Queulat Sauvignon Blanc Gran Reserva 2007/2008
Queulat Chardonnay Gran Reserva 2005
Queulat Carménére Gran Reserva 2006
Ventisquero Queulat Cabernet Sauvignon Gran Reserva 2006
Queulat Merlot Gran Reserva 2005
Queulat Pinot Noir Gran Reserva 2006
Ventisquero Grey Carménére 2006
Vertice 2005
Pangea 2005
Vilken härlig avslutning på en mycket trevlig helg! Vi har precis kommit hem från vår andra vinprovning arrangerad av Tre kronor vinklubb (www.trekronorvin.se). Precis som förra gången hade de hyrt in sig på Lilla torgets vinkrog. Vi som deltog från vårt gäng var Jeppe, Johan, Magnus, Hanna, jag och Tommie samt mamma och pappa. Jag hade gett mor å far vinprovningen som tack för all hjälp med lägenheten.
Vi fick ett bord i hörnet med bra utsikt över rummet och det dröjde inte länge förrän rummet var fyllt med både folk och förväntningar. Till skillnad från förra provningen då det bara var vin så var det nu en supé provning vilket höjde förhoppningarna om en riktigt trevlig afton.
Johan Berner stod som vanligt mitt i rummet, och efter att alla kommit till rätta tog han till orda på sitt mycket lättsamma sätt. Han började med lite småprat innan han kom in på dagens vinprovning vilken skulle inheålla inte mindra än 9 viner varav 3 skulle hällas upp två gånger. Alla hörde informationen om att man gärna fick använda ”slattmuggen” på bordet, men jag tror att vi alla var rörande överens om att ingen hade en tanke på detta.
Så var det hela igång. Vi hade fått veta att vinerna vi skulle prova hade producerats i världens just nu mest moderna anläggning och att den kostat US 50 miljoner. Och då det kom från chile som inte är ett klassiskt vinland så skulle vi idag få avnjuta mycket bra vin för pengarna, sas det.
Först ut var en vit sauvignon blanc:
Queulat Sauvignon Blanc Gran Reserva 2007/2008 (500438) 109kr
Här var det gräs och citrus som dominerade, men man skulle också känna sälta och mineraler. Färgen var silver och vitt med en hint av grönt. Jag som är mycket petig med mina vita viner och som alltid är skeptisk höll på att ramla av stolen av denna ljuva arom och smak som mötte mig i glaset. Om det här var början, vart skulle det då sluta
Vin nummer 2 var också en vit donna, men den här gången en Chardonnay från samma producent:
Queulat Chardonnay Gran Reserva 2005 (500678) 109kr
Till skillnad från den förra flaskan som bjöd på silvriga nyanser så var denna mera mörkt guldfärgad. Doften påminnde starkt om mitt vita favoritvin Concannon och doftade bl.a. smör vanilj, melon, pappaya och bröd. I smaken hittade vi lite bitterhet, blommor och mineraler, allt med en sötaktig avslutning. Till detta serverades något som jag aldrig hade gissat skulle passa, nämligen quesadilla med sardiner, ost och tomatsås. Tro det eller ej, men ihop var detta jättegott. Vinet i sig var lite för blommigt och bittert för min smak, dock väldigt intressant, och det var kul att prova på något så oväntat till och som höjde smaken så mycket!
Men nog av det vita! Nu var det dags för första rätten och det första röda vinet:
Queulat Carménére Gran Reserva 2006 (2405) 109kr
Till detta serverades en tallrik med tre tillbehör varav ett skulle passa utmärkt med detta vin, en skulle passa lika bra till detta som till nästa vin, och det tredje tillbehöret skulle passa mycket bättre till det nästkommande vinet. Som en liten övning skulle man hitta vilken av rätterna som inte passade till vinet. Tillbehör ett bestod av rödkål. Tillbehör nr två var en terryakimarinerad pirog och tillbehör tre var en potatissallad som piffats upp med äpple och curry. Då detta vinet doftade av syltiga björnbär hade jag en bra känsla i magen, och den efterföljande kryddiga/eldiga smaken med ett bittert slut var angenäm, men blev påtagligt bättre till rödkålen och framför allt pirogen. Däremot hemsk till potatissalladen. Spännande! Här lärde man sig massor. Ett annat mattips som delades ut på plats var att man kunde tillsätta ingefära i köttbullarna och lite kaffe i gräddsåsen och voila! så hade man ytterligare en rätt som passade till detta vin.
Nu över till vinet som uppenbarligen passar bra till den marinerade pirogen men också till den upp-piffade potatissalladen:
Ventisquero Queulat Cabernet Sauvignon Gran Reserva 2006 (75754) 109kr
Här doftade vi syltiga vinbär , ett uns av choklad, lite stall och charkuterier. Smaken var smörig och slutade långt fram i munnen. Mmmm… Här har vi lite guld. Det här vinet var även det väldigt gott till pirogen men också som utlovat till potatissalladen med äpple och curry. Här fick vi också lära oss att då vinet smakar långt fram i munnen passar det utmärkt till kött, ost, äpple och t.ex. thaimat. Detta för att samtliga av dessa smaker är söta. Smakar det däremot långt bak i munnen, vinet alltså, är det pepparot och vinbärsgele som gäller som passande smaker. Ett recepttips här var att tillsätta lite transbärsjuice i köttfärsåsen.
Nu var maten på tallrikarna uppäten och det var dags att prova ytterligare en flaska rött, men den här gången helt för sig själv:
Queulat Merlot Gran Reserva 2005 (500440) 109kr
Dags att åter ”gruppdofta”. Nu kände vi svarta vinbär, russin, plommon, kaffe och läder. Jag hade nog inte kunnat sätta mina små fingrar på allt detta, men då någon påtalade det så gick det att få fram. Här hade vi en typisk merlot med smak av läder, sött med en syrlig touch. Inte helt ett vin i min smak, men enligt de som kan ska det passa utmärkt till Kåldolmar med lingonsylt. Kan vara bra att veta! Och vad mer lärdes ut var att man känner syra i sidorna på munnen (citron/lime) och bitterhet i mitten. En nyttig lära då man ska passa ihop vin och mat.
Hej å hå, vid det här laget hade stämningen i restaurangen höjts betydligt och spottkopparna gapade tomma. På´t igen:
Queulat Pinot Noir Gran Reserva 2006 (81128) 129kr
Då pinot noir viner kan vara goda men oftast är lite för tunna för min smak skulle detta bli intressant. Tyvärr passade den inte alls till just mina smaklökar, men enligt expertenrna skulle detta vara en pärla. Tyvärr hade som nämt ovan vinet börjat kicka in och jag fick endast med en noteringar om lukten och inget om smaken. Stark organisk doft, plommon, körsbär också lite oväntat- mandelmassa.
Nästa:
Ventisquero Grey Carménére 2006 (81121) 159kr
Den här skulle klara att lagras i mellan 3 och 8 år och skulle bara bli bättre. Doften beskrevs som eucalyptus, stall, charkuterier och havannacigarr med mint på slutet. En allt annat än luddig beskrivning efter alla dessa glas vin om jag får säga det själv. Smaken var dock inte lika väldokumenterad men att det handlade om stor sötma och tanniner kom iallafall med. Men vad behöver man egentligen veta mer än att det är samma person som grundade Penfolds Grey range som dessa viner. Man kan inte annat än att lita på storheten och köpa hem ett gäng för lagring.
Och nu, efter detta storslagna vin, kom så kvällens pärla. Den köps i en träbox med beslag och med vinflaskorna inlindade i silkepapper. Låt mig presentera:
Vertice 2005 (500675-01) 189kr
Här blev jag kär, och mitt bankkonto lite mer utmattat. Med dofter likt en hel orkester av björnbär, choklad, blåbär, tobak och löshästar – ja jag är villig att gå med på allt. Smaken.. oh…. Smaken. Här har jag inte skrivit annat än himmelskt, komplett och gudalikt. I vårt häfte har dock producenten beskrivit det med en fin mjuk känsla av tanniner, stark struktur, svarta bär och kryddor, en balanserad syra och ett långt avslut. Halleluja! Till detta serverades mörk choklad, men ärligt talat så vardet bättre att bara dricka det för sig självt.
Och efter den här urladdningen av njutning var det så bara ett vin kvar att prova på:
Pangea 2005 (78492) 279kr
Här kom då det som experterna hävdade var det bästa vinet, och som också hade den dyraste prislappen. Det skulle nu krävas mycket för att slå det vin som just serverades, och vi hällde med spänd förväntan upp i våra glas, noga övervakande av assistenten så att ingen skulle hälla två doser av denna dyrgrip.
Doften skulle enligt experterna och gruppen samt mig själv innehålla körsbär, plommon, läder , peppar, tobak och choklad. Jag kände själv mycket av detta, eller iallafall så trodde jag mig känna det. Vi hade ju trots allt druckit en hel del vin vid det här laget.
Så var det smaken. Jag kände genast en stor nypa besvikelse, och drömde mig genast tillbaka till förra glaset. I övrigt fanns eldighet i rikliga mängder samt också beska och sötma. Till detta serverades mörk choklad vilket eldade på vinet ytterligare och nu brände det ljuvligt i munnen, men fortfarande var detta vinet -i min mun- ingenting mot djupa mrs. Vertice.
När vi så låtit den sista droppen slinka ner i halsen var det dags att bryta upp och traska hemmåt. Alla var överens om att det var en väldigt trevlig afton och att tre kronors vinprovningar verkligen är värda ett besök.
Nu när man ligger här i sängen med vinburret fortfarande i knäna kan man bara konstatera att livet allt är ganska underbart, iallafall i mellanåt =).