Kategorier
Ett måste i vinhyllan Italien Prisvärd Skaldjur Vita viner

Strandliv med Italiensk avslutning

Masi Masianco, Italien, Pino Girgio Verduzzo, 2008

Fredag och vi har äntligen varit ute vid tomten för första gången sedan markarbetet satte igång. Grabbarna hade röjt bra och uppfyllnaden för huset och garaget var nästan helt klar. Nu återstår bara lite flis på toppen samt att röja iordning resterande delar av tomten.  Kan knappt vänta tills plattan är gjuten och matjorden är lagd. Sen är det bara leveransen av ett styck Hjältevadshus, modell Björken, som ska in och sen är det klart. Kan det gå lika lätt som det låter, det är frågan.

Efter besöket åkte vi raka vägen ner till stranden vid Aspen (Lerum) för att njuta av en av de få soldagar som det bjudits på den här semestern. Klockan var bara 10:30 så vi var bland de första att anlända. Precis som förväntat vällde dock barnfamiljerna in en timme senare. Men lugnet var underbart så länge det varade.

Tommie hade varnat mig för att det skulle vara väldigt långgrunt vid den här stranden, som tydligen var huvudstranden till Aspen, men att det skulle vara ca 500m med endast knädjup hade jag aldrig räknat med. När man äntligen kommit ut dit det gick att doppa sig var det dags att gå in igen för att inte vara utom synhåll för värdesaker för länge. Värdelöst? ja, litegrann. Men få saker slår att ligga på en gräsmatta vid en sjö och lapa i sig sol, så vi hade det underbart.

Jag lyckades få Tommie att stanna på stranden till ca klockan 13:30, men sen gick det inte mer. Lite större moln hade ändå börjat dra in, så det gjorde inte så mycket.  Då vi skulle fira Evelinas, mitt brorsbarns, födelsedag dagen efter passade vi på att åka in till Lerums centrum för att ta en titt på deras utbud av barnleksaker. Vi hade en lista med önskeprylar och tänkte att något måste de ha. Efter att noggrant ha granskat samtliga leksaker i butiken bestämde vi oss för att köpa ett Hello Kitty hus istället för Little Petshop som det stod på listan. De skulle inte komma in förräns i september, så det var kört. Vi handlade också hårspännen med hästar. Det borde gå hem. Mamma hade också födelsedag, men då vi lagt ihop till en vinprovning på systemet som min bror lovat att fixa så var det inget vi behövde tänka på. Istället bestämde vi oss för att ta en sen lunch på fiket på torget.

Efter en kycklingsallad och en sväng på systemet där vitt guld och öl  åkt ner i korgen packade vi nöjda in oss i bilen för hemfärd. Då det var varmt ute och vi båda var sugna på en lättare middag så bestämde vi oss för favoriten färska räkor, baguette och aioli. Det var ju ändå fredag. Det vita guldet som var en okänd Italiensk donna hade vid 20 snåret hunnit bli riktigt kall och vi hällde förväntansfulla upp den gudomliga ljusa vätskan. Varför förväntansfulla? Jo för att det var en Masi. Jag kan inte mycket om Italienska viner, men att Masi-vinerna oftast är jättebra har jag iallafall snappat upp.

Masi Masianco, Italien, Pino Girgio Verduzzo, 2008 (2415)

Systemet.se ger följande beskrivning:

Doft: Fruktig, aningen blommig, ungdomlig doft med inslag av mandarin, päron och mandel.

Smak: Torr, ungdomlig, något fruktig smak med inslag av gråpäron, mandel och grapefrukt.

Här håller jag helt med. Jag älskar de gråa päronen och grapefrukten, och det var p.g.a den beskrivningen som denna inhandlades. Min mun fylldes av glädje av den lätt sträva fruktiga smaken. Även Tommie som annars inte alls gillar mina viner började göra njutfulla läten och gick till och med så långt att han utnämnde det till sitt favorit vin! Jojo. Den här flaskan kommer att finnas i min vinhylla för jämnan. Och för 83 kronor så är den om inte ett fynd, så iallafall mycket prisvärd.

Jag lät en lätt fnysning passera mina näsborrar efter att jag läst recensionen från Vinklubben.se, som tyvärr inte var av samma uppfattning som jag.

Masis blandning av pinot gris och den lokala druvsorten verduzzo ger här ett rent, torrt och fruktigt vin, med inslag av päron och grapefrukt. Lite småtrist men väldigt välgjort. Till den stora festen.

Här förstår vi inte alls hur de tänkte, men kanske hade vinprovaren en dålig dag, taskig uppväxt, eller bara helt enkelt annorlunda smak än vi. Det senare är nog mest troligt, men jag tycker iallafall att denna recension delvis skall ignoreras och min egen honoreras!

Masi Masianco var iallafall för oss en perfekt avslutning på en perfekt dag. Det är dagar som dessa som gör att man orkar jobba hela året fram till nästa sommar och semester.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *