Cantina Zaccagnini, Italien, Montepulciano, 2007
Söndag och jag ligger förnöjd inbakad i nytvättade lakan som jag ”buffat upp” ordentligt för en härligare känsla. På mina läppar leker ett leende som inte går att sudda bort och mina djupa andetag vittnar om ren skär njutning. Håller jag på att få en hjärtinfarkt? Nej. Jag har varit på ytterligare en vinprovning med Trekronor vin, och om det brukar vara bra viner, så var det en helt otrolig samling idag!
Men det var inte dessa viner som jag hade tänkt beskriva här och nu. Dels för att mina anteckningar om den här pavan har legat på mitt nattduksbord tillräckligt länge för att snart försvinna, dels för att det kommer att ta en stund att skriva om dagens provning, och då klockan är sent så tror jag att jag sparar detta till imorgon eller på tisdag.
Så åter till dagens recension och senoritan i fråga:
Cantina Zaccagini,Italien, Montepulciano, 2007 (87426) 99kr
Till skillnad från de flesta andra viner jag dricker, så var det här en gåva och inte ett vin jag köpt själv. Tryggve och Anneli kom med bl.a. denna på vår inflyttningsfest. Tryggve gick i god för att det här skulle vara en riktig going, och att den skulle avnjutas till en bra pasta. Och vem misstror Kung Tryggve? Nej jag tänkte väl det.
Bild på den helt fantastiska flaskan samt beskrivning av doft och smak hittar man på www.iglaset.se där man säger såhär:
Doft: Tät, fruktig doft av väl mogna mörka körsbär, viol och en mild rökighet.
Smak: Medelfyllig, generös, typisk Montepulcianosmak av mörka körsbär, svartpeppar, och viol. Syran är saftig, tanninerna fruktiga med bra balans och struktur samt insmickrande, fruktigt slut.
Doften är jag helt med på. Smaken, nja. Jag tyckte att vinet hade en klar smak av katrinplommon, vitpeppar och jo, mörka körsbär. Violen däremot fanns inte alls med i min flaska. Tanninerna fanns där, men var enligt ovan runda och skojjiga istället för sträva och bångstyriga som i unga viner. Ett riktigt bra vin, och antagligen ännu bättre till en pasta med oxfile och svamp.
Det här vinet fick Linus, min Stockholmsreporter, med sig hem i min förra beställning som jag som gjorde åt honom. Då vinet tog längre tid för mig att få än för honom provade han den utan mig vid ett svagt tillfälle. Jag säger inte att jag gillade hans initiativ, men jag förstår om han inte kunde hålla tassarna borta, det är nämligen en sjukt läcker flaska! Iallafall så delade då ut hela 4,5 redigt håriga dammtussar till donnan ifråga, och gav extra stjärnor för den läckra flaskan. Utöver det charmiga typsnittet på texten sitter det också en bit av en vinranka på varje flaska i en vacker tråd. Så enkelt men så förförande. Nånting helt annat än de plasttjurar som man är van att se runt andra flaskhalsar *rysa*.
Jag sträcker mig nog inte längre än till 3,5 prinsesskronor ur det ordinarie sortimentet. Jättebra vin, och som sagt, säkert ännu bättre till rätt pasta, men tills jag får chansen att pröva de två tillsammans så blir det tyvärr bara ett betyg av medelrang. Och med de idag provade vinerna i minnet så bleknar alla andra viner, så jag får helt enkelt be att få återkomma vid nästa pastadax!
Godnatt!