Hardys Varietal Range (VR), Australien, Cabernet Sauvignon,
Nu var det längesen jag var här inne, och det är inte det att jag slutat dricka vin, nej herre gud, så fula ord tar jag knappt i min mun. Men nu har vi äntligen flyttat till vårt nybyggda hus och som grädde på moset har vi nu också internet. Härligt. Äntligen är man tillbaka på 2000-talet.
Idag har jag och min ömma moder spenderat en dag i Alingsås med ett gästbesök av min moster. Naturligtsvis var det julklappar som var på agendan, men som oftast så blev det ganska lite av den varan, men desto mer till mig själv. Jag måste säga att Alingsås har ett förvånansvärt brett utbud av shopping för att vara ett mindre samhälle. Jag hittade både en underbar kofta ifrån Bondelid, mitt favoritmärke just nu, och en nyårsklänning. Inte dåligt om jag får säga det själv. Och jag letade inte ens!
Då vi ändå gick förbi systemet så passade vi på att smita in. Det är alltid spännande med nyaSystembolag. Jag kom rakt på den mellandyra hyran där jah hittade en ganska varierad och trevlig blanding av Australienska viner. Den som fångade min uppmärksamet mest var en flaska Haryds åt vilken jag först rynkade på nästan åt. Hardys är ju knappast kända för att vara en finvinsproducent , iallafall inte om man bor i Australien. Men man ska ju aldrig jämföra inhemsk kvalité med export viner. Det bästa skeppas allt som oftast över haven och säljs för dyra slantar på annan ort. Skräpet levereras till närbutikerna. Och för att se om min teori höll var jag bara tvungen att att med mig en flaska hem:
Hardys Varietal Range (VR), Australien, Cabernet Sauvignon, 2008 (6462)
Men visst var inte det den enda flaskan som smög sig in under armen. Åh nej. Jag är ensam hemma ikväll, Tommie är på julbord, så jag har ju inget annat att göra än att gotta mig åt bra viner. Inte ens TV har vi lyckats fixa till än. Så visst var det inte mer än rätt att en charmig fransos med rykte om mörkhet och fat fick följa med på färden. Denna får jag nog uppleva en annan kväll dock. Två pavor i ensamhet kan ses som tvetydigt ur en del människors synvinkel.
Men iallafall. Besrivningen på Systemets hemsida var för Herr Hardy följande:
Doft: Syltig, aningen bränd doft med inslag av svarta vinbär, lakrits och vanilj.Syltig, aningen bränd doft med inslag av svarta vinbär, lakrits och vanilj.
Smak: Syltig, aningen bränd smak med inslag av svarta vinbär, lakrits och vanilj.
På Tasteline.se hittade jag följande besrivning:
Trevligt och mycket publikt för det ringa priset är vår bedömning av denna australiensare. Därtill ett vin som håller måttet mellan årgångarna. Druvtypiskt av svarta vinbär och blåbär med mjuk strävhet och bra koncentration. Därtill med inslag av parfym, tydliga fat och vanilj. Smakrikt nog att matcha rätter av nöt och lamm. Syran är uppfriskande. Ett bra alternativ till sommarens grillkvällar.
Hmm… Jag är nog beredd at hålla med här. Fat, vanilj och röda vinbär är mycket framträdande och även syltiga björnbär, även om jag hittar denna smak i nästan allt rött vin. Men också den där parfymen. Den är inte dålig, bara udda, och den får en att undra lite över vad det kan tänkas vara. Hade jag inte läst besrkivningen hade jag nog sagt nått så udda som pudrade körsbär… Varför jag nu kom att tänka på det. Men gott det var det. Just nu sittet jag och dricker det för sig självt, och innan slank det ner till en tacopaj av den kryddigare sorten. Och det smakade riktigt bra i båda i scenarion. Och för 69 kr måste jag säga att jag är imponerad!
Att det sen är en medelmåtta kan jag hålla med om, men jag vet heller inte om andra viner i denna prirklassen är så mycket bättre. Inte i min mun iallafall. Eller så har jag bara inte hittat några sådana ännu.
Men prisvärd och ett mycket bra billigare alternativ måste jag säga. Och på det humöret jag är nu så tycker jag till och med att den är jättegod! Men vi alla vet att hälften är vinet och hälften tillfället.