Författare: helena

Kategorier
Calles i Tyskland Champange Mousserande vin Prisvärd Recept

Skumpafest då lägenheten äntligen är såld!

Här ligger man och tittar på Jordin Sparks i svenska idol och tänker, som alltid när det är Amerika, herre gud vad bra de är. Jag menar har ni sett Americas best dance crew? Shit. They can dance.

Själv, är jag himla nöjd då min fredagssuprise blev helt lyckad. Under tillagning drack jag inte helt oväntat en Beringer Stone Cellars, och jag slutar aldrig att häpnas över hur fantastiskt det här vinet är!

Iallafall så bestod min fredagssuprise av två nät färska musslor, 350 gram räkor, ett paket färsk pasta – pappardelle- samt en rustikbaguette. och glöm inte den sista ingrediensen, 40g smör. Jag började med att koka  2 nät musslor, som efter rensning mer blev ett, 4 dl vitvin, persilja och 1/2 rödlök. Då Tommie hatar lagad lök så skar jag löken i mycket stora bitar så att den är lätt att ta bort. Vid sidan av detta kokade jag den färska papperdellen samt skalade räkorna.

Jag hällde sedan av pastan,  sorterade alla musslorna från skalen och hällde av lite av spadet då det egentligen var meningen att man skulle haft 2,5 dl vin. Jag gillar vin så tar alltid mer. Sedan hällde jag pastan i musselspadet, tillsatte de skalfria räkorna och musslorna, saltade, pepprade och blandade sedan i pastan. 40 g smör fick till sist krydda alltsammans – och ”kära nån” det blev bra. Det blev rättare sagt helt magiskt!

Och anledningen till att jag kollade upp detta receptet från början:

Menger-Krug, Tyskland, Pinot Brut

Då jag är lite på lyset så sökte jag iallafall lite runt på nätet efter den här pavan mouserande vin, men då jag endast hittade sidor på tyska, och då jag vet att just denna madame, för så säger jag om skumpa, är köpt för 120kr på Calles, så gav jag upp.

Mitt eget utlåtande är jättebra. Torr men fruktig champange med brödsmak som smakar i liga med moët och gänget, men har antagligen inte råd med samma marknadsföring. Till just denna rätten var den perfekt. Nästa gång jag är på Calles så är det minst 10 st sådana här flaskor som kommer med hem!

Och med det så lägger jag mig gärna till rätta i mitt alldelese för stora täcke och bara njuter av livet, våra många slantar på fickan och de eventuella planerna att åka till australien i januari =) . Livet leker!

Kategorier
Kvinnlig Lyx

Heidi Klums ”in an instant” – 4 månader senare

Heidi Klum In an instant

Det har nu gått 4 månader sen jag började använda Heidi Klums egna hudvårdsserie In an instant som jag köpte när jag låg sjuk i influensa framför Tv-shop, och jag tycker nog att det är dags för en utvärdering. Och det blir ganska bra betyg.

Under sommaren måste jag säga att hela serien fungerade perfekt. Rengöringsmoussen är min favourit. den löddrar läckert direkt ur flaskan och den gör rent där många dyra märken misslyckats. Både mascara och foundation åker, det enda som sitter kvar är mitt lipfinity lipstick. Den lämnar huden fräsch och man känner verkligen att man är ren. Fem tunga prinsesskronor blir det här.

Efter detta läckra  skum är den den heta peelingkrämen helt underbar. Direkt när man får den i handen blir den lilla klicken brännhet, och de mjuka men peelande kornen känns som små gummikulor mot huden. Inget som river i hyn, men ändå får huden en ordentlig omgång där all gammal hy skrubbas bort. Fem kronor får även hänga här och glittra.

Så var det dags för serumet som appliceras innan dagkrämen. Det är en dryg vit gele som skall verka som en antiaging gele som också ska göra huden silkeslen, och det gör den. Även denna produkt är ovärdelig och man känner sig verkligen vacker efter att man smörjt in sig. Kan nog vara så att denna lilla flaska är min favorit bland favoriterna. En riktigt bra start på en gå ut kväll börjar med dessa tre produkter.

Den svagt färjade dagkrämen har jag använt hela sommaren och varit jättenöjd med, men nu när vintern kommer så känner man att dels är den bruna färgen fel i mitt numera porslinsvita ansikte, dels tillför den inte tillräckligt med fukt. Detta kan vara för att jag har mycket torr hud, och då speciellt på vintern, och kan kanske fungera vintertid för andra. Jag kommer dock att lägga den på hyllan men den kommer defenitivt att användas så fort soltrålarna har färgat mina kinder lite mer åt det sandiga hållet.

Anti wrinkle stick. Den här produkten har jag använt minst, men mest för att jag glömmer och för att jag inte har tid på morgonen. Dock har jag alltid på den när jag går ut och vill känna mig snygg, för den effekten har den. Man fyller helt enkelt i rynkorna med gelen i det pennformade ”sticket” och låter det sedan torka in lite innan hudkräm och foundation åker på. Som sagt, jag vet inte hur mycket det hjälper, men man känner sig extra snygg  och det är väl det som räknas!

Så var det bara ögonkrämen kvar. Det är en skön känsla efter att man lagt på den, men den är aningen stark och man får oftast ont i ögonen då någon liten rest på någor sätt letar sig för nära eller in i ögat. Så den här produkten tycker jag nog inte är helt optimal och jag kommer att köra en annan i framtiden.

Tillsammans så tycker jag att de här produkterna har hjälpt mig till en mycket fräschare hy med bra lyster och fasthet. Framför allt har den hjälpt mig misnka ner de finnar som uppkommer p.g.a. att man inte får rent från allt smink. Hormonfinnarna rår inte det dyraste serumet på, men i övrigt så har den här serien verkligen fungerat. Jag vet inte om jag ser yngre ut, men allt ligger i hur man känner sig, och jag känner mig både yngre och snyggare med en ren hy, så jag ger den här serien riktigt bra betyg. Och vad mer kan man göra med det priset. Vilken serie får du alla dessa produkter för det löjligt låga priset av 699kr? Ingen jag hittat, förrän nu. Det enda minuset är att det inte finns någon nattcreme, men man kan ju enkelt komplettera med en från de vanliga affärerna. Jag själv kommer köpa en ifrån den svenskproducerade serien Derma Nord.

Så Heidi får helt klart mer än godkännt av mig, och är man inte extra känslig utan tål de flesta produkter så tycker jag helt klart att man ska ge In an instant en chans. Det är verkligen lyx i 5 små förpackningar.

Kategorier
Italien Resturang / Bartips Röda viner

Kvinnor, mat och vin

Feudo Arancia, Italien, Syrah

Tisdag kväll och här ligger man helnöjd med kråset smort. Så borde det vara varje tisdag.

Jag hade nämligen en date med agnieszka som jag inte sett på någon månad. Vi båda hade hoppats på att jag flyttat in i huset nästa gång vi sågs, men det kan man ju glömma. De ringde senast i dag och sa att det var ytterligare försenat. Som plåster på det nu mycket öppna och infekterade såret bad jag iallafall om att få våra vite pengar i handen och inte som ett avdrag från huset, och håll i hatten, det skulle de faktiskt ordna. Alltid något.

Iallafall så skulle vi ta en middag i stan, och vi hade inte bestämt mer än att vi skulle mötas vid hästen på kungsportplatsen. Då jag var lite tidig och då det var minst sagt iskallt sprang jag in en snabbis på H&M och köpte ett par inte jättesnygga med varma tummvantar. Det krävdes för å klara kvällen vill jag lova! Sikken vinter det känns som det kommer bli.

Iallafall så var vi båda vid hästen kl.18. Det var jättekul å ses igen, men då vi båda vad hungriga började vi knalla upp mot avenyn för å hitta nått bra ställe. Vi gick hela avenyn upp men inga restauranger tycktes lockande så vi gick upp på en bakgata. Då sa Aga att hon gärna hade gått till den där restaurangen vi skulle gått till en annan gång där man inte kunde boka bord. Jag hade ingen aning om vad hon pratade om, men efter ett tag då vi faktiskt var väldigt nära trillade poletten ner. Caleo högst upp på Avenyn var det såklart hon menade.  Jag hade fortfarande inte varit där även om vi tänkt att gå dit flera gånger, så det var en kanon ide.

Väl där möttes vi av jättetrevlig personal som tog våra jackor och vi hade tur att få ett bord för två vid fönstret. Vi fick menyerna med en gång och snabbt därefter fick vi en korg med supersmaskigt bröd och marinerade oliver. Läckert! En fräsch gratis korg med aptitretare  är verkligen ett enkelt trick att få en lite lyxigare kant på upplevelsen. Under prat och skratt bestämde vi oss, trots att det inte var en lätt uppgift. Allt lät så himla gott. Jag valde tillslut hjort med rödvinssky på en grönsaksgratäng med getost, och Aga valde socker och apelsinglaserad anka med cos cos. Då hon körde valde hon ett glas cola till medan jag som tagit vagnen kunde följa servitrisens rekommendation och beställa in ett glas rött från Italien:

Feudo Arancia, Italien, Syrah

Wow! vilken upplevelse! Här var det verkligen en fest i munnen. Hjorten var perfekt lagad och gratängen var helt underbart krispig och smakfull. Och tillsammans med vinet var det hela ren kärlek. Agas anka var också jättebra och med det trevliga sällskapet på toppen så var det en helkväll. Hit kommer jag verkligen vilja gå igen! Toppbetyg från mig. Och servicen var även den felfri. Kan som sagt knappt vänta tills nästa besök!

Och vinet -jag tappade nästan focus ifrån det- var något jag gärna haft ett par flaskor av i vinhyllan här hemma, men tyvärr kan man inte handla just denna flaskan på systemet. Det finns en annan, men inte en syrah.  Jaja, men jag hittade iallafall lite info om den på www.feudoarancio.it

This is a surprisingly fun red with a supple, rich palate. Look for black berry, chocolate, licorice and spicy, meaty, floral, smoky flavours. It is well made, well balanced and good value too.

Då denna sida kanske inte känns helt objektiv, hittade jag en kul beskrivning på www.vinography.com

I’ve discovered by far the best wine for under ten bucks I’ve ever had. You think Yellowtail Syrah is a good value? In a street fight, this scrappy Sicilian is going to send Australia packing. Fortunately for us they’re probably going to stay far under the radar of most consumers. While it’s made by a relatively large wine conglomerate in Italy, they’ve not yet figured out how to market wines to the US in the same way that the Australians can. Never you mind though. Just go out and buy some.

Tasting Notes:
A rich dark ruby in the glass, this wine has a high-toned elegant nose of cassis, blackberry, and violets. In the mouth it is smooth with primary flavors of cassis, blackberry, leather, and smoke with a little bit of the floral aspect coming through on the substantial finish. It is by far the best Syrah I have ever had at its price point.

Food Pairing
I had this wine with braised short ribs with red wine gravy and found it to be an excellent pairing.

Overall Score: 9

How Much?: $8.50

Ja, där har ni det. Även Amerikaner tycks gilla detta röda guld från stövellandet. Och jag håller helt med föregående talare. Måste bara hitta vart jag kan köpa det!

Kategorier
Italien Röda viner

Masi Grandarella möter hängmörad angusstek

Masi Grandarella, Italien Valpolicella

Fredag och jag är helt slut. Den här veckan har varit fullspäckad med problem och motgångar och psykist hade jag inte klarat en dag till utan en helgpaus. en nu är den här och det är dags att skaka av sig jobbets laster.

Då mamma var ensam hemma i helgen så erbjöd jag henne att möta mig i stan och promenera hem till oss för att få lite annat sälskap än katterna. Då Leonefter att ha spenderat alldeles för många dagar hos mamma inte längre är en innekatt fungerar det inte att ha han i lägenheten längre stunder, så då han ändå skulle hem till Romelanda kunde jag lika väl köra hem bägge två.

Då jag var före mamma inne i stan ramlade jag inte helt otippat in på systemet. Jag skulle egentligen bara ha en halvflaska rött  till rödvinskyn, men vem trodde att det skulle gå vägen? Nej, inte jag heller. Efter en lätt sightseeing tur stod jag i kassan med 2,5 flaksor istället för bara 0,5.  Ändå inte så illa, men så skulle det annars inte fungera att bära allt hem.

Vinerna i fråga, de hela då alltså, var:

Masi Grandarella, Italien Valpolicella, Carmenere Corvina Refosco, 2004

Beringer Stone Cellar, Nya Zeeland, Chardonnay, 2007

Efter att ha lämnat av flaskorna i hemmet åkte jag, mamma och Leon ut till Romelanda. Leon är fantastisk i bilen! Han lägger sig i mitt knä och där ligger han tills vi är framme. Han är verkligen mobil. Väl hemma tog han ett skutt ur bilen och försvann ut i hästhagarna, ingen tid att spilla här inte.

Då jag i stort sett hade noll energi att gå på så stannade jag bara en stund innan jag åkte hem med en omväg via Ica Maxi i Kungälv och Tommies jobb i Mölndal. Med Angusbiff och sallad i påsen lämnade jag Kungälv och efter att ha nämtat upp Tommie var jag Äntligen! hemma.

Då Beringern är en stammis i vinhyllan och inte är optimal till stek fick den snällt lägga sig i stället och vänta på sin tur. Jag korkade istället snabbt upp mrs. Grandarella, spänd på vad denna dyrgrip(!) hade att bjuda på.  Men tyvärr blev det inte den aha upplevelse jag hoppades på. Redan efter en sipp valde vi båda att vänta med fler klunkar tills maten var klar. Det var inget fel på vinet men det var verkligen ett till maten vin. Kryddigt, och alkoholstarkt med en sträv mörk syra som mötte en i dörren. Ingen favorit till mig, men till mat hade den potential.

På www.iglaset.se hittade jag följande information:

Karaktär: Intensiv mörkt röd med blå kant. Stor doft av söt frukt mot torkade fikon russin och dadlar samt en stor portion julkrydda som nejlika och kanel. Kraftig och stor smak med intensiv frukt, hög syra trots koncentration av torkad frukt. Tydlig fatkaraktär av rostade nya fat med dess kryddiga toner. Lång ihållande eftersmak.

Druvor: Carmenère 20%, Corvina 30%-40%, Refosco 40%-50%

Lagras: Ett vin som håller att lagras upp till tio år.

Passar till: Bör serveras vid 17-18 grader, för varmt upplevs vinet som alkoholstarkt. Kan avnjutas till smakrikt vilt som ren och skogsfågel, nästan alla sorters ost men med fördel hård smakrik typ parmesan eller västerbotten ost.

Och visst passade det bättre till maten än för sig självt, men i min mun var den faktisk en besvikelse även nu till rätta maten. Jag kan stämma in i beskrivningen ovan vad det gäller smakerna, men i min mun blir detta skarpt, strävt och ungt. Och vid det här laget så känner jag väl till att mjukare, fylliga viner med smak av syltade bär, vanilj och körsbär är min melodi.  Att det här vinet sedan kostade 200kr spädde ytterligare på mitt missnöje. Här var ett typiskt exempel av vad jag tyckt mig upptäcka efter att ha provat allt mer viner, att det ibland känns- eller snarare alltid- som man med de här etablerade italienska vinerna endast betalar för namnet.

Jag ser detta som en läxa och ska defenitivt satsa mer på chilienska viner i sann Tre Kronor (www.trekronorvin.se) anda. På måndag beställer jag 12 flaskor Vertice, och sen kan man bara luta sig tillbaka och vänta! *åh* Jag längtar!

Kategorier
Chile Ett måste i vinhyllan Kvinnlig Lyx Röda viner Tre Kronor Vin Vita viner

Tre kronor vinprovning: Tema chile

Queulat Sauvignon Blanc Gran Reserva 2007/2008

Queulat Chardonnay Gran Reserva 2005

Queulat Carménére Gran Reserva 2006

Ventisquero Queulat Cabernet Sauvignon Gran Reserva 2006

Queulat Merlot Gran Reserva 2005

Queulat Pinot Noir Gran Reserva 2006

Ventisquero Grey Carménére 2006

Vertice 2005

Pangea 2005

Vilken härlig avslutning på en mycket trevlig helg! Vi har precis kommit hem från vår andra vinprovning arrangerad av Tre kronor vinklubb (www.trekronorvin.se). Precis som förra gången hade de hyrt in sig på Lilla torgets vinkrog. Vi som deltog från vårt gäng var Jeppe, Johan, Magnus, Hanna, jag och Tommie samt mamma och pappa. Jag hade gett mor å far vinprovningen som tack för all hjälp med lägenheten.

Vi fick ett bord i hörnet med bra utsikt över rummet och det dröjde inte länge förrän rummet var fyllt med både folk och förväntningar. Till skillnad från förra provningen då det bara var vin så var det nu en supé provning vilket höjde förhoppningarna om en riktigt trevlig afton.

Johan Berner stod som vanligt mitt i rummet, och efter att alla kommit till rätta tog han till orda på sitt mycket lättsamma sätt. Han började med lite småprat innan han kom in på dagens vinprovning vilken skulle inheålla inte mindra än 9 viner varav 3 skulle hällas upp två gånger. Alla hörde informationen om att man gärna fick använda ”slattmuggen” på bordet, men jag tror att vi alla var rörande överens om att ingen hade en tanke på detta.

Så var det hela igång. Vi hade fått veta att vinerna vi skulle prova hade producerats i världens just nu mest moderna anläggning och att den kostat US 50 miljoner. Och då det kom från chile som inte är ett klassiskt vinland så skulle vi idag få avnjuta mycket bra vin för pengarna, sas det.

Först ut var en vit sauvignon blanc:

Queulat Sauvignon Blanc Gran Reserva 2007/2008 (500438) 109kr

Här var det gräs och citrus som dominerade, men man skulle också känna sälta och mineraler.  Färgen var silver och  vitt med en hint av grönt. Jag som är mycket petig med mina vita viner och som alltid är skeptisk höll på att ramla av stolen av denna ljuva arom och smak som mötte mig i glaset. Om det här var början, vart skulle det då sluta

Vin nummer 2 var också en vit donna, men den här gången en Chardonnay från samma producent:

Queulat Chardonnay Gran Reserva 2005 (500678) 109kr

Till skillnad från den förra flaskan som bjöd på silvriga nyanser så var denna mera mörkt guldfärgad. Doften påminnde starkt om mitt vita favoritvin Concannon och doftade bl.a. smör vanilj, melon, pappaya  och bröd. I smaken hittade vi lite bitterhet, blommor och mineraler, allt med en sötaktig avslutning. Till detta serverades något som jag aldrig hade gissat skulle passa, nämligen quesadilla med sardiner, ost och tomatsås. Tro det eller ej, men ihop var detta jättegott. Vinet i sig var lite för blommigt och bittert för min smak, dock väldigt intressant, och det var kul att prova på något så oväntat till och som höjde smaken så mycket!

Men nog av det vita! Nu var det dags för första rätten och det första röda vinet:

Queulat Carménére Gran Reserva 2006 (2405) 109kr

Till detta serverades en tallrik med tre tillbehör varav ett skulle passa utmärkt med detta vin, en skulle passa lika bra till detta som till nästa vin, och det tredje tillbehöret skulle passa mycket bättre till det nästkommande vinet.  Som en liten övning skulle man hitta vilken av rätterna som inte passade till vinet. Tillbehör ett bestod av rödkål. Tillbehör nr två var en terryakimarinerad pirog och tillbehör tre var en potatissallad som piffats upp med äpple och curry. Då detta vinet doftade av syltiga  björnbär hade jag en bra känsla i magen, och den efterföljande kryddiga/eldiga smaken med ett bittert slut var angenäm, men blev påtagligt bättre till rödkålen och framför allt pirogen. Däremot hemsk till potatissalladen. Spännande! Här lärde man sig massor. Ett annat mattips som delades ut på plats var att man kunde tillsätta ingefära i köttbullarna och lite kaffe i gräddsåsen och voila! så hade man ytterligare en rätt som passade till detta vin.

Nu över till vinet som uppenbarligen passar bra till den marinerade pirogen men också till den upp-piffade potatissalladen:

Ventisquero Queulat Cabernet Sauvignon Gran Reserva 2006 (75754) 109kr

Här doftade vi syltiga vinbär , ett uns av choklad, lite stall och charkuterier. Smaken var smörig och slutade långt fram i munnen. Mmmm… Här har vi lite guld. Det här vinet var även det väldigt gott till pirogen men också som utlovat till potatissalladen med äpple och curry. Här fick vi också lära oss att då vinet smakar långt fram i munnen passar det utmärkt till kött, ost, äpple och t.ex. thaimat. Detta för att samtliga av dessa smaker är söta. Smakar det däremot långt bak i munnen, vinet alltså, är det pepparot och vinbärsgele som gäller som passande smaker. Ett recepttips här var att tillsätta lite transbärsjuice i köttfärsåsen.

Nu var maten på tallrikarna uppäten och det var dags att prova ytterligare en flaska rött, men den här gången helt för sig själv:

Queulat Merlot Gran Reserva 2005 (500440) 109kr

Dags att åter ”gruppdofta”. Nu kände vi svarta vinbär, russin, plommon, kaffe och läder. Jag hade nog inte kunnat sätta mina små fingrar på allt detta, men då någon påtalade det så gick det att få fram. Här hade vi en typisk merlot med smak av läder, sött med en syrlig touch. Inte helt ett vin i min smak, men enligt de som kan ska det passa utmärkt till Kåldolmar med lingonsylt. Kan vara bra att veta! Och vad mer lärdes ut var att man känner syra i sidorna på munnen (citron/lime) och bitterhet i mitten. En nyttig lära då man ska passa ihop vin och mat.

Hej å hå, vid det här laget hade stämningen i restaurangen höjts betydligt och spottkopparna gapade tomma. På´t igen:

Queulat Pinot Noir Gran Reserva 2006 (81128) 129kr

Då pinot noir viner kan vara goda men oftast är lite för tunna för min smak skulle detta bli intressant. Tyvärr passade den inte alls till just mina smaklökar, men enligt expertenrna skulle detta vara en pärla. Tyvärr hade som nämt ovan vinet börjat kicka in och jag fick endast med en noteringar om lukten och inget om smaken. Stark organisk doft, plommon, körsbär också lite oväntat- mandelmassa.

Nästa:

Ventisquero Grey Carménére 2006 (81121) 159kr

Den här skulle klara att lagras i mellan 3 och 8 år och skulle bara bli bättre. Doften beskrevs som eucalyptus, stall, charkuterier och havannacigarr med mint på slutet. En allt annat än luddig beskrivning efter alla dessa glas vin om jag får säga det själv. Smaken var dock inte lika väldokumenterad men att det handlade om stor sötma och tanniner kom iallafall med. Men vad behöver man egentligen veta mer än att det är samma person som grundade Penfolds Grey range som dessa viner. Man kan inte annat än att lita på storheten och köpa hem ett gäng för lagring.

Och nu, efter detta storslagna vin, kom så kvällens pärla. Den köps i en träbox med beslag och med vinflaskorna inlindade i silkepapper. Låt mig presentera:

Vertice 2005 (500675-01) 189kr

Här blev jag kär, och mitt bankkonto lite mer utmattat. Med dofter likt en hel orkester av björnbär, choklad, blåbär, tobak och löshästar – ja jag är villig att gå med på allt. Smaken.. oh…. Smaken. Här har jag inte skrivit annat än himmelskt, komplett och gudalikt. I vårt häfte har dock producenten beskrivit det med en fin mjuk känsla av tanniner, stark struktur, svarta bär och kryddor, en balanserad syra och ett långt avslut. Halleluja! Till detta serverades mörk choklad, men ärligt talat så vardet  bättre att bara dricka det för sig självt.

Och efter den här urladdningen av njutning var det så bara ett vin kvar att prova på:

Pangea 2005 (78492) 279kr

Här kom då det som experterna hävdade var det bästa vinet, och som också hade den dyraste prislappen. Det skulle nu krävas mycket för att slå det vin som just serverades, och vi hällde med spänd förväntan upp i våra glas, noga övervakande av assistenten så att ingen skulle hälla två doser av denna dyrgrip.

Doften skulle enligt experterna och gruppen samt mig själv innehålla körsbär, plommon, läder , peppar, tobak och choklad.  Jag kände själv mycket av detta, eller iallafall så trodde jag mig känna det. Vi hade ju trots allt druckit en hel del vin vid det här laget.

Så var det smaken. Jag kände genast en stor nypa besvikelse, och drömde mig genast tillbaka till förra glaset. I övrigt fanns eldighet i rikliga mängder samt också beska och sötma. Till detta serverades mörk choklad vilket eldade på vinet ytterligare och nu brände det ljuvligt i munnen, men fortfarande var detta vinet -i min mun- ingenting mot djupa mrs. Vertice.

När vi så låtit den sista droppen slinka ner i halsen var det dags att bryta upp och traska hemmåt. Alla var överens om att det var en väldigt trevlig afton och att tre kronors vinprovningar verkligen är värda ett besök.

Nu när man ligger här i sängen med vinburret fortfarande i knäna kan man bara konstatera att livet allt är ganska underbart, iallafall i mellanåt =).

Kategorier
Calles i Tyskland Chile Fynd! Röda viner

Bland bräder, chilenare, kvinnor och barn!

Rengo Abbey, Chile, Cabernet Sauvignon

Jag ligger utmattad i sängen efter en heltokig helg i flitighetens tecken. Det började redan i fredags när jag gick från jobbet vid 12 för att möta mamma vid Ikea. Efter en snabbrunda där och med en färgburk ifrån Bauhouse under armen åkte vi hem till lägenheten för att möta en renoveringsredo pappa och sedan också mäklaren vi skrivit kontrakt med. Hemmet var på endast 30 min förvandlat till en byggarbetsplats och sen var renoveringen åter igång för fullt. Suck! Det börjar verkligen kännas slitigt!

Då mäklaren var sen passade jag och mamma på att titta in i lampaffären här bredvid. Tommies smutsgula spotlite lampa har aldrig kännts rätt och jag såg med glädje fram emot att få byta ut den. Även hallen där en vägglampa varit enda ljuskällan skulle få sig ett uppryck med en ny fräsch taklampa. Men fy vad svårt. Han hade gangska mycket fina lampor och var en väldigt kompetent säljare, men jag fastnade inte för nått. Jag fick en klump av ångest i magen och svor inombords över mitt minimala inredningssinne som jag blivit tilldelad, och det var med tunga steg jag lämnade affären. Tidigare har vi tittat på Mio, Bauhouse, Hornbach och Ikea men ingenting av minsta intresse fanns där. Och de man kanske skulle kunna tänka sig kostade en förmögenhet, vilket vi inte vill lägga då vi inte helt vet hur vårt hus ser ut.

Mäklaren, Therese Nilsson från Erik Olsson, kom med två andra tjejer i släptåg vid 15.30. Hon var stressad och jag tror att samtliga stillettoklackprydda damer kände sig lite obekväma mitt bland bräder, sågar och svettiga föräldrar. Hon gick snabbt igenom lite papper som Tommie skulle skriva på och sedan bar det iväg med hela gänget. In och ut. Vet inte om jag hade förväntat mig lite mer kallprat eller information, men å andra sidan kanske hon inte ville störa oss i vårt arbete. Jaja. Hon hann i alla fall berätta att homestaging damen anländer till oss måndag klockan 08 och fotografen onsdag klockan 09.

Tommie ramlade in vid 22. Han hade haft kurs och middag med jobbet hela kvällen. Jag och pappa var vid det laget totalt slutkörda och beslöt oss för att bryta där. Vi hade fått upp några lister, storstädat kök och badrum (tack mamma!) samt målat lite smådetaljer. Det var mycket kvar men vi var på rätt väg. När pappa stängde dörren låg jag redan i sängen och 2 min senare tror jag att jag sov.

Lördag morgon vaknade vi i vanlig helgtid, ca 08.  Jag hade klart frukosten vid 09, och vid 10 stod jag påklädd i dörren, fast besluten om att ta mig till backaplan för att hitta en lampa eller två i den dignande affären Ljusexperten som ligger där. Jag hade inga stora förhoppningar men skam den som ger sig. Pappa skulle ända till Abi trä och handla lister, så jag hade en timme på mig.

Väl där möttes jag av mängder av lampor och trevliga expediter. Först såg alla lampor ut som något från rymden, men efter att ha vandrat runt en stund och man vant sig vid alla dessa takprydnader så hade jag med expeditens hjälp lyckats hitta en halllampa som vi även kan ha i nya huset samt en lampa till stora rummet som kommer passa utmärkt i vårt blivande sovrum. Perfekt!! Helnöjd packade jag in mig och lamporna i bilen och åkte hem. Ibland är lyckan nära till hands!

Jag anlände ungefär samtidigt som pappa. Vi monterade lamporna direkt, och Tommie gav mig godkänt efter endast smågrymtningar som han sen tog tillbaka när han väl vant sig han med. Sedan följde en otroligt lång dag av instensivt målande, spikande, sågande och pustande. När vi vid 19:30 bestämde oss för att packa ihop var vi alla i renoveringskoma. Mycket, eller ja, faktiskt det mesta var gjort, och en hel del onyttiga men välförtjänta fikapauser hade slinkit in. Tommie ville ha en kväll för sig själv och stannade i lägenheten medan jag åkte med pappa hem för att mysa med mamma och han samt syrran och barnen. Det hade nämligen blivit dags för den stora matlagningsdagen inför pappas 60 års fest.

Jag hann inte mer än innanför dörren förrän jag var nere i vinkällaren och inventerade. Jag vägde mina val och kom fokuserad ut med en helt okänd chilenare som jag köpt på Calles i Tyskland. Ur minnet trodde jag den hade kostat ca 6 euro, så jag hade återigen inga jätteförväntningar, men sen var jag också ute efter yrsel mer än smak, så jag struntade i att tänka efter och korkade upp!

Rengo Abbey, Chile,  Cabernet Sauvignon,2006, 65 kronor på Calles i Tyskland.

Återigen en suprise. Ett medel-lent vin, djupt för sin ålder och väldigt vackra toner av röda bär. Körsbär och vinbär för att vara exakt. Tät struktur och en behaglig eftersmak. Jag kan tyvärr inte beskriva vinet bättre då jag som sagt mest var ute efter yrseln, men väldigt gott var det iallafall. runt, tjockt och mjukt.

Jag har  försökt att hitta inforamtion om det här vinet på nätet men kammade noll. som sammanfattning kan jag säga att detta är ett vin som jag kommer köpa fler flaskor av nästa gång jag hamstrar i Tyskland. Jag ska till och med lägga till en ny kategori där jag kan se vad jag tycker om vinerna från Calles, så att man har något att gå efter nästa gång man är där!

Idag, Söndag, har jag som sagt varit skonad från renovering men suttit fast i spisen hemma hos mor tillsammans med min syster. Bland katter och barn har vi bakat minipajer, drömmar, kärleksmums och  kycklingspett samt planerat hela festen på lördag. Inte illa, men nu är jag trött.

Väl åter i lägeneheten var jag nästan tårögd. Pappa och Tommie hade gjort klart i stort sett allt, och lägenheten skimmrade av nya detaljer, nytt ljus, välstädade väggar och golv mm mm. Helt fantastiskt. Nu kan jag verkligen tro på att någon vill betala bra för den här lilla lyan. Nu återstår endast homestaging, fotografering och att hitta rätt köpare. Jag lovar att återkommer med rapport på hur allt går! Nu ska jag sova!

Kategorier
Frankrike Recept Röda viner

Husmansonsdag med ”superieur” fransman

Chateau Lacroix, Bordaux Superieur, 2004

Idag öste regnet ner för första gången på veckor. Sensommaren har verkligen varit helt underbar i år, men man blir trött på allt i längden. Jag kan ärligt säga att jag njöt idag när den grådassiga skyn äntligen släppte på trycket och de underkylda dropparna piskade rutorna runtom Göteborg.

Efter en lite halvt inspirationslös dag på jobbet var det dags för startmöte med Hjältevadshus. Vi ska, efter många förseningar, flytta in i ett hus från dem vecka 44. I början var spänningen stor men efter en hel del förseningar och motgångar så har tyvärr den där inspirationen dämpats och känslan av att det aldrig kommer bli av har infunnit sig. Men nu ska det som sagt vara på gång, och startmötet idag höjde humöret något.

Mötet bestod av att arbetsledaren på Finndomo, som i mina ögon var en högst amatörmässig figur när det kom till kundkontakt, berättade för oss hur leveransen kommer att gå till. Precis som innan kom det åkande en del extrautgifter, och ärligt talat så drar det verkligen ner intrycket av att köpa hus från de här herrarna. De hade tjänat i rykte på att inkludera en och annan utgift, men sån är entreprenörsvärlden. Det var iallafall skönt att få tillbaka lite av förväntningarna och känslan av att det äntligen drar igång. Vi har försökt hålla lågan uppe genom att beställa våra nya möbler, men renoveringen av lägenheten har verkligen gjort slut på all energi.  Men nu är det bara listerna kvar och lite målning av detaljer och sen är det dags för stylisterna. Jag kan knappt vänta!

Väl hemma sprang vi in i Truls och hans matte som var påväg ut för att leka. Leon som älskar sin lekkramrat var snabbt ute ur lägeheten och studsade runt Truls i hans egna glädjedans innan de både försvann ut. De är för söta!!

Tommie som skulle spela in veckans avsnitt av slashat satte sig vid datorn medan jag hamnade vid spisen som en god kvinna. På menyn idag: Köttfärslimpa med knaprigt bacontäcke, kantarellsås, potatis och lingon. Mums! Det var verkligen jättelängesen vi gjorde detta. Och jag vet inte varför för det är verkligen världens enklaste recept. Och så himla bra. Man blandar en burk lätt creme fraiche med en påse fransk löksoppa. Ja, det låter skumt men så gör man. Blanda sedan ca 800g nötförs med röran. Forma till en limpa i smord plåt och täck med bacon skivor. In i ugnen 20-30 min.  Under tiden limpan var i ugnen gick jag ut för att titta till killarna. Då det blåste bra och började dugga verkade varken Leon eller Truls sugna på att vara ute, och när vi alla tre stod i trappan kom även Truls matte ner.  Hon föreslog att Leon skulle komma upp till dem och leka, vilket var en kanon ide! Så jag lämnade av min son och gick tillbaka spisen. Lägenheten kändes tom, men så länge Leon har det bra får mamma bita ihop.

Med allt i ugnen, Tommie vid datorn och Leon på dagis så fanns det inte mycket annat att göra än att dricka vin. Efter en titt i vinstället där iallafall 6 flaskor ifrån Tysklandresan hittat in, valde jag en röd franssos årgång 2004. Då den inte kostat mer än 6 eller 7 euro hade jag inte jättehöga förvätningar, men  jag blev desto mer överaskad då vinet var underbart. En tjock tät varmröd färg och en fyllig doft av syltiga röda bär och en hint av ek och sherry mötte mig vid upphällningen. Den väl synliga gula kanten skvallrade om ett moget vin, och det är sånt skvaller man ska lyssna på =). Så var det dags att smaka. Jag älskar det här ögonblicket precis innan man vet hur vinet smakar. Spänning och förväntat, allt i ett litet glas. Och mmm… Här har vi brännt gummi,söt marmelad gjord på mörka mogna bär, och en eldig, kort men intensiv, eftersmak. Lite tunnt för min djupa smak men kanongott.

Chateau Lacroix, Bordaux Superieur, 2004

Och det var visst inte bara jag som tyckte det var bra. Nedan har vi lite historia och smakbedömning hämtat från sidan www.bigredwine.co.uk

Bordeaux’ Jonathan Maltus is a former engineer who sold his company to develop his passion for wine. In 1994 he purchased St-Emilion Grand Cru Château Teyssier which he has since transformed into one of the very best estates from this renowned appellation. Indeed, over the last few years he has bought up other St-Emilion estates and created the prestige wines ”Le Dôme” and ”Laforge”. From 2004 he has added a new lower level (an expression which really does not do the wine justice) label ”Château Grand Destieu”.

In addition to Teyssier, the Maltus empire includes a very good Bordeaux Supérieur under the label of Château Lacroix. These are some of the better inexpensive wines from Bordeaux. More recently, Jonathan has widened his range to include a Barossa Valley old-vine Shiraz from the Colonial Wine Company

The Lacroix wines are great value Bordeaux. The red is made with all the care of the Grand Crus and from essentially the same blend as Teyssier (approximately 85% Merlot, the remainder Cabernet Franc). The Lacroix vineyard is adjacent to some of the Teyssier plots and includes some rows of very old vines.

Och med de orden så tror jag att jag skall luta mig tillbaka i soffan och surfa bland stugorna i Dalsland då vi ska inhandla en långhelg där till far i 60 års present. Skål!

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Prisvärd Skönhet och hälsa Sydafrika Vita viner

Vindränkt sommarkväll till en ny bekantskaps ära

Denna första onsdagen efter semestern bjöd på alldeles underbart väder. Koncentrationen vid mitt skrivbord var i stort sett bortblåst, och det var med lätta steg som jag promenerade hemmåt när klockan äntligen blivit 14, jag passade på att ta ut lite komptid. Och vädret var som sagt fantastiskt, och jag tänkte att det här måste utnutjas. Jag ringde Hanna och undrade om hon och Magnus ville komma på grill och japp! Det ville de.

Men vad skulle vi grilla. Jag var inte direkt sugen på kött, och fisk kan jag egentligen ingenting om när det kommer till grill. Men det kan folket i fiskbilen, så jag gick dit. Grilla fisk, javisst. Ta havskatt. Marinera med hackad färsk chilli, vitlök, salt, peppar och olivolja. Lägg på teflongaller och grilla. Mums! Lätt att detta skulle bli kvällens bjudmat. Men tillbehör. Efter en snabb tankepaus bestämde jag mig för ugnsgrillade rotfrukter. Perfekt! Och vin hade jag i massor hemma efter min senaste shopping i systembutiken.

Väl hemma var jag genomsvettig. Visst hade de pratat om medelhavsvärme, men det här var löjligt. Och jag han inte sätta foten innanför dörren innan Leon kastade sig på mig och ville gå ut. Jaja. Jag tog snabbt fram en bricka och började ladda den med alla tillbehör och råvaror för att fixa festen. Fisken fick dock vila i kylen.

När jag nästan var färdig med hackandet av morötter, palsternackor och kålrot kom Hanna. Som en ängel från skyn slängde hon snabbt fram två iskalla öl. Jag höll på att smälta bort, så det var välkommet. Jag dricker knappt öl nu för tiden, men den här satt där den skulle.

Då jag var klar med hackandet gick vi upp och bredde chilli- och vitlöksmarinaden över fisken. Det såg helt underbart ut! Hanna tog sig an grönsakerna och la upp dem på plåt med olja och salt. Nöjda med förberedelserna återgick vi till solandet på gården, nu med två glas Fleur du Cap, Hannas favoritröda på box, i händerna.

Efter en stund ramlade även magnus in. Det här var andra gången jag träffade honom och redan vid första mötet, som var på brunchen på Ritz i söndags, gjorde han ett bra intryck. Han fick sig genast en glas rött, men vi bestämde oss för att vänta med maten tills Tommie kom tillbaka från sitt äventyr i Tidaholm. Vi satt och pratade i vad som bara kändes som en stund när Tommie skickade ett sms och sa att han var påväg hem. Hopps! Dags att starta grillen och sätta in grönsakerna.

Grillningen underlättades väldigt av teflongallret jag köpt i fiskaffären och med ytterligare lite lånade verktyg gick det hela som en dans. Och det blev helt fantastiskt gott. Herre! Fisken var precis rätt grillad och smakerna från marinaden passade perfekt ihop med det  fasta vita köttet. Och rotfrukterna. Vilket kompliment. Tillsammans blev det en av mina absolut bästa rätter. Och samtliga middagsgäster höll med, även Tommie när han väl kom. Och ännu bättre blev det med båda av de två vinerna som vi valt för kvällen:

Simonsig, Syd Afrika, Chardonnay, 2008 (2032)

Systembolaget.se bidrar med följande karaktärisering:

Doft: Stor, ungdomlig doft med rostad fatkaraktär, inslag av päron, ananas, nötter och citrus

Smak: Torrt, fruktig vin med rostad fatkaraktär, inslag av päron, ananas, nötter och grapefrukt.

Vinklubben.se ger en mycket liknande beskrivning enligt nedan:

Tilltalande frisk ekfatskaraktär och en angenäm doft av tropisk frukt, men även smör och nötter. Smaken är frisk med välinpackade ekfat och med lager på lager av tropisk frukt, smör och nötter. Ovanligt lång eftersmak för prisklassen. En liten restsötma bidrar till att göra vinet lämpligt till många rätter.

Jag blev alldeles till mig när jag såg den här beskrivningen, för i mitt block har jag skrivit, annans/gula frukter, nötter och smör! Ha ha! Jag lyckades få till alla smakerna. *stolt*

Och det var ett bra vin. Tilltalande kan jag verkligen hålla med om, och det är en nog så blygsam beskrivning. Det här vinet slår inte riktigt lika högt som t.ex. Masi Masianco, men den kan vara ett bra alternativ om man vill ha lite ombyte. Och för 85 kr får man verkligen valuta för slantarna.

Vin nummer två var en vinare ifrån Frankrikeresan som Hanna hade med sig. Den här gången från den allra första vinprovningen som vi gjorde på den resan. Tyvärr en lite för söt flaska för min smak, och även för Magnus visade det sig. Jag letade runt efter någon mer beskrivning, men då det var ett mycket  litet vineri så hittade jag ingen information. Men den var inte speciellt bra, vi var nog bara tagna av hela vinprovar upplevelsen när vi hamnade just i det vineriet. Så jag nämner den bara vid namn. Den var söt och blommig precis som en gewurtztraminer ska vara så med andra ord ingen fest i min mun.

Robert Blanck, Frankrike Alsace, Gewurztraminer, 2007

Flaska tre, vi gjorde bra ifrån oss denn afton, var en fransos ur min vinhylla. En lättare röd donna från FLeurie. Jag hade inte stora förväntningar då de tidigare röda därifrån varit ibland dåliga och ibland bara inte så goda. Men den här var något annat:

Domaine Du Haut-Poncie, Frankrike FLeurie, 2006

Till mit förtret kunde jag inte hitta någon information om den här flaskan heller. Men den var torr och full av röda bär. En mycket somrig och härlig flaska. Denna skulle bli en flitig besökare i min hylla.  Jag hoppas verkligen att jag har någon yttelrigare hos mamma Det här vineriet eller vinshop – vi köpte några så också, skulle jag vilja besöka igen.’

Från 2006 var den också,denna underbara flaska. Och om jag får göra en bedömning så var den helt klar för att drickas och kunde omöjligt bli bättre. Underbart!

Resten av kvällen forsatte i vinets tecken och innan vi visste ordet av så var klockan 01 och vi satt alla inne hos oss och pratade obsceniteter. Magnus föll bra in i gänget och både jag ochTommie tror att det här nog är en perfekt Hanna kille. *Vi håller tummarna för att de ska få leva lyckliga så länge de önskar*

Kategorier
Argentina Röda viner Skönhet och hälsa

Kalasgrill med Romelanda gänget

La Mascota, Argentina, Shiraz, 2006

Söndag och den sista dagen på semestern. Nu går det hela verkligen mot sitt slut. Suck! Ångesten har börjat komma krypande och även lite nerver, men det är väl så det ska vara. Men sommaren slutar inte för det och nu ska det komma fint väder, så man får vara nöjd med det. Man har ju fortfarande helgerna.

Men nu till gårdagens vinhändelse! Ida hade bjudit in till festiviteter hemma i hennes ömma moders lya. Tiden var satt till 19, men jag åkte tidigt ut till Romelanda då jag hade egen bil och då katterna behövde mat och sällskap. Tommie skulle komma ut senare och skulle även ha med sig Sezar och Johanna som kom med tåget från Stockholm.

Solen var för en gångs skull strålande och jag la mig helnöjd på en dyna på gräsmattan med en fantomenkrönikan framför mig. Guld!  Jag låg och stekte mig i ca 2,5 timme innan jag var tvungen att ta en solpaus och åka och handla en present till födelsedagsbarnet. Jag hade sedan ett tag tillbaka bestämt mig för ett läppstift i annan färg men av samma sort som jag har när jag ger mig ut på krogar och restauranger. Det är fantastiskt och något varje kvinna borde ha i partyväskan. Det är Max factor som gör läppstiftet och ettiketten säger Max Factor Lipfinity & Gloss . Jag har det i en läcker stark rosaröd färg, men jag köpte en något mer neutral färg till Ida. Det var dock mer glitter i hennes gloss, så det passar nog utmärkt till ett "party stick" det med.

Då det kändes lite trist att bara ge ett läppstifft hittade jag även ett läckert nagellack, också detta från Max Factor. Då jag  annars inte hade en aning om vad att köpa så var jag ganska nöjd och kunde åka hem till den soldränkta gräsmattan igen. Där fick jag även sällskap av mammas katt Fia samt min lilla vilde Leon.

Vid 18 kom Tommie, Sezar och Johanna och jag fick snällt hälla i mig mitt glas med rött som serverats av min granne Gunnar hemma hos dem. Jag hade smugit över då jag sett att Josefine var på besök och hade då fått mig ett glas gott rött i handen. Josefine undrade om hon skulle köra oss, och då vi inte hade någon bättre idé så var vi tacksamma för förslaget. Att komma svettig till festen är aldrig trevligt, vilket hade blivit fallet om vi promenerat. Det var en varm kväll.

Hemma hos Ida hade Frida, Lasse och Lina redan kommit. Ungefär samtidigt som oss kom även Mikael, Linda och Pär och senare ramlade även Sara och Roger in. Grillarna var tända så kött och annat lades på med en gång innan minglet började på allvar.

Till köttet hade jag med mig en oprövad flaska från Argentina. Jag har tidigare inte fastnat för viner från Argentina, men skam den som ger sig. Flaskan såg stilig ut och beskrivningen på hyllkanten lät bra:

Doft: Koncentrerat fruktig doft med fatkaraktär, inslag av plommon, lakrits, gummi och vanilj.

Smak: Koncentrerat fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av plommon, björnbär, lakrits, gummi och vanilj.

Och vinets namn:

La Mascota, Argentina, Shiraz, 2006 (6545)

Det här vinet har till min förvåning provats av ovanligt många kritiker, och samtliga har lämnat omdömmen. Nedan har vi en sammanfattning av vad dessa vinkännare tyckte:

La Mascota Shiraz – Prisvärt Allt om mat  2008-10-07

La Mascota Shiraz – 4 fyrar Göteborgsposten  2008-09-30

La Mascota Shiraz – 5 tärningsögon (av 6) Svenska Dagbladet, Jens Dolk  2008-09-26

La Mascota Shiraz – Fynd! Dina Viner Professional Edition  20080831

Enligt kritikerna ett mycket gott vin alltså, men vad tyckte vi på festen? Ja den första klunken var lite överraskande rent av gräslig. Övermogna mörka bär, unken källare och brända mandlar var några av de intryck som jag och Lasse kom fram till. Inte alls tilltalande. Och dessa intryck höll i sig hela första glaset. Men tog ni fler om det var så illa, kan jag höra er fråga. Jo, det gjorde vi. Och anledningen var att det fanns något ibland det inte så tilltalande som man ville ha mer av. Vi kunde inte sätta fingret på vad, men vi kom överrens om att andra glaset var mycket bättre. Inte så unket och med bättre smak av de mörka bären. Taninerna kändes nu också tydligt och läppen fastnade lätt på tandköttet. Tredje glaset var jättegott. Smakrikt, och intressant.  Så har jag aldrig upplevt ett vin att beté sig, och det hela kanske låter helsnurrigt, men vinvin.se förklaring tar upp en del av de smaker som vi kände:

Maffigt på gränsen till överextraherat, men med ett stramt slut som räddar vinet.

Jag tror att vi blev tagna på sängen av denna ovanliga smak och att det krävdes lite smaktid för att vänja sig vid alla starka smaker. Att jag har dålig smak ser jag inte som en alternativ förklaring.

Så sammanfattningsvis, vad ska man säga? Jag tror jag väljer att säga  smakrikt men väldigt udda, och inget som kommer att hamna i minvinhylla igen. Jag kan rakt inte se eller smaka allt det underbara som  kritikerna kan, och det gör mig lite besviken, men smaken är ju som baken! Såhär i efterhand tycker jag att unken källare och gummistövel nog är lite samma sak, och de nästan övermogna bären hade jag också nästan prickat in, jag tänker på beskrivningen "överextraherat". Sen att jag inte gillade det finns inget att göra nått åt.

Festen var mycket trevlig, men då pappa som skulle hämta oss hade seglat 10 timmar tidigare under dagen och var kanontrött så drog vi oss hemmåt vid 00:30. Vi tog en öl med päronen, men sen hoppade vi alla i säng. Ett utmärkt slut på en helskön dag.

Kategorier
Filmrecension Nya Zeeland Skaldjur Vita viner

Otippad skaldjursbuffé med krispig vit kant

Hunter’s, Nya Zeland, Sauvignon Blanc, 2008

Onsdag, mitten av sista semesterveckan och vi hade en underbar mysdag hemma i lägenheten. Till och med solen tittade fram och bjöd på i alla fall 3 timmar med underbara strålar. Jag la mig på gräsmattan med en Kalle Ankas pocket och bara njöt av att vara ledig. Inte för att vi gjort så mycket annat de här veckorna, men det var fantastiskt i alla fall.

Då vi var på myshumör föreslog Tommie  skaldjursbuffé till middag, och det är jag aldrig sen att hänga på. Medan Tommie senare på eftermiddagen var i väg på ett möte passade jag på att botanisera i fiskbutiken samt bland systemets vita hyllor. I Fiskbilen hittade jag 6 stycken pilgrimsmusslor och 1 kg kräftor. Tillbehören blev rustikbaguette, het sås, aioli, vitlök och färsk chili. På systemet trillade jag helt dit och fick med mig en hel korg med lite exklusivare viner. Bland alla de vita, för det var nästan bara sådana som åkte med den här gången, lyckades i alla fall en röd donna klämma sig in. Och naturligtvis var det den röda Ripasson som Leif GW Persson köpte hela hyllan av den där gången på systembolaget i Gnesta. GW ska ju kunna det här med vin så jag måste prova innan jag glömmer av vilken det var, men inte ikväll.

Väl hemma igen dröjde det inte länge innan Tommie kom hem, och vi skyndade oss hem till mamma då katterna varit ensamma hemma, med massa mat, i ca 36 timmar. Usch. det gör alltid ont i skälen när det blir så.

Väl hemma stoppade jag genast in kvällens vinval i frysen för att få ner den till lämplig temperatur innan middagen. Valet föll denna afton på en spännande Nyzeeländska:

Hunter’s, Nya Zeland, Sauvignon Blanc, 2007 (6202)

Ett mycket bra vin till skaldjur.  Smakerna som jag och Tommie fångade upp var krusbär, rosenblad/lätt blommighet och lime. Känslan av vinet var friskt och sprittigt.  Och såhär i efterhand, mango -såklart!

Systembolaget.se ger följande beskrivning:

Doft: Ungdomlig, aromatisk doft med inslag av sparris, mango, päron och gräs.

Smak: Torr, mycket frisk, fruktig, aromatisk smak med inslag av sparris, mango, gräs och krusbär.

Vi var inte helt rätt, men krusbär lyckades vi i alla fall pricka in. Man får vara nöjd med det lilla.

På dagens industris vinsida, www.di.se, delar tidningen ut 4,4 av 5 poäng till vinet med avseende på prisvärdhet. När de bedömde vinet med avseende på bara smaken kammade denna hem hela 16 poäng av 20 möjliga. Inte dåligt! och jag håller helt med, just till skaldjur i alla fall. Jag hade nog inte valt det som pratvin. Men som sagt, ypperligt till kräftorna och pilgrimsmusslorna.

Så vad var det då vi åt? Trots att damen i fiskbilen rekommenderade att pilgrimsmusslorna endast skulle stekas lätt med salt och peppar, så gick jag min egen väg på 4 av de 6 musslorna och doppade dem i en av mig egen gjord oljeröra bestående av chili, vitlök, salt, peppar och olja. Sedan stekte jag dem i knappt 2 min på var sida enligt receptet. Wow! De smaksatta musslorna smakade himmelskt-verkligen!- medan de som endast fått salt och peppar på sig var lätt tråkiga. Som tur var var det lite chiliröra kvar i stekpannan som vi kunde doppa dessa i. Helt underbart! Sedan hade jag penslat in 6 stycken kräftor i samma röra och ställt in i ugnen i ca 10 min. Vilken hit! Vi båda var i kräfthimlen. Det här bara måste vi göra om. Som slutkläm hade vi de färska kräftorna som de var tillsammans med rustikbaguette och aioli. Och hur fantastiskt det smakar vet vi alla. Vilken fest!

Efter att ha avnjutit denna fantastiska måltid till ett vin som verkligen förhöjde upplevelsen tittade vi på filmen  "I love you, man". En skojig och lättsam komedi som jag kan rekommendera. Kanske ingen grammyvinnare, men den hade sina tillfällen då vi vek oss av skratt. Charmig och rolig är en bra och passande beskrivning. En perfekt avslutning på en helmysig afton.