Mayu Reserva, Chile, Elqui Valley, 2006
Fredag igen, men då vi båda legat här hemma i influensa så har den där riktiga fredagskänslan inte riktigt infunnit sig. Men skönt är det iallafall att kunna göra vad man vill i två dagar. Jag mår mycket bättre men Tommie låter fortfarande ganska illa.
Men man gör vad man kan. Efter att ha tagit en välbehövd tupplur släpade jag mig till bilen och till affären. Tommie hade önskat tapas, och då jag fick en flaska rött från Chile i födelsedagspresent av min Kollega Ulf förra fredagen tyckte jag det lät passande. Jag skulle förståss ha kollat in lite närmare vad flaskan passade till, men efter att ha gått till jobbet och jobbat halvdag med en gnutta feber hade jag bara inte inspirationen utan tänkte, rött från spansktalande land = Tapas.
Väl i affären hamnade följande i korgen: vitlöksmarinerade oliver, oliver fyllda med ost, parmaskinka, grillade revben, manchego ost, 3 olika frallor ciabata, en blandning ölkorvar och en fikonkorv. Nöjd med min runda hade jag fått ny energi, nu var det bara att komma hem och korka upp flaskan kvar. Härligt! På grund av att vi legat sjuka har i stort sett ingenting konsumerats i lägenheten. Så tapas och vin, äntligen!
Vinet som jag fått av min kollega var som sagt från Chile, och vid frågan om han hade druckit det så var svaret nej. En helt obeprövad Donna! Kul. Och vinet:
Mayu Reserva, Chile, Elqui Valley, 2006 (6699)
Jag prövade flaskan rätt upp och ner utan att titta närmare på vad den skulle smaka. Detta för att se om jag skulle lyckas pricka in några av de enligt experterna rätta smakerna. Det jag kände efter mycket luktande och gurglande var: starka kryddor, något jag inte kunde sätta fingret på, tobak och mörka bär. Samt en fest i munnen. Det här vinet var verkligen jättegott!
Jag hittade en mycket bra sida med information om vinets bakgrund på Vingruppen i Norden AB:s hemsida, www.vingruppen.se. Här kunde jag bland annat läsa att Mayu druvor odlas i det allra nordligaste vindistriktet i Chile, och att namnet Mayu är ett anrikt inka-ord som betyder vintergata. Jordmånen i området består av grusiga jordar rika på slam från Anderna. 50% av vinets druvor lagras i 5 månader på Franska och Amerikanska ekfat. Och lukt och smak:
Stor, fruktig, kryddig doft med mörka bär, viol, vitpeppar, fat och choklad.
Smakrikt, fruktigt och kryddigt vin med inslag av mörka bär, örter, vitpeppar, choklad och fat.
En bra beskrivning, fast efter att ha tittat på Systembolagets smakbeskrivning så måste jag nog säga att den beskriver vinet ännu bättre! Och den där smaken som jag inte kunde sätta fingret på, jag skulle nog säga att det måste vara gummi! Eller till och med gummistövel om jag får säga det själv! Kanske också lagerblad. Enligt systembolaget smakar alltså den här mörka härligheten följande:
Fruktigt, kryddigt vin med fatkaraktär, inslag av peppar, björnbär, plommon, gummi och lagerblad.
Rekomendationerna om vad att äta till inkluderade grillat och stek, ett förslag var tournedos, samt medelhavsmat och vegetariska rätter. Så jag var väl inte helt ute och cyklade med mina revben och oliver!
Här kommer lite smakupplevelser som jag njöt av:
Med ölkorv kom peppar/kryddsmaken fram tydligt. Kanske också berodde på kryddan i korven… Det gäller att vara observant.
Ooh.. Manchego ost! Mmm…. Mycket gott. Här kom de mörka bären fram i smak.
Revben. Vinet känns djupt och smörigt och gummistövlarna är på frammarsch. Så och de mörka bären och kryddan. Vilken kombination! – Och bara så jag har sagt det. Gummistövlarna ger vinet en underbar smak i gom-området.
Nej nu ska jag njuta vidare av fredagskvällen, vinet, maten och min mumsiga kille.
Skål!