Crozes-Hermitages, Frankrike, 2007
Klockan är tre och jag ligger med Leon i soffan framför en sprakande brasa. Snön glimmar vit utanför i dagens sista solstrålar. Ibland är livet bra felfritt. Tur man har lite kvinnovärk imagen, för helt perfekt får det ju aldrig vara. Eller?
Igår var vi hemma hos syrran och lagade mat och hade det trevligt. Då de hade mat med sig hit sist, tog vi med oss mat till dem den här gången. Jag tyckte att detta var ett ypperligt tillfälle att prova en lite dyrare pava som vi fått i inflyttningspresent, och valde därför mat helt efter vinet, eller iallafall var det min mening att göra det. Då barnen inte åt kalvfärs fick denna tyvärr bytas ut mot kyckling. På menyn stod nu iallafall ugnsbakad kyckling, äppel och mögelostoppade rofrukter samt jordärtskockssås. Pavan som (delvis) bestämde rätten:
Crozes-Hermitages, Frankrike, 2007 (2223)
Systembolaget.se ger följande beskrivning:
Doft: Stor, parfymerad, druvtypisk doft med inslag av örter, eneträ, björnbär, vitpeppar och rökt korv. Smak: Harmoniskt, kryddigt, druvtypiskt (syrah) vin med inslag av örter, rökta charkuterier, vitpeppar och björnbär.
Vinet fick vi som sagt av två kompisar till oss i inflyttningspresent. Till flaskan fick vi ett kuvert där de hade klippt ut GPs recension av vinet, och där hade vinet i fråga tilldelats inte mindre än 5 fyrar. Jag hade tänkt att presentera GPs recension, men istället hittade jag en annan mycket bättre som fick mig att häpnas lite. På vinovis.se ger en man följande beskrivning, och trots att jag tycker den är ganska klockren så håller jag inte alls med. Jag börjar tro att vinet var alldles för fint för att jag skulle förstå mig på det…
Det här är vinet som får folk att gå man ur huse för att få tag i några av de 4400 flaskorna som släpps. Det är likadant varje år där alla, påhejade av en lyrisk kritikerskara, vill få några av de åtråvärda flaskorna. En mörk doft av björnbär med en hel del rökig chark kombineras med vitpeppar. En syrahdoft ur skolboken som adderar mer och mer komplexitet när luften får göra sitt. Mer söta röda och blåa bär och mer kryddighet. Underbart att sitta och sniffa på.
I munnen ger vinet en ganska slank munkänsla med en hög läskande syra. Det är bra kraft i frukten, även om den inte är lika komplex som doften får en att hoppas på. De mörka bären understöds av lite rökt korv och vitpeppar. Kraften tappar dock en del mot mitten och ut mot eftersmaken. Efter ett tag framträder lite tanniner som stramar upp lite mot slutet, men de är ganska snälla. Snällare än jag kommer ihåg framförallt 2005, men kanske även 2006. Vinet är gott, ingen tvekan om det. Om det är årets kalasfynd som gör det värt att stå och frysa och slåss med andra köande om är tveksamt. Det är förvisso ett bättre vin än Les Launes Crozes Hermitage, som finns i standardsortimentet en 50-lapp billigare, men det är inte milsvid skillnad. Och man slipper köa.
Det pratas om att vinet behöver mycket tid innan det visar sig från sin bästa sida. Kanske, det finns ju frukt och syra att hänga upp det på, men jag saknar lite strukturerande tanniner. Jag lär ju få anledning att återkomma.
När vi drack vinet igår, kanske inte i det optimala sammanhanget, men även för sig självt, så var min första känsla att hopps, var det här dåligt? Efter att smakat lite mer kom man över den känslan, men gott det tyckte jag verkligen inte att det var. Såhär i efterhand när jag läser beskrivningen ovan så var det naturligtvis rök och charkuterivaror som jag kände mest. Den sura eftersmaken var den likt efter onsalakorv. Vinet blev bättre ju mer man drack, men bra det blev det aldrig. Nej för mig var det en fransk besvikelse.
Jag blir lite ställd när jag läser att det bara fanns 4400 flaskor och att jag hade en hemma och att jag inte ens uppskattade den. Men det är väl det som är det fina med det här med vin. Det beror verkligen inte alls endast på vilken vingård, land eller år vinet kommer ifrån. Den egna smaken spelar en stor roll, och det här var verkligen inte ett vin för oss. Så finvin eller inte. Nu är det uppdrucket och sågat av samtliga i sällskapet. Såhär i efterhand är jag lite sur på mig själv att jag inte läste på mer innan, men men. Nu har jag lärt mig nått. Och jag kommer efter detta att läsa allt om varje vin INNAN jag dricker upp det.
Maten igår var förresten helt otrolig. Grämer mig att inte kalvfärsbiffen kunde komma med, men detta kommer jag göra igen. Såsen på jordärtskocka var minst sagt mindblowing, och äppel och ädelostgrönsakerna, WOW. Jag slänger in länken så att det finns möjlighet till repris:
http://www.recept.nu/1.283944/markus_aujalay/varmratter/kottfars/kalvfarsbiff_med_appelpotatis_och_jordartskockssas
I övrigt var det en trevlig afton som slutade med en hemskt dyr taxiresa. Varning för Lerum taxi!!