Månad: februari 2011

Langhe Nebbiolo, Italien, 2008

Vintern håller i sig, och det har nu gått 5 månader sedan jag kunde njuta av ett rejält glas rött, och sedan 2-3 sådana till. Jag håller mig vid liv med ett eller annat halvglas vid festliga tillfällen, men i övrigt är det bara Schweppes tonic med lime som gäller. Bättre än mycket annat, men för en livsnjutare är den här tiden prövande. Då är det tur att man från helt oväntade håll får härliga upplevelser.

Det var en lördag för några veckor sedan, en sån där pysslar lördag när städning, sortering och annat husligt stod på schemat. Tommie hade träffat på Lars i grannhuset i samband med skottningen av gården, och då vi inte umgåtts mer med dem sen de flyttade in ett par månader tidigare än ett par strökonversationer och en snabb kaffevisit en kväll,  bjödhan in dem på en eftermiddagsfika. De skulle till Ikea, men kom gärna in när de kom hem. Jag som var på ett väldigt pysslarhumör bestämde mig för att baka en kaka  när jag ändå stod och förberedde maten, chilli och vitlöksmarinerad fläskfile.

kl.18 ramlade Lars och Linda in, trötta men nöjda efter sitt Ikea besök. De slog sig ner med varsin kopp kaffe och rejäla bitar kaka och vi började prata. Och vi fortsatte. När kaffet var slut tog Tommie fram öl till Lars och jag serverade Linda av en sedan tidigare öppnad flaska rött. Vi fortsatte och umgås, och det var inte förrän vi alla började känna oss lite hungriga som vi upptäckte att klockan var 21:30. Vi hade fläskfile som legat framme, så den lagades till medan grannarna hämtade extra potatis och mera vin då vårt basförråd var skralt, och snart satt vi alla och avnjöt en spontan middag med klyftpotatis och fläskfile, trots att klockan var över 22. Världens bästa grannar, som förresten båda har världens bästa ”grannjobb”  nämligen butikschefer på systembolaget,  hade fyllt våra glas med en Italienare som skulle passa, och det vill jag lova att den gjorde!

Langhe Nebbiolo, Italien, 2008, 139 kr (74669)

Ett lite lättare vin som ändå bjöd på bra fyllighet och syra, även om den var lite svår att urskilja mellan all vitlök i fläskfilen =).

Enjoywine.se ger följande beskrivning av vinet:

Doft: Medelstor, hallonfruktig doft med karaktär av lakrits, mörka körsbär, violer och fat.

Smak: Torr med balanserad till frisk syra, strama tanniner och medelfyllig kropp. Smak av mörka bär, körsbärskärnor, violer med stram avslutning.

Jag håller helt med även om just körsbärskärnor inte är något som jag personligen ofta smaskar på.

Finare viner. se har blandat in sitt eget tyckande i recensionen nedan och säger så här:

Vinet gör en rätt oansenlig entré i munnen – lättviktig och småtrevligt syrlig med aning av kartighet och små, lätta tanniner. Bärsaftigt med liten kryddighet, fortfarande lite spretigt i presentationen. Efter sväljet samlar smaken ihop sig, biter ifrån med sina lingonsyror och hittar oväntad intensitet och längd. Detta är verkligen inte märkvärdigt, men ändå öppet, rent och gott eftersom det inte ger sig ut för att vara mer än det är. Absolut ingen mini-barolo, alltså.

Winesandspirits.se är lite mer generösa i sin bedömning, och jag håller nog med lite mera här än med föregående talare:

Doft: Härligt nyanserad av kryddig örtighet. Fatkaraktär med lätt fruktighet, sötlakrits och körsbärstoner som avslutas av mjuk lavendel.

Smak: Tydlig fatkaraktär, som följs av en lätt kryddighet. Tydlig läderton med bärigt avslut av körsbär. Inslag av kakao, sötlakrits, viol och örter. Lång i eftersmaken med mjuka tanniner.

Lagring: Vinner inte på lagring, utan jag tycker att man skall dricka det nu.

Passar till: Som dem flesta Italienska viner, en tallrik med ostar och lufttorkad skinka.

Serveringstemperatur: 15-17 grader

Mitt betyg: DDDD+

Mitt betyg blir någonstanns mitt emellan då jag delar ut 3 mycket glittrande tiaror som alla hade passat in på Nobelfesten med armband som tillbehör som extra plus. Man ska hålla i minnet att vi hade en helt otroligt trevlig spontanafton i nya vänners lag, men som Linda poängterade, ett mycket trevligt vin med bra syra som ypperligt passade till både sällskapet och måltiden. Lite lättare viner som passar till parmaskinka och vitare kött tycker jag är svårt att hitta, men den här kan jag verkligen rekomendera. Både ett vin och en kväll värda att minnas!