Kategorier
Italien Röda viner

Masi Grandarella möter hängmörad angusstek

Masi Grandarella, Italien Valpolicella

Fredag och jag är helt slut. Den här veckan har varit fullspäckad med problem och motgångar och psykist hade jag inte klarat en dag till utan en helgpaus. en nu är den här och det är dags att skaka av sig jobbets laster.

Då mamma var ensam hemma i helgen så erbjöd jag henne att möta mig i stan och promenera hem till oss för att få lite annat sälskap än katterna. Då Leonefter att ha spenderat alldeles för många dagar hos mamma inte längre är en innekatt fungerar det inte att ha han i lägenheten längre stunder, så då han ändå skulle hem till Romelanda kunde jag lika väl köra hem bägge två.

Då jag var före mamma inne i stan ramlade jag inte helt otippat in på systemet. Jag skulle egentligen bara ha en halvflaska rött  till rödvinskyn, men vem trodde att det skulle gå vägen? Nej, inte jag heller. Efter en lätt sightseeing tur stod jag i kassan med 2,5 flaksor istället för bara 0,5.  Ändå inte så illa, men så skulle det annars inte fungera att bära allt hem.

Vinerna i fråga, de hela då alltså, var:

Masi Grandarella, Italien Valpolicella, Carmenere Corvina Refosco, 2004

Beringer Stone Cellar, Nya Zeeland, Chardonnay, 2007

Efter att ha lämnat av flaskorna i hemmet åkte jag, mamma och Leon ut till Romelanda. Leon är fantastisk i bilen! Han lägger sig i mitt knä och där ligger han tills vi är framme. Han är verkligen mobil. Väl hemma tog han ett skutt ur bilen och försvann ut i hästhagarna, ingen tid att spilla här inte.

Då jag i stort sett hade noll energi att gå på så stannade jag bara en stund innan jag åkte hem med en omväg via Ica Maxi i Kungälv och Tommies jobb i Mölndal. Med Angusbiff och sallad i påsen lämnade jag Kungälv och efter att ha nämtat upp Tommie var jag Äntligen! hemma.

Då Beringern är en stammis i vinhyllan och inte är optimal till stek fick den snällt lägga sig i stället och vänta på sin tur. Jag korkade istället snabbt upp mrs. Grandarella, spänd på vad denna dyrgrip(!) hade att bjuda på.  Men tyvärr blev det inte den aha upplevelse jag hoppades på. Redan efter en sipp valde vi båda att vänta med fler klunkar tills maten var klar. Det var inget fel på vinet men det var verkligen ett till maten vin. Kryddigt, och alkoholstarkt med en sträv mörk syra som mötte en i dörren. Ingen favorit till mig, men till mat hade den potential.

På www.iglaset.se hittade jag följande information:

Karaktär: Intensiv mörkt röd med blå kant. Stor doft av söt frukt mot torkade fikon russin och dadlar samt en stor portion julkrydda som nejlika och kanel. Kraftig och stor smak med intensiv frukt, hög syra trots koncentration av torkad frukt. Tydlig fatkaraktär av rostade nya fat med dess kryddiga toner. Lång ihållande eftersmak.

Druvor: Carmenère 20%, Corvina 30%-40%, Refosco 40%-50%

Lagras: Ett vin som håller att lagras upp till tio år.

Passar till: Bör serveras vid 17-18 grader, för varmt upplevs vinet som alkoholstarkt. Kan avnjutas till smakrikt vilt som ren och skogsfågel, nästan alla sorters ost men med fördel hård smakrik typ parmesan eller västerbotten ost.

Och visst passade det bättre till maten än för sig självt, men i min mun var den faktisk en besvikelse även nu till rätta maten. Jag kan stämma in i beskrivningen ovan vad det gäller smakerna, men i min mun blir detta skarpt, strävt och ungt. Och vid det här laget så känner jag väl till att mjukare, fylliga viner med smak av syltade bär, vanilj och körsbär är min melodi.  Att det här vinet sedan kostade 200kr spädde ytterligare på mitt missnöje. Här var ett typiskt exempel av vad jag tyckt mig upptäcka efter att ha provat allt mer viner, att det ibland känns- eller snarare alltid- som man med de här etablerade italienska vinerna endast betalar för namnet.

Jag ser detta som en läxa och ska defenitivt satsa mer på chilienska viner i sann Tre Kronor (www.trekronorvin.se) anda. På måndag beställer jag 12 flaskor Vertice, och sen kan man bara luta sig tillbaka och vänta! *åh* Jag längtar!

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Italien Prisvärd Skaldjur Vita viner

Strandliv med Italiensk avslutning

Masi Masianco, Italien, Pino Girgio Verduzzo, 2008

Fredag och vi har äntligen varit ute vid tomten för första gången sedan markarbetet satte igång. Grabbarna hade röjt bra och uppfyllnaden för huset och garaget var nästan helt klar. Nu återstår bara lite flis på toppen samt att röja iordning resterande delar av tomten.  Kan knappt vänta tills plattan är gjuten och matjorden är lagd. Sen är det bara leveransen av ett styck Hjältevadshus, modell Björken, som ska in och sen är det klart. Kan det gå lika lätt som det låter, det är frågan.

Efter besöket åkte vi raka vägen ner till stranden vid Aspen (Lerum) för att njuta av en av de få soldagar som det bjudits på den här semestern. Klockan var bara 10:30 så vi var bland de första att anlända. Precis som förväntat vällde dock barnfamiljerna in en timme senare. Men lugnet var underbart så länge det varade.

Tommie hade varnat mig för att det skulle vara väldigt långgrunt vid den här stranden, som tydligen var huvudstranden till Aspen, men att det skulle vara ca 500m med endast knädjup hade jag aldrig räknat med. När man äntligen kommit ut dit det gick att doppa sig var det dags att gå in igen för att inte vara utom synhåll för värdesaker för länge. Värdelöst? ja, litegrann. Men få saker slår att ligga på en gräsmatta vid en sjö och lapa i sig sol, så vi hade det underbart.

Jag lyckades få Tommie att stanna på stranden till ca klockan 13:30, men sen gick det inte mer. Lite större moln hade ändå börjat dra in, så det gjorde inte så mycket.  Då vi skulle fira Evelinas, mitt brorsbarns, födelsedag dagen efter passade vi på att åka in till Lerums centrum för att ta en titt på deras utbud av barnleksaker. Vi hade en lista med önskeprylar och tänkte att något måste de ha. Efter att noggrant ha granskat samtliga leksaker i butiken bestämde vi oss för att köpa ett Hello Kitty hus istället för Little Petshop som det stod på listan. De skulle inte komma in förräns i september, så det var kört. Vi handlade också hårspännen med hästar. Det borde gå hem. Mamma hade också födelsedag, men då vi lagt ihop till en vinprovning på systemet som min bror lovat att fixa så var det inget vi behövde tänka på. Istället bestämde vi oss för att ta en sen lunch på fiket på torget.

Efter en kycklingsallad och en sväng på systemet där vitt guld och öl  åkt ner i korgen packade vi nöjda in oss i bilen för hemfärd. Då det var varmt ute och vi båda var sugna på en lättare middag så bestämde vi oss för favoriten färska räkor, baguette och aioli. Det var ju ändå fredag. Det vita guldet som var en okänd Italiensk donna hade vid 20 snåret hunnit bli riktigt kall och vi hällde förväntansfulla upp den gudomliga ljusa vätskan. Varför förväntansfulla? Jo för att det var en Masi. Jag kan inte mycket om Italienska viner, men att Masi-vinerna oftast är jättebra har jag iallafall snappat upp.

Masi Masianco, Italien, Pino Girgio Verduzzo, 2008 (2415)

Systemet.se ger följande beskrivning:

Doft: Fruktig, aningen blommig, ungdomlig doft med inslag av mandarin, päron och mandel.

Smak: Torr, ungdomlig, något fruktig smak med inslag av gråpäron, mandel och grapefrukt.

Här håller jag helt med. Jag älskar de gråa päronen och grapefrukten, och det var p.g.a den beskrivningen som denna inhandlades. Min mun fylldes av glädje av den lätt sträva fruktiga smaken. Även Tommie som annars inte alls gillar mina viner började göra njutfulla läten och gick till och med så långt att han utnämnde det till sitt favorit vin! Jojo. Den här flaskan kommer att finnas i min vinhylla för jämnan. Och för 83 kronor så är den om inte ett fynd, så iallafall mycket prisvärd.

Jag lät en lätt fnysning passera mina näsborrar efter att jag läst recensionen från Vinklubben.se, som tyvärr inte var av samma uppfattning som jag.

Masis blandning av pinot gris och den lokala druvsorten verduzzo ger här ett rent, torrt och fruktigt vin, med inslag av päron och grapefrukt. Lite småtrist men väldigt välgjort. Till den stora festen.

Här förstår vi inte alls hur de tänkte, men kanske hade vinprovaren en dålig dag, taskig uppväxt, eller bara helt enkelt annorlunda smak än vi. Det senare är nog mest troligt, men jag tycker iallafall att denna recension delvis skall ignoreras och min egen honoreras!

Masi Masianco var iallafall för oss en perfekt avslutning på en perfekt dag. Det är dagar som dessa som gör att man orkar jobba hela året fram till nästa sommar och semester.