Kategori: Frankrike

Kategorier
Australien Ett måste i vinhyllan Frankrike Frankrike runt i husbil 2008 Grillat Prisvärd Röda viner Tre Kronor Vin

Vin i tiden

Saint Émilion Clos Castelot, Frankrike, 2005

Rosemount Diamond Label, Australien, 2006

Alla hjärtans dag, och här ligger man nöjd i sängen och njuter av en välförtjänt sovmorron. Visst har vi redan varit uppe vid 03 och gett Leon mat som vanligt, det kommer man inte undan bara för att man firar 5 års jubileum. För det gjorde jag och Tommie igår. 13 februari för 5 år sedan tog Tomie sitt förnuft till fånga, och det hade vi tänkt fira med en hel dag på S:t Jörgen Spa med Duo behandling och sedan en underbar middag hemma med bra vin, men det blev tyvärr bara en härliga dag hemma och en underbar middag. S:t Jörgens hade nämligen  tappat bort vår bokning, och då det är Alla Hjärtand Dag helg så var det helt kört. Men det gjorde inte så mycket. Det var mysigt att bara vara hemma, gå en promenad och dona lite i hemmet. Och middagen, den blev iallafall allt vad vi hoppats på. Den stora biten oxfilé som vi köpt hade legat och dratt sig i en kryddblandning på peppar och timjan, och shitake svamparna samt moussen på jordärtskocka var bara fantastiska prickar över ina. Till detta had vi dessutom plockat fram en av damerna som följde med oss hem efter Frankrike resan, nämligen:

Saint Émilion Clos Castelot, Frankrike, 2005

Detta var en av de lovande flaskor som såldes på campingen där vi bodde och som kostade ca 15 euro. Det kanske inte låter så vidare att vi köpte det på en campingplats, men i hjärtat av S:t Emilion är det bara vin som gäller och de bra lokala vinerna tar alla chanser att saluföra sig, då de mindre vinerierna inte har samma chanser som de stora att slå sig in på den internationella marknaden. Och bra, ja det är en underdrift. Mjukt, bärigt, med tanniner runda som bomullstussar. Körsbär och fat, och kanske lite vanilj. Härligt gott i allafall. Och till oxfile, ja vad tror ni. Bara helt underbart såklart. Jag önskade att flaskan hade varit minst dubbelt så stor, men gladde mig iallafall åt att vi har två till på lager.  Man får var glad åt det lilla.

Men då kvällen fortfarande var relativt ung när denna franska kärlek sinade, var vi inte sena med att korka upp en ny källa av rött. Gäst nummer två denna afton blev ett vin från beställningssortimentet, rekomenderat av Tre kronor vin, såklart.

Rosemount Diamond Label, Australien, Sangiovese, 2006, (73324) 89 Kr

Trekronorvin.se gav följande sparsamma beskrivning:

Ytterst prisvärt rött från Australien. Ovanligt nog gjort på druvan San Giovese.

Vinguiden.com bidrar däremot med mycket avancerad beskrivning som jag kan hålla med om med undantag för päron och äpplen:

Djupt röd med rubinröda toner. En komplex, intensiv doft med aromer av stuvade plommon, ljusa körsbär, toner av kryddor. Smaken är livlig av söta, mogna fruktsmaker, körsbär och plommon och toner av äpplen och päron. En kryddighet kompletterar. Mediumkropp, fruktig och inbjudande.  Avslutningen är lång och stilig.

Och visst är den bra. Inte så bra som Trekronorvin brukar vara, men visst, för 89 kr så är den bra. Kan inte sätta fingret på vad det är som jag saknar dock, men det kan kanske vara djupet hos ett cabernet sauvignon vin. Jag har aldrig druckit ett vin gjort på 100% Sangiovese, och när jag tänker på det så blir det helt rätt godare då jag inte jämför det med dessa tunga mörka viner. För det är nog det, att det har sandig lätthet över sig, vad det nu betyder. Mycket bra till köttet var det iallafall. Kan knappt vänta tills jag får prova det till anka, vilket det rekomenderas till.

Och med det så ska jag fortsätta njuta av min söndag.



Kategorier
Frankrike Tre Kronor Vin Vinprovar tisdag Vita viner

Tisdag med attityd

Attitude, Frankrike, Sauvignon 2007

Vintisdag igen! Veckorna går ganska fort just nu vilket är trevligt. Inte för att det beyder att man tar till vara på livet, för just nu händer det inte mycket intressant förutom jobb, men för att just tisdagarna och helgerna kommer fortare. Och allra mest längtar man till de tisdagar då man har ett vin som rekomenderats av Tre Kronor vinklubb i kylen/vinstället.

Som vanligt har jag och min vän i etern kollat in dagens avsnitt av halv åtta hos mig, och efter det Mästarnas mästare. Trevliga program må jag säga. Utmärkta att diskutera bra vin och livet till.

Som sagt är dagens gäst rekommenderad av Tre kronor vinklubb och hittas i beställningssortimentet. Jag måste säga att jag var tveksam till att beställa ett vin med ett så tetigt namn, men då det är rekomenderat av Thorbjörn Berner så är det. Sedan så gillar inte mannen i etern röda viner (ja man tror knappt sina öron) så då passar denna flaska bra.

Attitude, Frankrike, Sauvignon 2007 (86024) 99 kr

Tre Kronor säger såhär:

Ruskigt prisvärt vin i beställningssortimentet. Fyllig Sauvignon Blanc från franska Loire och Sancerre.

Tasteline.se broderar ut smakerna lite mera i detalj i följande beskriving:

Producenten Pascal Jolivet gör ett vin med attityd. Ganska nytt för den svenska marknaden och gjort på den typiska druvan för Loire, sauvignon blanc. Friskt och fruktigt med påfallande hög syra och tydliga inslag av krusbär, citrus och fläder. Serveras förslagsvis som apéritif eller till getostar från regionen.

Och mycket kan jag hålla med om. Jag tyckte dock att gräs och mineraler var de tydligaste smakerna, och som nämnt ovan, mycket syra. Jag tror visst att det här vinet kan vara ypperligt till just getost och kommer nog spara min andra flaska till just det. För sig självt tycker jag däremot inte alls att det var vidare bra. Det var helt enkelt alldeles för syrligt, och vi vet ju vid det här laget att jag är en annanas och smör älskare.

Så jag får återkomma med information om hur det smakar till just getost, men för sig självt kommer det inte serveras hemma hos mig.

Damas poäng: 3 prinsesskronor med chans på fler vid det tillfälle getosten kommer fram.

Linus poäng: 3,5 dammtroll.

Kategorier
Frankrike Recept Röda viner

Fransk kritikerrosad besvikelse

Crozes-Hermitages, Frankrike, 2007

Klockan är tre och jag ligger med Leon i soffan framför en sprakande brasa. Snön glimmar vit utanför i dagens sista solstrålar. Ibland är livet bra felfritt. Tur man har lite kvinnovärk imagen, för helt perfekt får det ju aldrig vara. Eller?

Igår var vi hemma hos syrran och lagade mat och hade det trevligt. Då de hade mat med sig hit sist, tog vi med oss mat till dem den här gången. Jag tyckte att detta var ett ypperligt tillfälle att prova en lite dyrare pava som vi fått i inflyttningspresent, och valde därför mat helt efter vinet, eller iallafall var det min mening att göra det. Då barnen inte åt kalvfärs fick denna tyvärr bytas ut mot kyckling. På menyn stod nu iallafall ugnsbakad kyckling, äppel och mögelostoppade rofrukter samt jordärtskockssås. Pavan som (delvis) bestämde rätten:

Crozes-Hermitages, Frankrike, 2007 (2223)

Systembolaget.se ger följande beskrivning:

Doft: Stor, parfymerad, druvtypisk doft med inslag av örter, eneträ, björnbär, vitpeppar och rökt korv. Smak: Harmoniskt, kryddigt, druvtypiskt (syrah) vin med inslag av örter, rökta charkuterier, vitpeppar och björnbär.

Vinet fick vi som sagt av två kompisar till oss i inflyttningspresent. Till flaskan fick vi ett kuvert där de hade klippt ut GPs recension av vinet, och där hade vinet i fråga tilldelats inte mindre än 5 fyrar. Jag hade tänkt att presentera GPs recension, men istället hittade jag en annan mycket bättre som fick mig att häpnas lite. På vinovis.se ger en man följande beskrivning, och trots att jag tycker den är ganska klockren så håller jag inte alls med. Jag börjar tro att vinet var alldles för fint för att jag skulle förstå mig på det…

Det här är vinet som får folk att gå man ur huse för att få tag i några av de 4400 flaskorna som släpps. Det är likadant varje år där alla, påhejade av en lyrisk kritikerskara, vill få några av de åtråvärda flaskorna. En mörk doft av björnbär med en hel del rökig chark kombineras med vitpeppar. En syrahdoft ur skolboken som adderar mer och mer komplexitet när luften får göra sitt. Mer söta röda och blåa bär och mer kryddighet. Underbart att sitta och sniffa på.

I munnen ger vinet en ganska slank munkänsla med en hög läskande syra. Det är bra kraft i frukten, även om den inte är lika komplex som doften får en att hoppas på. De mörka bären understöds av lite rökt korv och vitpeppar. Kraften tappar dock en del mot mitten och ut mot eftersmaken. Efter ett tag framträder lite tanniner som stramar upp lite mot slutet, men de är ganska snälla. Snällare än jag kommer ihåg framförallt 2005, men kanske även 2006. Vinet är gott, ingen tvekan om det. Om det är årets kalasfynd som gör det värt att stå och frysa och slåss med andra köande om är tveksamt. Det är förvisso ett bättre vin än Les Launes Crozes Hermitage, som finns i standardsortimentet en 50-lapp billigare, men det är inte milsvid skillnad. Och man slipper köa.

Det pratas om att vinet behöver mycket tid innan det visar sig från sin bästa sida. Kanske, det finns ju frukt och syra att hänga upp det på, men jag saknar lite strukturerande tanniner. Jag lär ju få anledning att återkomma.

När vi drack vinet igår, kanske inte i det optimala sammanhanget, men även för sig självt, så var min första känsla att hopps, var det här dåligt? Efter att smakat lite mer kom man över den känslan, men gott det tyckte jag verkligen inte att det var. Såhär i efterhand när jag läser beskrivningen ovan så var det naturligtvis rök och charkuterivaror som jag kände mest. Den sura eftersmaken var den likt efter onsalakorv. Vinet blev bättre ju mer man drack, men bra det blev det aldrig. Nej för mig var det en fransk besvikelse.

Jag blir lite ställd när jag läser att det bara fanns 4400 flaskor och att jag hade en hemma och att jag inte ens uppskattade den. Men det är väl det som är det fina med det här med vin. Det beror verkligen inte alls endast på vilken vingård, land eller år vinet kommer ifrån. Den egna smaken spelar en stor roll, och det här var verkligen inte ett vin för oss. Så finvin eller inte. Nu är det uppdrucket och sågat av samtliga i sällskapet. Såhär i efterhand är jag lite sur på mig själv att jag inte läste på mer innan, men men. Nu har jag lärt mig nått. Och jag kommer efter detta att läsa allt om varje vin INNAN jag dricker upp det.

Maten igår var förresten helt otrolig. Grämer mig att inte kalvfärsbiffen kunde komma med, men detta kommer jag göra igen. Såsen på jordärtskocka var minst sagt mindblowing, och äppel och ädelostgrönsakerna, WOW. Jag slänger in länken så att det finns möjlighet till repris:

http://www.recept.nu/1.283944/markus_aujalay/varmratter/kottfars/kalvfarsbiff_med_appelpotatis_och_jordartskockssas

I övrigt var det en trevlig afton som slutade med en hemskt dyr taxiresa. Varning för Lerum taxi!!

Kategorier
Frankrike Röda viner

Skön söndag med det där lilla extra

Cuvée Aegidiane, Frankrike, 2007

Så var det söndag kväll. Helgerna går så fort att man knappt hinner med. Jag har sedan några veckor tillbaka kännt en riktigt stark längtan till dessa lediga dagar, och ett lite tyngre motstånd till måndag mornar.  Efter snart 5 månader sedan semestern så börjar jag känna att det är dags för lite längre ledighet. Som alltid efter en bra ledighet så kommer arbetslusten tillbaka med full kraft, och jag längar dit. Jag älskar mitt jobb, men har liksom tappat motivationen. Men det är inget som god mat, ledighet, familj och vänner inte kan råda bot på.

Men tills ledigheten är här får man göra vad man kan för att piffa upp tillvaron lite. Lite gott rödvin är svaret till det mesta, och en bra kompanjerad måltid till är svaret på allt. När jag ändå hade lusten för mat och matlagning uppe så passade jag på att sätta ihop en meny för veckan, och en handlingslista utifrån denna. Jag åkte sedan ner till Kvantum och storhandlade. Tror att det finns mycket pengar att spara genom att göra EN storhandling.

Menyn för vecka 51 hos oss blir:

Måndag: Flygande Jacob på färdig kyckling och med annans istället för banan

Tisdag: Vild köttförssås med kantareller och pasta

Onsdag: Hummerfisk

Torsdag: Paus i menyn! Julbord med jobbet

Fredag: Julmustkyckling

Och för ikväll: Vitlöksfräst oxfile, potatisgratäng, fyllda tomater och rödvinssky. Mums! Som vanligt fuskad vi och köpte den färdiga potatisgratängen som är så himla enkel och så himla god. Endast lite extra ost på toppen gör den magisk. Oxfilen gjorde vi i stekpannan enligt recept på arla.se. Mycket enkelt och helt sjukt bra.

Anledningen till denna festmåltid var att det var just det som Systembolaget.se rekomenderade till den oprövade fransyskan som följde med hem i fredags, nämligen:

Cuvée Aegidiane, Frankrike, 2007, (4596)

Systembolaget gav följande beskrivning:

Doft: Ungdomlig, kryddig, aromatisk doft med inslag av rostat fat, färska örter, björnbär, hallon och lakrits.

Smak: Kryddig, mycket fruktig smak med inslag av rostat fat, färska örter, peppar, björnbär, hallon och sötlakrits.

Tasteline.se:s vinexperter tycker följande :

Harmoniskt rödvin med sydfransk prägel. Här bjuds kryddörter med körvel i spetsen tillsammans med plommon, björnbär och söt lakrits. Viss strävhet och väl dold alkohol gör det till riktigt gott till rejäla kötträtter. Vinet är gjort av 80% syrah och 20% grenache noir

Och visst var det ett gott vin. För sig självt var det tunnt och spetsigt, men samtidigt mycket kryddigt. Det var gott, men kändes som att det behövdes mat till för att få fram alla smakerna. Med mat var det mycket bättre, fylligare, ännu eldigare, men fortfarande tunt. det bjöd på bra njutning och det kan vi nog tacka syrah:n för. Men något större intryck gjorde den inte. Och för 89kr finns det många som gör betydligt mycket bättre ifrån sig.

Så det var en god medelsvensson, men ingen dam jag bjuder hem igen. Och med de orden så tror jag att jag avslutar dagen och kryper ner i sängen. Imorgon kommer vår entreprenör tidigt för att flytta vägen och grusa upp gården. Äntligen skall det bli lite ordning på utsidan också.

Kategorier
Champange Ett måste i vinhyllan Frankrike Kvinnlig Lyx Mousserande vin USA Vita viner

Kräftfredag med champange och en oprövad amerikan

Castellane, Frankrike Champange, Brut

Redwood Creek, Usa, Chardonnay, 2007

Fredag igen och jag ligger åter i sängen efter en stressigare och mer krävande vecka än vanligt. Fort gick den dock, vilket är skönt, och nu är det bara några få dagar kvar tills vårt hus levereras. Känns helt otroligt och jag kan nog ärligt säga att jag innerst inne inte helt har fattat det hela själv. Känns som en dröm långt bort och att det bara är på låtsas när man pratar om det. Får väl se om poletten trillar ner när det väl står där. Alla kostnader har iallafall gjort det! Jobbet ger inte heller någon lugn och ro. Med massor att göra och då uppgifterna nu är mycket svårare än vanligt så gäller det verkligen att ha tungan rätt i mun. Den här fredagen behövde jag verkligen en rofylld hemmakväll med min prins och lyxigt bubbel som tillbehör. För att toppa det hela gav jag efter för Tommies önskningar att vi skulle ha kräftor, så det blev en riktig skiva här hemma.

Bubblet ifråga blev denna afton en favorit som frambringar härliga minne i goda vänners lag:

Castellane, Frankrike Champange, Brut (9775)

I Min mun är detta en utmärkt champange för ett bra pris, 239kr. Nedan följer Systembolagets beskrivning av doft och smak.

Doft: Torr, mycket fruktig smak med inslag av fat, persika, mango och smör.

Smak: Torr, något aromatisk smak med inslag av äpple och citrus.

Jag håller helt med i beskrivningen även om den känns lyxlös och platt. I min mun får den här champangen mig att känna mig som Eva i lustgården. Problemlös, avslappnad, lycklig och vacker. Ja med ett glas skumpa av den här kalibern i handen är det lätt att känna sig åtrovärd och självsäker. Speciellt med en raffig prins vid sin sida. Att man samtidigt får chansen att nafsa i sig en väl tilltagen portion kräftor, kan bara anses som vulgärt =). Syndigt gott och underbart är bara en beskrivning. På Tvn skrålade idol, och trots att jag inte egentligen gillar det här programmet så är det perfekt fredagsunderhållning.

Men som alltid tar det härliga bubblet slut alldeles för fort. Som plåster på såren hade jag denna fredag inhandlat, förutom den fräcka jeanskjolen, den ursnygga koftan från Bondelid, tightsen och 2 linnen från Wilma, en flaska oprövad vitt som på systembolagets hyllor alltid står mitt emellan Stone Cellars och Concannon. Namnet:

Redwood Creek, Usa, Chardonnay, 2007 (2061)

Enligt systembolaget skulle den här flaskan smaka i närheten av mina två favoriter miss Beringer samt herr Concannon vilket ni kan se från följande beskrivning:

Doft: Mycket fruktig doft med inslag av fat, persika, mango och vanilj.

Smak: Torr, mycket fruktig smak med inslag av fat, persika, mango och smör.

Usch! Vilket misstag den här flaskan var. Det är sällan eller aldrig som jag lämnar en nyöppnad flaska åt sitt öde, men nu var det dags. Det här vinet var odrickbart. Som att häva i sig en Chanel no 5 rätt upp och ner. Jag kände smör, jo men av sådan intensitet att det kändes som att jag tog en tugga bregott. Mandel fanns där i sådan mängd att jag fick andningsproblem. Persika. Jo jag tackar jag. som att bli kvävd av en övermogen såden genom att någon tryckte upp den i näsa och mun. Huga!

Nej det här var 77kr rakt åt skogen. Sikken trist avslutning på en underbar och välbehövd kväll. Jag ska definitivt göra lite research innan jag handlar något nytt inför kommande fredag.

Kategorier
Frankrike Recept Röda viner

Husmansonsdag med ”superieur” fransman

Chateau Lacroix, Bordaux Superieur, 2004

Idag öste regnet ner för första gången på veckor. Sensommaren har verkligen varit helt underbar i år, men man blir trött på allt i längden. Jag kan ärligt säga att jag njöt idag när den grådassiga skyn äntligen släppte på trycket och de underkylda dropparna piskade rutorna runtom Göteborg.

Efter en lite halvt inspirationslös dag på jobbet var det dags för startmöte med Hjältevadshus. Vi ska, efter många förseningar, flytta in i ett hus från dem vecka 44. I början var spänningen stor men efter en hel del förseningar och motgångar så har tyvärr den där inspirationen dämpats och känslan av att det aldrig kommer bli av har infunnit sig. Men nu ska det som sagt vara på gång, och startmötet idag höjde humöret något.

Mötet bestod av att arbetsledaren på Finndomo, som i mina ögon var en högst amatörmässig figur när det kom till kundkontakt, berättade för oss hur leveransen kommer att gå till. Precis som innan kom det åkande en del extrautgifter, och ärligt talat så drar det verkligen ner intrycket av att köpa hus från de här herrarna. De hade tjänat i rykte på att inkludera en och annan utgift, men sån är entreprenörsvärlden. Det var iallafall skönt att få tillbaka lite av förväntningarna och känslan av att det äntligen drar igång. Vi har försökt hålla lågan uppe genom att beställa våra nya möbler, men renoveringen av lägenheten har verkligen gjort slut på all energi.  Men nu är det bara listerna kvar och lite målning av detaljer och sen är det dags för stylisterna. Jag kan knappt vänta!

Väl hemma sprang vi in i Truls och hans matte som var påväg ut för att leka. Leon som älskar sin lekkramrat var snabbt ute ur lägeheten och studsade runt Truls i hans egna glädjedans innan de både försvann ut. De är för söta!!

Tommie som skulle spela in veckans avsnitt av slashat satte sig vid datorn medan jag hamnade vid spisen som en god kvinna. På menyn idag: Köttfärslimpa med knaprigt bacontäcke, kantarellsås, potatis och lingon. Mums! Det var verkligen jättelängesen vi gjorde detta. Och jag vet inte varför för det är verkligen världens enklaste recept. Och så himla bra. Man blandar en burk lätt creme fraiche med en påse fransk löksoppa. Ja, det låter skumt men så gör man. Blanda sedan ca 800g nötförs med röran. Forma till en limpa i smord plåt och täck med bacon skivor. In i ugnen 20-30 min.  Under tiden limpan var i ugnen gick jag ut för att titta till killarna. Då det blåste bra och började dugga verkade varken Leon eller Truls sugna på att vara ute, och när vi alla tre stod i trappan kom även Truls matte ner.  Hon föreslog att Leon skulle komma upp till dem och leka, vilket var en kanon ide! Så jag lämnade av min son och gick tillbaka spisen. Lägenheten kändes tom, men så länge Leon har det bra får mamma bita ihop.

Med allt i ugnen, Tommie vid datorn och Leon på dagis så fanns det inte mycket annat att göra än att dricka vin. Efter en titt i vinstället där iallafall 6 flaskor ifrån Tysklandresan hittat in, valde jag en röd franssos årgång 2004. Då den inte kostat mer än 6 eller 7 euro hade jag inte jättehöga förvätningar, men  jag blev desto mer överaskad då vinet var underbart. En tjock tät varmröd färg och en fyllig doft av syltiga röda bär och en hint av ek och sherry mötte mig vid upphällningen. Den väl synliga gula kanten skvallrade om ett moget vin, och det är sånt skvaller man ska lyssna på =). Så var det dags att smaka. Jag älskar det här ögonblicket precis innan man vet hur vinet smakar. Spänning och förväntat, allt i ett litet glas. Och mmm… Här har vi brännt gummi,söt marmelad gjord på mörka mogna bär, och en eldig, kort men intensiv, eftersmak. Lite tunnt för min djupa smak men kanongott.

Chateau Lacroix, Bordaux Superieur, 2004

Och det var visst inte bara jag som tyckte det var bra. Nedan har vi lite historia och smakbedömning hämtat från sidan www.bigredwine.co.uk

Bordeaux’ Jonathan Maltus is a former engineer who sold his company to develop his passion for wine. In 1994 he purchased St-Emilion Grand Cru Château Teyssier which he has since transformed into one of the very best estates from this renowned appellation. Indeed, over the last few years he has bought up other St-Emilion estates and created the prestige wines ”Le Dôme” and ”Laforge”. From 2004 he has added a new lower level (an expression which really does not do the wine justice) label ”Château Grand Destieu”.

In addition to Teyssier, the Maltus empire includes a very good Bordeaux Supérieur under the label of Château Lacroix. These are some of the better inexpensive wines from Bordeaux. More recently, Jonathan has widened his range to include a Barossa Valley old-vine Shiraz from the Colonial Wine Company

The Lacroix wines are great value Bordeaux. The red is made with all the care of the Grand Crus and from essentially the same blend as Teyssier (approximately 85% Merlot, the remainder Cabernet Franc). The Lacroix vineyard is adjacent to some of the Teyssier plots and includes some rows of very old vines.

Och med de orden så tror jag att jag skall luta mig tillbaka i soffan och surfa bland stugorna i Dalsland då vi ska inhandla en långhelg där till far i 60 års present. Skål!

Kategorier
Champange Frankrike Kvinnlig Lyx

Bubbligt och läckert lyxigt med Castellane

Castellane Brut, Champange, Frankrike

Idag är det verkligen inte vilken dag som helst! Det är fredagen den 12 juni 2009 och  den första fredagen som jag och Tommie har fredagsmys med våran lilla Leon! Efter 12 veckors spännd längtan är nu vår lille Sibirier Prins Leon äntligen här hemma där han ska vara. Han är underbar!! *världens finaste kisse*

Just nu ligger båda mina herrar och myser i sängen. Bredvid bubblar ett glas med champange, och det här är är en bild som kommer etsa sig fast på min näthinna för evigt om jag får välja.

Att det blev just den här flaskan idag kan vi tacka Tommies lillasyster för. Hon hade noterat att just denna är en av mina favoriter och handlade den till mig i födelsedagspresent. Tack Sandra, mycket uppskattat.

Castellane Brut, Champange, Frankrike (7557) .

Systembolagets beskrivning var så platt och tråkig att jag hoppar över den den här gången. En sådan här pampig fransos behöver defenitivt beskrivas med passion och inlevelse. Vinklubben.se gjorde mig inte besviken den här gången heller. Läs och njut:

Färgen är ljusgul och bubblorna små och pigga. Honung, citrus, jäst och grape återfinns i den fruktiga doften. Smaken är frisk med en aning sötma och med citrus, grape och brödighet. Kan drickas till det mesta.

Jag kan förstå att vinklubben.se rankar denna som en av de mest prisvärda champangerna runt 200kr (mer exakt kostar den 235kr) som går att köpa på vårt älskade systembolag. Den är tillräckligt torr för att jag ska vara i himlen och man känner verkligen "brödighet" och grape. Och visst går den dricka till det mesta! Jag skulle helst dricka den jämt. Att vi sen har varit i Champange och sett det stora mäktiga klocktornet mitt på Rue de champange kan möjligtvis höja smakupplevelsen för mig ett snäpp då jag vid minnena blir avslappnad och lycklig och på ett fantastiskt humör.

Tyvärr hade vi alldeles för lite tid i Champange och tajmingen var inte den bästa då vi nådde dit en lördag eftermiddag och många hus hade stängt för helgen. Men några små och några stora Champangehus var öppna och vi fick iallafall med oss två olika sorter. Dessa ska jag avnjuta och såklart recensersa innan sommaren är över och lite mera minnen och upplevelser åker nog också med. Det kan jag nästan lova.

Catellane är desutom husets champange på min absoluta favoritvinbar, Björns Bar, i Göteborg. Här serveras svala glas Castellane till fräscha köttiga ostron och perfekt tillagade sniglar i rustik miljö. Naturligtvis har de även gudomliga viner, ostbrickor och gåslever, även om jag själv av ren princip för djurens välmående inte äter detta.

Nej nu ska det bubblas vidare här i soffan. Skål!

Kategorier
Frankrike Frankrike runt i husbil 2008 Röda viner Tacos/Chilli

Smaker och minnen från Chateau du Buorg

Chateau du Bourg, Frankrike, Fleurie, 2006

Tisdag kväll och jag sitter framför Tommies stationära dator. Detta hör till ovanligheterna då jag alltid sitter i sängen med lill-laptoppen och skriver. Anledningen är att Tommie och Jezpers teknikpodcast Slashat.se, (www.slashat.se) har blivit oväntat populär och spelas nu in i tid och otid, live, i vår lilla etta på 40m2,  och då jag kräver någonslags underhållning på kvällarna så får han sitta i köket medans jag får salongen och tvn. Till mitt sällskap har jag idag en fransos som jag själv med nöje importerat via husbilsresan i Frankrike förra sommaren, vilket är anledningen till att jag inte presenterar något varunummer.

Då jag sökt på internet men  inte hittat en enda hemsida med text på engelska där det här vinet beskrivs, och då min franska är minst sagt obefintlig så får jag försöka att recensera denna donnan helt själv. Och jag tänkte fakttiskt sträcka mig till att bedömma både färg, lukt och smak då det var på Chateau du Bourg som jag lärde mig mycket av den vinkunskap jag har idag.

Det var en minst sagt stekhet dag när vår husbil efter flertalet svettiga mil nådde campingplatsen som låg högt uppe i bergen med utsikt över vindistriktet Fleurie.  Redan timmar tidigare då vi svängde av de störe vägarna hade vinodlingarna börjat kanta vägarna och här och var tittade små chateaus upp ur havet av vinrankor. Efter att ha passserat flertalet fler torg och småsamhällen än vi trodde var möjligt i ett så litet område stannade vi till vid ett helt oemotståndligt pitoreskt torg. Här fyllde vi den lilla husbilskylen med otalet hårda och mjuka ostar som man bara hittar i Frankrike samt inhandlade behövliga tillbehör som nybakta baguetter och färsk frukt.

Väl framme vid campingen och vår camping yta var det den nu invanda rutinen som gällde  där samtliga resenärer kastade sig ut ur bilen, slet fram solstolarna och korkade upp närmsta vinare med vilken styrkeinstats det nu krävdes. Den översta delen på flaskan, den tunna skyddskåpan i folieliknande material, hade vi redan i Alsace lärt oss ta av genom att helt enkelt dra upp den. Något man sa fungerar på alla viner. Vin hälldes upp i de speciellt för resan inköpta vinglasen och efter några sekunders bara för sakens skull sniffande startade intagandet av drycken för vars skull vi taget oss till Frankrike.

Väl omklädda efter några härliga glas vin från flaskor vi köpt utmed vägen och ett dopp i campingpoolen gav vi oss så iväg på vinvandring genom byn. Redan vid utgången från campingområdet stod vinproducenterna uppradade med erbjudanden om vinprovning av just deras fantstiska viner. Naturligtvis hittade vi genast viner som föll oss i smaken och det tog inte många minuter innan vi var tillbaka i husbilen med de första lådorna.

Försök nummer två att nå ut från campingområdet gick bättre. Vi besökte flertalet vinhus och köpte helt enkelt flaskor så fort vi kände för det. Visst blev det en del att bära, men vi hade ju två starka män med oss så jag och Hanna såg inga hinder för fortsatt promenad. Inte förrän vi kom till Chateau du Bourg. Här möttes vi av en mycket tillmötesgående och varm kvinna som håll i hatten, pratade mycket bra engelska! Damen i fråga tog oss med på en rundvandring på det närmsta vinfältet där hon berättade om jordmånen, druvorna, vineriets historia och om olika tävlingar och utmärkelser som de varit med i och i vilke de lyckats få fina priser. Hon svarade på alla de frågor som bubblat i oss men som vi fått hålla tillbaka då detta är landet helt utan engelskakunskap. Vi lärde oss lukta, smaka titta och tänka efter. Det var besöket på Chateau du Bourg som verkligen satte fart på vårt vinintresse och jag kan varmt rekomendera att åka  dit om ni har vägarna förbi Fleurie. Genom att klicka på länken här nedan kommer ni till vineriets hemsida, som -helt otroligt- också finns på engelska.

http://www.chateau-du-bourg.com/us/visitechateau.htm

Jag behöver väl knappast säga att vägen hem ifrån "chateaut" tog nästan en timme trots att det låg nära. Detta beroende på  att vi alla hade gått "all in" i den privata vinshoppen och köpt med oss en ansenlig mängd vin att både ta med hem och för att njuta av under resan. Vi alla älsakde de röda vinerna som presenterades, men allra mest förundrade var vi över de roséviner som huset producerade. Vi hade kommit till rosé heaven, och kunde tyvärr inte stanna för evigt. Jag hoppas att den riktiga himlen är om möjligt lika fantastisk men att de erbjuder längre vistelser!

Men nu tillbaka till vinet. Och som utlovat börjar vi med färgen. En djupt röd ton, men ändå ljust. Kanten är gul vilket tyder på mognad. Detta kan man också känna i smaken.

Lukten är lite skarpare än vade de tunga vinerna jag är van vid brukar ha, och jag skule nästan beskriva den som… svag körsbärssherry. Man kan även i lukten känna att vinet är moget, trots att det bara är tre år gammalt.

Smaken är i min mun udda, men det beror nog mest på att jag och min väninna Hanna har en stor förkärlek till de tyngre vinerna från Bordeaux. Jag skulle återigen nämna körsbär, men även sherry. Vinet smakar  långt bak i gommen och har en mycket bra eftersmak som dröjer sig kvar. Eftersmaken påminner lite om bensin och fläder hur konstigt det än låter.

Vi provade just denna flaska först till kryddstarka tacos och sedan (nu) för sig självt. Jag tycker nog att detta tunna skarpa vin gjorde sig bra till den kryddiga notfärsen och erbjöd en härlig upplevelse. Nu för sig sjävt tycker jag nästan att vinet är ännu bättre, och en varm sommardag kan jag tänka mig att det är ännu bättre! Jag försår helt och fullt varför vi handlade de här flaskorna den där minst sagt svettiga dagen i Fleaurie. Det är ett utsökt vin av den tunnare sorten perfekt för heta semestereftermiddagar