, och för den givna prislappen smått fantastiskt. Visst är jag utsvulten på vinsmaker, men ett bra vin är ändå alltid ett bra vin. Mmmm…. Jag njöt till fullo av mitt halva glas, och likt beskrivningen ovan säger att vinet passar prima till lasagne så passande den helt underbart till vår parmesankyckling och risonifräs. Vilken fullträff!! Det är sånna här stunder som gör att jag fortfarande har hoppet uppe om ett liv i njutningens tecken och ett inre Nirvana. Längtar tills jag kan dricka mer!

Betyg: 4 påkostade sessanhuvudbonader dekorerade med precis rätt mängd vulgära stenar. Med priset i åtanke så blir det nästan fler.  Iallafall ett par tre accessoarer…

Kategorier
Australien Frankrike Fynd! Recept Resturang / Bartips Tre Kronor Vin Tyskland Vinprovar tisdag Vita viner

Vinprovartisdag tar paus efter vindränkt Melodi-festivalfinal

Penfolds Rawson’s Retreat, Australien, Semillon Chardonnay, 2008

Best Heim, Frankrike Alsace, Pinot Gris, 2008

Georg Breuer, Tyslkand, Riesling  Sauvage, 2008

Tisdag igen, men idag är det endast limevatten i glaset. Anledningen till detta är  att det vid helgens festligheter druckits tillräckligt med vin, och det gynnar ju inte helt mina försökt att tappa lite vikt. Men skam den som ger sig.

I fredags var vi ute på en minikickoff med Göteborgskontoret. På mitt förslag hade vi bokat bord på  Basement, hemma restaurangen för årets kock. Efter en dag med lite studiebesök på lite olika ställen hoppade jag av i stan i stället för att åka tillbaka till Lerum. Middag var nämligen inte bokad förrän klockan 19, och då fanns det tid till ett glas rött och lite tjejsnack med Hanna. Då Hanna skulle handla lite räkor passade jag på att ta med mig tipskuponger och v75 program från pressbyrån och föreslog sedan att vi skulle slå oss ner på Murveln. Jag menar, är det någonstanns man hittar feeling för spel så är det väl där!

Efter att ha satt ihop ett vad vi trodde var ett klockrent system så vandrade vi genom nordstan och tog in det kommande vårmodet. Då tiden började rinna iväg men då vi tyckte att vi nog skulle ta ett glas vin till så hastade vi in på Solo och beställde två bra glas  franskt. Det var jättetrevligt och jättegott, men tiden gick alldeles för fort. Klockan hade redan hunnit bli 19:05 när jag ramlade in, jo lite rund om fossingen, på Basement.

Jag fick ett glas chanpange i handen och vi som hade kommit gick och satte oss vid vårt bod. Lokalen var likt namnet en källare, och hade en pompös men mysig känsla över sig. På murväggarna fanns insprängda hyllor med gamla vinflaskor, korkar och kokböcker . I hörnet kunde jag se en väl dold dörr till vinkällaren. Den som ändå hade nyckeln dit…

Maten började med sashimi på pilgrimsmussla med nån slags badskum på lime. Till detta var det något sötare vitt som passade fin fint till. Rätt nummer två var halstrad helleflundra med en massa detaljer, och denna serverades också med nått vitt. Jättegott detta med, men portionerna lämnade en att önska efter mer.

Tredje rätten var den jag hade sett fram mest emot. Grisnacke med glaserade KarlJohansvampsravioli, tror jag. Wow! Jättegott långkok som kändes enkelt men underbart. Till detta serverades ett rött som också var jättebra, och som hade komponerats av någon med en blind fru, och det var därmed blindskrift på alla flaskor ifrån det här slottet.

Som avslutning bjöds vi på härlig glass med stekt rabarber och rabarbermousse. Herre!! Va bra. Till detta var det naturligtvis en muscat, men där går min vingräns, ja det är sant. Jag läppjade naturligtvis på sirapen, men mer gick inte. Sött är helt enkelt inte min grej.

Efter maten satt vi kvar och avnjöt en cognac eller två, jag tog en baileys och ett glas rött till, innan vi rörde på oss till den halvmysiga ölbaren Tre Små Rum. Där avnjöt iallafall jag en hemsk öl gjord på parfymrester, men det var mitt straff för att ha försökt beställa in min ölfavorit Cobra av barmannen som sa: Du gillar cobra, jag gillar min t.shirt. På tshirten stod det ”dont ask for the blask”.

Men vi hade iallafall väldigt trevligt. Alla berättade historer från förr om fester och olagligheter. Jag gjorde det enda rätta och lyssnade mig igenom dessa äventyr. Bättre att andra säger för mycket än jag =).

Då tre små rum stängde vid midnatt så lämnade vi alla in. Jag ringde Tommie, och då tåget precis hade gått så kom min prins och hämtade mig. I min värld var jag helnykter, eller ja, nästan, men efter att ha mysköpt en cola och dajm och sedan ramlat in i bilen så var det kanske inte hela sanningen.

Och lördagsmorronen var seg. Tommie hade ätit nån damvitamin,  nått måste det ha varit, för han var uppe med tuppen och städade huset inför husvisningen klockan 12. Han hade lovat svärmor att vi skulle komma i arla morgonstund och jäktade oss något såsigare människor till max. Han satt redan i bilen när jag tog en titt på hans städning, och där fick han sitta en stund. Vad är det med män och detaljsinne. Det verkar då inte återfinns i den manliga DNA paletten.

Så medans husvisningen pågick och vi tjänade våra 1200kr bjöd svärmor på baconlindad fläskfile med underbart potatismos och en kanonsallad med getost. Hur gott som helst. Hade gärna ätit massa mer, men höll igen lite för att klara kvällens frestelsen. Och tur var väl det…

Hanna och Magnus kom vid 16. Då det var en underbar dag startade vi med en promenad runt området. Det finns så mycket häftiga nybyggen häromkring, designade med naturen i fokus. Inte direkt din vanliga röda stuga! Väl tillbaka korkade vi upp diverse flaskor, samtliga från vinkabinetten då vi köpt speciella viner til maten. Efter att V75 skitit sig i andra eller tredje loppet satte jag igång med maten.  Till förrät tänkte vi bjuda på citronkokta jordärtskockor med citronsmör, och till detta servera en väl kyld Australiensare. Samma flaska skulle även passa bra till middagen och fick därmed även ackompanjera de kyckling, spenat och ricottafyllda cannelonirullarna på färskpasta vilka bakades i ugn under ett tomat och olivtäcke med lite riven parmesan.

Pavan i fråga:

Penfolds Rawson’s Retreat, Australien, Semillon Chardonnay, 2008 (6941)  75kr

Systembolget gav följande beskrivning, även om det var en något okunnig dam som föreslog den:

Doft: Fruktig, ungdomlig doft med inslag av fat, kiwi, melon, gula plommon och citrus.

Smak: Torr, fruktig, ungdomlig smak med inslag av fat, kiwi, melon, gula plommon och vanilj.

Vinvin.se säger:

Lätt kryddigt med gula plommon, örter och finfin syra.  Bedömning: Fynd!

Tasteline.se var dock inte lika nöjda med 2008 års årgång…

Tyvärr sänker vi betyget för denna årgång. Fortfarande ett mycket trevligt vin med tropiskt frisk doft av mango, passionsfrukt, mynta och förnimmelser av honung. Smaken är mycket ren och balanserad med god syra, återkommande tropiska toner och därtill viss jenkaton. Koncentrationen är mindre än väntat och eftersmaken försvinner relativt fort. Blandningen består av 85% semillon och 15% chardonnay.

Men vi tyckte iallafall att det var ett jättegott vin. Mycket smak av gula tropiska frukter, men en nätt friskhet fanns också. jag instämmer med tasteline ovan med avseende på beskrivningen. Och till maten, både förreätten och huvudrätten, passade det jättebra!

Till efterätten, som vi avnjöt lite senare,  och som bestod av ostbricka med två oströror på Svecia och cheddar á la Thorbjörn Berners Ost och Vinbok provade vi följande skönheter:

Best Heim, Frankrike Alsace, Pinot Gris,  Reserve 2008 (2899) 89kr

Georg Breuer, Tyskland, Rieseling Sauvage, 2008 (5899) 115kr

Då Best Heim pavan var rekomenderad till cheddarröran med kaviar så provade vi denna kombinationen först. Systembolagets beskrivning är enligt följande:

Doft: Druvig doft med inslag av champinjoner, vinteräpplen och mandel.

Smak: Torr, druvig smak med viss sötma, inslag av champinjoner, honung, vinteräpplen och mandel.

Thorbjörn Berners kommentar i Ost &Vin om intagandet av röran och vinet är kort men beskrviande; ”Vin från Alsace på Pinot Gris druvan gifter sig direkt med osten”, och det får man nog hålla med om. Vi alla upplevde en härlig smakkombination och det lite sötare vinet kom helt til sin rätt, även i min annars mycket skeptiska mun när det kommer till söta vita. Vinet passade även bra till Cheddarn för sig själv samt till Svecian.

Sen var det dags för Tyskland at visa upp sina färdigheter i ”ostmatchning”. Den stiliga flaskan rekomenderades till en röra på sveciaost och färskriven pepparot. Oströran i sig var en riktig hit. Den gick nästan inte att sluta äta. Och när vinet kom till, Wow!! Thorbjörn rekomenderade just detta vinet då denna rieseling från Alsace, nej vänta här nu – Tyskland är det ju bestämt, har en syra som passar bra till både osten och de andra ingredienserna. Ja där har Thorbjörn allt gjort en miss i boken, men att det fanns syror som hittade varann perfekt fanns det inget tvivel om. Underbart gott. Jag kan absolut rekomendera den här lilla ostboken för endast 99kr vilken kan hittas på ICA mm. Den innehåller enkla rätter som verkligen piffar upp när man har vänner och vin till bords. Har bestämt mig för att snart igen prova lite fler kombinationer.

Efter ostbrickan, Anna Bergendahls vinst i Melodifestivalen och en snutt film var det så dags för vår nya xbox att visa vad den gick för. Lips sattes igång och sen var det rena rama konserten här hemma till klockan 05 då samtliga tappat rösten. En del av förståndet hade också rykt med då vi på morronen totalt räknade till 8 tomflaskor vin samt en bag in box. Att söndagen sedan flöt på lite långsammare än vanligt tror jag inte ens att jag behöver kommentera… Men vi har samtliga varit med om värre dagar, så det kunde varit värre =).

Kategorier
Argentina Prisvärd Recept Röda viner Vinprovar tisdag

Vinprovartisdag: Shiraz á la Argentina

Las Moras Reserve, Argentina, Shiraz, 2007

Tisdagen den 9 februari  2010 var en helt fantastisk dag. Ca +2 grader ute, blå himmel och strålande sol. Och hur utnyttjade man det? Jo men visst. Genom att jobba hemmifrån och titta på det förunderliga genom glasrutan över dataskärmen. Förfärligt egentligen, men till vårt försvar har vi faktiskt haft fullt upp. Tre snickare har varit här idag för att titta på vår övervåning och ge oss lite priser på vad det skulle kosta att sätta upp väggarna till rummen, innetak och golv. Det var tre helt olika snickare som var här, men tre bra, så vi är jättenöjda än så länge. Och tjänsten Bello.se som jag använde verkar vara ett super hett koncept. Än så länge kan jag varmt rekomendera att lägga ut sitt arbete där. Samtliga tre var superseriösa. Och snabba svar fick man också. Men vi får se vart det leder. Att det kommer att kosta finns det inget tvivel om, och att det är över 50 000kr kan vi också säga, men sen får vi se exakt hur mycket mer.

Men det är inte därför jag är här. Det är tisdag igen och jag har åter fått med mig en mörkröd Donna hem. Denna har jag faktiskt druckit nyligen, nämligen lördagen för två helger sedan, men bland alla de flaskor som dracks då så minns jag endast att det var gott. Och det måste vidare undersökas.

Kvällens drottning således:

Las Moras Reserve, Argentina, Shiraz, 2007 (6574) 95kr

Den här flaskan åkte med i bara farten för två veckor sedan då den stod och såg läcker ut i systembolagets nyhetsmonter. Trots att det var från Argentina, jag har inga bra erfarenheter av detta landets viner, så var det trots allt en shiraz i ståtlig flaska, och vem kan motså det.

Systembolaget.se beskriver den såhär:

Doft: Stor, nyanserad, fruktig doft med fatkaraktär, inslag av björnbär, skogshallon och örter.

Smak: Mycket fruktigt, smakrikt vin med fatkaraktär, inslag av björnbär, skogshallon, rosmarin, salmiak och peppar.

Vinvin.se säger ekigt och lite bittert, men prisvärt. Jag säger oh!, alkohol i massor, vitpeppar, gummi och björnbär. Rosmarin? ja kanske i början. Men sen blir det verkligen skogshallon/gelehallon. Jag är hänförd av smakerna. Sikken mix, och va rätt systemet har hittat den här gången! Och gott det måste jag säga att det var. Lite runt för att vara en shiraz, men kombinationerna av smakerna tycker jag var ganska fantastisk. Och till på köpet så rekomenderades den till ett av våra favoritrecept på systemets hemsida. Nudelsallad med teriyakimarinerad kyckling. Vi har  till och med lagat detta en nyår. Jättegott. Och vinet gick  mycekt bra till maten. Det blev mörkare och ytterligare rundare, men fler smaker, som jag inte kan sätta fingret på, kom fram.

Linus är naturligtvis min utsände stockholmsreporter och rapporterar direkt från Kungsholmen, och då han har haft en skitdag så har han redan hunnit en bra bit ner i flaskan. Alkoholfyllt, pepprigt och fyllt med svartavinbär är hans något trevande försök till beskrivning. Till detta har han låtit citat som ”vinet är bra, kanske det bästa vi provat” slinka in.

Och jag håller med. Vi har haft lite trevande provtagningar, med undantag för förra veckan, och det här är faktiskt ett riktigt trevligt vin. Prsivärt kan jag hålla med om, även om det inte är i riktigt MC Manis klass. Men å andra sidan passar det till mycket, så det kan vara ett bra vin att prova till lite vardagliga rätter.

Jag delar lite givmilt ut  lite mer än tre gnistrande vackra tiaror, det blev inte mer pga av att jag saknade udden hos en riktigt bra shiraz.

Linus lyckades damma upp hela 4 riktigt toviga tussar från under soffan. Inte illa för en vitvinsdrickare.

Och med det så är det dags för ”Halv åtta hos mig” och ”Mästarnas mästare”. Heja Brolin!

Kategorier
Frankrike Prisvärd Recept Skaldjur Tre Kronor Vin Vinprovar tisdag Vita viner

Attitude i sitt rätta element

Attitude, Frankrike, Sauvignon Blanc, 2007

Fredag kväll och Sverige kör över Vitryssland i gruppspelet i OS i Vancouver 2010. Det är i och för sig bara 1:a perioden, men händelserikt som i matchen Canada – Schweiz blir det antagligen inte. Sverige verkar styra matchen med järnhand.  Övrigt som har hänt i OS är att Helena Johnsson har dratt sig ur samt att en mörbultad Anja Pärsson tog brons i kombinationen efter at Lindsey Vonn åkt ur.

Men nu över till något helt annat. Nämligen ett vin rekomenderat av Tre kronor som inte var en hit när jag provade det för sig självt, men som jag inte ville dömma ut utan att prova det i sitt rätta element.

Vinet igen då:

Attitude, Frankrike, Sauvignon Blan, 2007 (86204) 99kr

Och elementet. En färskpasta med en sås gjord på lika delar creme fraiche och matlagningsgrädde, ett större gäng scampi, chilli, peppar  och salt, och allt detta hälls i pannan efter att rödlök frästs med zuccinimånar.

WOW! Sånna smaker. Trots att jag tog i från tårna med peppar så blev det magiskt! Och med vinet till? Mmmm. Den stora syran försvinner nästan helt och vinet får en djupare renhet. Underbart.

Ja,  så i sitt rätta element måste jag nog ge fröken Attityd 4 högtidliga prinsesskronor. Ett riktigt lyft för vinet i fråga.

Och med det säger jag skål och Heja Sverige! Inte värt att skriva något mer då jag hunnit bli aningens rund under fossingen =).

Kategorier
Italien Recept Röda viner Vinprovar tisdag

Mat, vin och mästarnas mästare

Masi Bonacosta, Italien Valpolicella

Tisdag, och inte vilken tisdag som helst. Tisdag är nu vår nya vinprovar dag. Med mig har jag förutom min fästman min sedan urminnestider bäste vän i etern. Först avnjuter vi en middag i vinets anda. Sedan är det dags för veckans Digg Real och Seinfeldt och allt detta efterföljs av att Tommie sänder slashat.se och jag tittar TV, rättare sagt Mästarnas mästare, och hänger med gamla vänner online. Härligt värre! Jag vet inte hur det låter för en utomstående, men i mina öron är det som om en flaska Margaux hade infunnit sig i glaset. Med andra ord helt perfekt.

Dagens gäst tillhör en av Italiens mest kända producenter, och just denna flaskan är välrecenserad:

Masi Bonacosta, Italien, Valpolicella (6998)

Till detta avnjöt vi en rätt vilken skulle passa utmärkt med vinet, och jag kan inte annat än hålla med. Timjankyckling med en grädd-och dijonsås och ris (www.recept.nu)  passade verkligen perfetk.

Systembolaget ger följande beskrivning:

Doft: Bärig doft med inslag av körsbär, hallon och sötlakrits.

Smak: Bärig smak aningen syrlig med inslag av körsbär, slånbär och kryddor.

I glaset.se kände ungefär likadant:

Ungt och fräscht med lite körsbärsartad frukt. Inte alltför sträv och ren, god eftersmak.

Jag kan bara hålla med, fast istället för körsbär så tyckte jag nog att smaken mer påminnde om unga röda vinbär. Tillsammans med maten blev det dock något djupare och vinbären blev även i min mun körsbär. Lakrits kan jag dock inte alls känna.

Italienska viner är verkligen inte min melodi, och var gång jag dricker dem påminns jag om detta, men vad är det man säger, skam den som ger sig!

Nu är det TV och resterna av vinet.

Damas poäng: 3 prinsesskronor.  Och det var för att det gick bra ihop med maten. Annars på tok för medelsvensson!

Linus poäng: 3 buskiga dammtroll.

Kategorier
Frankrike Recept Röda viner

Fransk kritikerrosad besvikelse

Crozes-Hermitages, Frankrike, 2007

Klockan är tre och jag ligger med Leon i soffan framför en sprakande brasa. Snön glimmar vit utanför i dagens sista solstrålar. Ibland är livet bra felfritt. Tur man har lite kvinnovärk imagen, för helt perfekt får det ju aldrig vara. Eller?

Igår var vi hemma hos syrran och lagade mat och hade det trevligt. Då de hade mat med sig hit sist, tog vi med oss mat till dem den här gången. Jag tyckte att detta var ett ypperligt tillfälle att prova en lite dyrare pava som vi fått i inflyttningspresent, och valde därför mat helt efter vinet, eller iallafall var det min mening att göra det. Då barnen inte åt kalvfärs fick denna tyvärr bytas ut mot kyckling. På menyn stod nu iallafall ugnsbakad kyckling, äppel och mögelostoppade rofrukter samt jordärtskockssås. Pavan som (delvis) bestämde rätten:

Crozes-Hermitages, Frankrike, 2007 (2223)

Systembolaget.se ger följande beskrivning:

Doft: Stor, parfymerad, druvtypisk doft med inslag av örter, eneträ, björnbär, vitpeppar och rökt korv. Smak: Harmoniskt, kryddigt, druvtypiskt (syrah) vin med inslag av örter, rökta charkuterier, vitpeppar och björnbär.

Vinet fick vi som sagt av två kompisar till oss i inflyttningspresent. Till flaskan fick vi ett kuvert där de hade klippt ut GPs recension av vinet, och där hade vinet i fråga tilldelats inte mindre än 5 fyrar. Jag hade tänkt att presentera GPs recension, men istället hittade jag en annan mycket bättre som fick mig att häpnas lite. På vinovis.se ger en man följande beskrivning, och trots att jag tycker den är ganska klockren så håller jag inte alls med. Jag börjar tro att vinet var alldles för fint för att jag skulle förstå mig på det…

Det här är vinet som får folk att gå man ur huse för att få tag i några av de 4400 flaskorna som släpps. Det är likadant varje år där alla, påhejade av en lyrisk kritikerskara, vill få några av de åtråvärda flaskorna. En mörk doft av björnbär med en hel del rökig chark kombineras med vitpeppar. En syrahdoft ur skolboken som adderar mer och mer komplexitet när luften får göra sitt. Mer söta röda och blåa bär och mer kryddighet. Underbart att sitta och sniffa på.

I munnen ger vinet en ganska slank munkänsla med en hög läskande syra. Det är bra kraft i frukten, även om den inte är lika komplex som doften får en att hoppas på. De mörka bären understöds av lite rökt korv och vitpeppar. Kraften tappar dock en del mot mitten och ut mot eftersmaken. Efter ett tag framträder lite tanniner som stramar upp lite mot slutet, men de är ganska snälla. Snällare än jag kommer ihåg framförallt 2005, men kanske även 2006. Vinet är gott, ingen tvekan om det. Om det är årets kalasfynd som gör det värt att stå och frysa och slåss med andra köande om är tveksamt. Det är förvisso ett bättre vin än Les Launes Crozes Hermitage, som finns i standardsortimentet en 50-lapp billigare, men det är inte milsvid skillnad. Och man slipper köa.

Det pratas om att vinet behöver mycket tid innan det visar sig från sin bästa sida. Kanske, det finns ju frukt och syra att hänga upp det på, men jag saknar lite strukturerande tanniner. Jag lär ju få anledning att återkomma.

När vi drack vinet igår, kanske inte i det optimala sammanhanget, men även för sig självt, så var min första känsla att hopps, var det här dåligt? Efter att smakat lite mer kom man över den känslan, men gott det tyckte jag verkligen inte att det var. Såhär i efterhand när jag läser beskrivningen ovan så var det naturligtvis rök och charkuterivaror som jag kände mest. Den sura eftersmaken var den likt efter onsalakorv. Vinet blev bättre ju mer man drack, men bra det blev det aldrig. Nej för mig var det en fransk besvikelse.

Jag blir lite ställd när jag läser att det bara fanns 4400 flaskor och att jag hade en hemma och att jag inte ens uppskattade den. Men det är väl det som är det fina med det här med vin. Det beror verkligen inte alls endast på vilken vingård, land eller år vinet kommer ifrån. Den egna smaken spelar en stor roll, och det här var verkligen inte ett vin för oss. Så finvin eller inte. Nu är det uppdrucket och sågat av samtliga i sällskapet. Såhär i efterhand är jag lite sur på mig själv att jag inte läste på mer innan, men men. Nu har jag lärt mig nått. Och jag kommer efter detta att läsa allt om varje vin INNAN jag dricker upp det.

Maten igår var förresten helt otrolig. Grämer mig att inte kalvfärsbiffen kunde komma med, men detta kommer jag göra igen. Såsen på jordärtskocka var minst sagt mindblowing, och äppel och ädelostgrönsakerna, WOW. Jag slänger in länken så att det finns möjlighet till repris:

http://www.recept.nu/1.283944/markus_aujalay/varmratter/kottfars/kalvfarsbiff_med_appelpotatis_och_jordartskockssas

I övrigt var det en trevlig afton som slutade med en hemskt dyr taxiresa. Varning för Lerum taxi!!

Kategorier
Recept Tyskland Vinprovar tisdag Vita viner

Asiatisk spontantisdag

Dr L, Tyskland, Rieseling, 2008

Jag tar en paus i jobbandet för att diskutera kvällens spontana stjärna. Föt att hitta arbetsinspiration tog jag fram ny Ica Buffé tidningen och spontanbläddrade lite. På en reklamsida tittade en färgrann och inbjudande reklam fram  med varma känsor från Asien. Panang kryddmix, bara att mixa med cocosmjölk och tunt skivad kyckling och voila, klar att servera med äggnudlar. Jag blev direkt sugen och reste mig utan tanke upp och gick ut till bilen. Jag behövde ändå in till Lerum och hämta ut mina stövlar på vilka skomakaren bytt ut en trasig dragkedja.

Väl på Tempo, det fick bli snabb-butiken, åkte manchego sallad, färsk chilli, äggnudlar, cocosmjölk light och panangkrydda ner i korgen. Det tog inte många sekunder för den inbjudande korgen att väcka ett vinsinne vilket jag i söndags för alltid tackat nej till och som jag hoppades aldrig få se igen. Då denna grönskande vingård låigger vägg i vägg  med Tempo gjordes inhandlandet av passande dryck oemoståndligt. Det är nått med den butiken. Det är som ett kall!

Då det är årets fattigaste vecka var jag ensam i affären och expediten såg nästan chockad ut över att ha en kund. Jag förklarade mina ingredienser och visst hade hon ett vin som skulle passa. Och visst var det som jag fruktade, en halvsöt riesling. HuuuH! Rysningar gick genom kroppen och jag sa försiktigt att det verkligen inte är en favorit. ”Nä men här gifter sig smakerna”, sa hon. Och vem kan motstå en sådan inbjudan. Den gröna sötsliskiga flaskan hamnade i korgen, och tack gode att ettiketten åtminstånne var tilltalande.

Väl hemma gick det fort, Tommie var tvungen att snabbt äta för att hinna med ”slashat-din machete i teknikdjungeln” så allt åkte i pannan direkt. Lukterna var naturligtvis underbara, jag menar kaffir-lime och chili, vad kan gå fel där. Vinet hamnade så klart i frysen, men hann ändå inte bli tillräckligt kallt innan det var dags. Så här hade vi nu smakrik snabbmat med en halvvarm halvsöt tysk riesling. Intressant är en mening. Skrämmande en annan. Men vi gav båda denna tyska freulein en chans, vilket också andra vindrickare gjort.

DR L, Tyskland, Rieseling, 2008 (7218) 79 kr

Systembolaget har följande beskrivning:

Doft: Ungdomlig, druvig doft med inslag av vingummi, gröna äpplen och mineral.

Smak: Halvtorr, mycket frisk, druvig smak, inslag av gröna äpplen, lime och honung.

Druvor och honung är givna. Jag skulle vilja lägga till ungt gräs och krusbär. Halvtorr är nästan en underdrift. I min mun är den söt. Men till maten. Wow. Här händer det grejjer. Syrorna gifter sig och sötman mattas av. En klar smak av äpplen framträder och friskheten tar helt över sötman. Vilken grej. Det gäller dock att ha bra med matsmak i munnen för att denna smakkombination ska uppstå och det är bara så mycket mat man kan äta.

 Såhär i efterhand är lite mindra än halva flaskan kvar, och vad ska vi göra med den? Troligen åker den i vasken.

vinvin.se ger denna tyska tre stjärnor och följande beskrivning:

Ungt, stramt och mineraligt med utmärkt fruktighet, inslag av lime och krispiga äpplen och hög fin syra.

Aha, mineraler, det har de rätt i. Lite sur att jag missade det. Men å andra sidan kunde jag knappt svälja fort nog före maten, så skyller på det.

Men inga prinsesskronor lämpar sig här. Nej, det går bara inte. Känns som ett lika sött vin dessutom hade kunnat hittats för en mycket billigare pening.

Nu tillbaka till verkligheten.

Kategorier
Calles i Tyskland Champange Mousserande vin Prisvärd Recept

Skumpafest då lägenheten äntligen är såld!

Här ligger man och tittar på Jordin Sparks i svenska idol och tänker, som alltid när det är Amerika, herre gud vad bra de är. Jag menar har ni sett Americas best dance crew? Shit. They can dance.

Själv, är jag himla nöjd då min fredagssuprise blev helt lyckad. Under tillagning drack jag inte helt oväntat en Beringer Stone Cellars, och jag slutar aldrig att häpnas över hur fantastiskt det här vinet är!

Iallafall så bestod min fredagssuprise av två nät färska musslor, 350 gram räkor, ett paket färsk pasta – pappardelle- samt en rustikbaguette. och glöm inte den sista ingrediensen, 40g smör. Jag började med att koka  2 nät musslor, som efter rensning mer blev ett, 4 dl vitvin, persilja och 1/2 rödlök. Då Tommie hatar lagad lök så skar jag löken i mycket stora bitar så att den är lätt att ta bort. Vid sidan av detta kokade jag den färska papperdellen samt skalade räkorna.

Jag hällde sedan av pastan,  sorterade alla musslorna från skalen och hällde av lite av spadet då det egentligen var meningen att man skulle haft 2,5 dl vin. Jag gillar vin så tar alltid mer. Sedan hällde jag pastan i musselspadet, tillsatte de skalfria räkorna och musslorna, saltade, pepprade och blandade sedan i pastan. 40 g smör fick till sist krydda alltsammans – och ”kära nån” det blev bra. Det blev rättare sagt helt magiskt!

Och anledningen till att jag kollade upp detta receptet från början:

Menger-Krug, Tyskland, Pinot Brut

Då jag är lite på lyset så sökte jag iallafall lite runt på nätet efter den här pavan mouserande vin, men då jag endast hittade sidor på tyska, och då jag vet att just denna madame, för så säger jag om skumpa, är köpt för 120kr på Calles, så gav jag upp.

Mitt eget utlåtande är jättebra. Torr men fruktig champange med brödsmak som smakar i liga med moët och gänget, men har antagligen inte råd med samma marknadsföring. Till just denna rätten var den perfekt. Nästa gång jag är på Calles så är det minst 10 st sådana här flaskor som kommer med hem!

Och med det så lägger jag mig gärna till rätta i mitt alldelese för stora täcke och bara njuter av livet, våra många slantar på fickan och de eventuella planerna att åka till australien i januari =) . Livet leker!

Kategorier
Frankrike Recept Röda viner

Husmansonsdag med ”superieur” fransman

Chateau Lacroix, Bordaux Superieur, 2004

Idag öste regnet ner för första gången på veckor. Sensommaren har verkligen varit helt underbar i år, men man blir trött på allt i längden. Jag kan ärligt säga att jag njöt idag när den grådassiga skyn äntligen släppte på trycket och de underkylda dropparna piskade rutorna runtom Göteborg.

Efter en lite halvt inspirationslös dag på jobbet var det dags för startmöte med Hjältevadshus. Vi ska, efter många förseningar, flytta in i ett hus från dem vecka 44. I början var spänningen stor men efter en hel del förseningar och motgångar så har tyvärr den där inspirationen dämpats och känslan av att det aldrig kommer bli av har infunnit sig. Men nu ska det som sagt vara på gång, och startmötet idag höjde humöret något.

Mötet bestod av att arbetsledaren på Finndomo, som i mina ögon var en högst amatörmässig figur när det kom till kundkontakt, berättade för oss hur leveransen kommer att gå till. Precis som innan kom det åkande en del extrautgifter, och ärligt talat så drar det verkligen ner intrycket av att köpa hus från de här herrarna. De hade tjänat i rykte på att inkludera en och annan utgift, men sån är entreprenörsvärlden. Det var iallafall skönt att få tillbaka lite av förväntningarna och känslan av att det äntligen drar igång. Vi har försökt hålla lågan uppe genom att beställa våra nya möbler, men renoveringen av lägenheten har verkligen gjort slut på all energi.  Men nu är det bara listerna kvar och lite målning av detaljer och sen är det dags för stylisterna. Jag kan knappt vänta!

Väl hemma sprang vi in i Truls och hans matte som var påväg ut för att leka. Leon som älskar sin lekkramrat var snabbt ute ur lägeheten och studsade runt Truls i hans egna glädjedans innan de både försvann ut. De är för söta!!

Tommie som skulle spela in veckans avsnitt av slashat satte sig vid datorn medan jag hamnade vid spisen som en god kvinna. På menyn idag: Köttfärslimpa med knaprigt bacontäcke, kantarellsås, potatis och lingon. Mums! Det var verkligen jättelängesen vi gjorde detta. Och jag vet inte varför för det är verkligen världens enklaste recept. Och så himla bra. Man blandar en burk lätt creme fraiche med en påse fransk löksoppa. Ja, det låter skumt men så gör man. Blanda sedan ca 800g nötförs med röran. Forma till en limpa i smord plåt och täck med bacon skivor. In i ugnen 20-30 min.  Under tiden limpan var i ugnen gick jag ut för att titta till killarna. Då det blåste bra och började dugga verkade varken Leon eller Truls sugna på att vara ute, och när vi alla tre stod i trappan kom även Truls matte ner.  Hon föreslog att Leon skulle komma upp till dem och leka, vilket var en kanon ide! Så jag lämnade av min son och gick tillbaka spisen. Lägenheten kändes tom, men så länge Leon har det bra får mamma bita ihop.

Med allt i ugnen, Tommie vid datorn och Leon på dagis så fanns det inte mycket annat att göra än att dricka vin. Efter en titt i vinstället där iallafall 6 flaskor ifrån Tysklandresan hittat in, valde jag en röd franssos årgång 2004. Då den inte kostat mer än 6 eller 7 euro hade jag inte jättehöga förvätningar, men  jag blev desto mer överaskad då vinet var underbart. En tjock tät varmröd färg och en fyllig doft av syltiga röda bär och en hint av ek och sherry mötte mig vid upphällningen. Den väl synliga gula kanten skvallrade om ett moget vin, och det är sånt skvaller man ska lyssna på =). Så var det dags att smaka. Jag älskar det här ögonblicket precis innan man vet hur vinet smakar. Spänning och förväntat, allt i ett litet glas. Och mmm… Här har vi brännt gummi,söt marmelad gjord på mörka mogna bär, och en eldig, kort men intensiv, eftersmak. Lite tunnt för min djupa smak men kanongott.

Chateau Lacroix, Bordaux Superieur, 2004

Och det var visst inte bara jag som tyckte det var bra. Nedan har vi lite historia och smakbedömning hämtat från sidan www.bigredwine.co.uk

Bordeaux’ Jonathan Maltus is a former engineer who sold his company to develop his passion for wine. In 1994 he purchased St-Emilion Grand Cru Château Teyssier which he has since transformed into one of the very best estates from this renowned appellation. Indeed, over the last few years he has bought up other St-Emilion estates and created the prestige wines ”Le Dôme” and ”Laforge”. From 2004 he has added a new lower level (an expression which really does not do the wine justice) label ”Château Grand Destieu”.

In addition to Teyssier, the Maltus empire includes a very good Bordeaux Supérieur under the label of Château Lacroix. These are some of the better inexpensive wines from Bordeaux. More recently, Jonathan has widened his range to include a Barossa Valley old-vine Shiraz from the Colonial Wine Company

The Lacroix wines are great value Bordeaux. The red is made with all the care of the Grand Crus and from essentially the same blend as Teyssier (approximately 85% Merlot, the remainder Cabernet Franc). The Lacroix vineyard is adjacent to some of the Teyssier plots and includes some rows of very old vines.

Och med de orden så tror jag att jag skall luta mig tillbaka i soffan och surfa bland stugorna i Dalsland då vi ska inhandla en långhelg där till far i 60 års present. Skål!