Kategori: Röda viner

Kategorier
Frankrike Röda viner

Skön söndag med det där lilla extra

Cuvée Aegidiane, Frankrike, 2007

Så var det söndag kväll. Helgerna går så fort att man knappt hinner med. Jag har sedan några veckor tillbaka kännt en riktigt stark längtan till dessa lediga dagar, och ett lite tyngre motstånd till måndag mornar.  Efter snart 5 månader sedan semestern så börjar jag känna att det är dags för lite längre ledighet. Som alltid efter en bra ledighet så kommer arbetslusten tillbaka med full kraft, och jag längar dit. Jag älskar mitt jobb, men har liksom tappat motivationen. Men det är inget som god mat, ledighet, familj och vänner inte kan råda bot på.

Men tills ledigheten är här får man göra vad man kan för att piffa upp tillvaron lite. Lite gott rödvin är svaret till det mesta, och en bra kompanjerad måltid till är svaret på allt. När jag ändå hade lusten för mat och matlagning uppe så passade jag på att sätta ihop en meny för veckan, och en handlingslista utifrån denna. Jag åkte sedan ner till Kvantum och storhandlade. Tror att det finns mycket pengar att spara genom att göra EN storhandling.

Menyn för vecka 51 hos oss blir:

Måndag: Flygande Jacob på färdig kyckling och med annans istället för banan

Tisdag: Vild köttförssås med kantareller och pasta

Onsdag: Hummerfisk

Torsdag: Paus i menyn! Julbord med jobbet

Fredag: Julmustkyckling

Och för ikväll: Vitlöksfräst oxfile, potatisgratäng, fyllda tomater och rödvinssky. Mums! Som vanligt fuskad vi och köpte den färdiga potatisgratängen som är så himla enkel och så himla god. Endast lite extra ost på toppen gör den magisk. Oxfilen gjorde vi i stekpannan enligt recept på arla.se. Mycket enkelt och helt sjukt bra.

Anledningen till denna festmåltid var att det var just det som Systembolaget.se rekomenderade till den oprövade fransyskan som följde med hem i fredags, nämligen:

Cuvée Aegidiane, Frankrike, 2007, (4596)

Systembolaget gav följande beskrivning:

Doft: Ungdomlig, kryddig, aromatisk doft med inslag av rostat fat, färska örter, björnbär, hallon och lakrits.

Smak: Kryddig, mycket fruktig smak med inslag av rostat fat, färska örter, peppar, björnbär, hallon och sötlakrits.

Tasteline.se:s vinexperter tycker följande :

Harmoniskt rödvin med sydfransk prägel. Här bjuds kryddörter med körvel i spetsen tillsammans med plommon, björnbär och söt lakrits. Viss strävhet och väl dold alkohol gör det till riktigt gott till rejäla kötträtter. Vinet är gjort av 80% syrah och 20% grenache noir

Och visst var det ett gott vin. För sig självt var det tunnt och spetsigt, men samtidigt mycket kryddigt. Det var gott, men kändes som att det behövdes mat till för att få fram alla smakerna. Med mat var det mycket bättre, fylligare, ännu eldigare, men fortfarande tunt. det bjöd på bra njutning och det kan vi nog tacka syrah:n för. Men något större intryck gjorde den inte. Och för 89kr finns det många som gör betydligt mycket bättre ifrån sig.

Så det var en god medelsvensson, men ingen dam jag bjuder hem igen. Och med de orden så tror jag att jag avslutar dagen och kryper ner i sängen. Imorgon kommer vår entreprenör tidigt för att flytta vägen och grusa upp gården. Äntligen skall det bli lite ordning på utsidan också.

Kategorier
Australien Fynd! Röda viner

Hardys bjuder på mys en ensam fredagskväll

Hardys Varietal Range (VR), Australien, Cabernet Sauvignon,

Nu var det längesen jag var här inne, och det är inte det att jag slutat dricka vin, nej herre gud, så fula ord tar jag knappt i min mun. Men nu har vi äntligen flyttat till vårt nybyggda hus och som grädde på moset har vi nu också internet. Härligt. Äntligen är man tillbaka på 2000-talet.

Idag har jag och min ömma moder spenderat en dag i Alingsås med ett gästbesök av min moster. Naturligtsvis var det julklappar som var på agendan, men som oftast så blev det ganska lite av den varan, men desto mer till mig själv. Jag måste säga att Alingsås har  ett förvånansvärt brett utbud av shopping för att vara ett mindre samhälle. Jag hittade både en underbar kofta ifrån Bondelid, mitt favoritmärke just nu, och en nyårsklänning. Inte dåligt om jag får säga det själv. Och jag letade inte ens!

Då vi ändå gick förbi systemet så passade vi på att smita in. Det är alltid spännande med nyaSystembolag. Jag kom rakt på den mellandyra hyran där jah hittade en ganska varierad och trevlig blanding av Australienska viner. Den som fångade min uppmärksamet mest var en flaska Haryds åt vilken jag först rynkade på nästan åt. Hardys är ju knappast kända för att vara en finvinsproducent , iallafall inte om man bor i Australien. Men man ska ju aldrig jämföra inhemsk kvalité med export viner. Det bästa skeppas allt som oftast över haven och säljs för dyra slantar på annan ort. Skräpet levereras till närbutikerna. Och för att se om min teori höll var jag bara tvungen att att med mig en flaska hem:

Hardys Varietal Range (VR), Australien, Cabernet Sauvignon, 2008 (6462)

Men visst var inte det den enda flaskan som smög sig in under armen. Åh nej. Jag är ensam hemma ikväll, Tommie är på julbord, så jag har ju inget annat att göra än att gotta mig åt bra viner. Inte ens TV har vi lyckats fixa till än. Så visst var det inte mer än rätt att en charmig fransos med rykte om mörkhet och fat fick följa med på färden. Denna får jag nog uppleva en annan kväll dock. Två pavor i ensamhet kan ses som tvetydigt ur en del människors synvinkel.

Men iallafall. Besrivningen på Systemets hemsida var för Herr Hardy följande:

Doft: Syltig, aningen bränd doft med inslag av svarta vinbär, lakrits och vanilj.Syltig, aningen bränd doft med inslag av svarta vinbär, lakrits och vanilj.

Smak: Syltig, aningen bränd smak med inslag av svarta vinbär, lakrits och vanilj.

På Tasteline.se hittade jag följande besrivning:

Trevligt och mycket publikt för det ringa priset är vår bedömning av denna australiensare. Därtill ett vin som håller måttet mellan årgångarna. Druvtypiskt av svarta vinbär och blåbär med mjuk strävhet och bra koncentration. Därtill med inslag av parfym, tydliga fat och vanilj. Smakrikt nog att matcha rätter av nöt och lamm. Syran är uppfriskande. Ett bra alternativ till sommarens grillkvällar.

Hmm… Jag är nog beredd at hålla med här. Fat, vanilj och röda vinbär är mycket framträdande och även syltiga björnbär, även om jag hittar denna smak i nästan allt rött vin. Men också den där parfymen. Den är inte dålig, bara udda, och den får en att undra lite över vad det kan tänkas vara. Hade jag inte läst besrkivningen hade jag nog sagt nått så udda som pudrade körsbär… Varför jag nu kom att tänka på det. Men gott det var det. Just nu sittet jag och dricker det för sig självt, och innan slank det ner till en tacopaj av den kryddigare sorten. Och det smakade riktigt bra i båda i scenarion. Och för 69 kr måste jag säga att jag är imponerad!

Att det sen är en medelmåtta kan jag hålla med om, men jag vet heller inte om andra viner i denna prirklassen är så mycket bättre. Inte i min mun iallafall. Eller så har jag bara inte hittat några sådana ännu.

Men prisvärd och ett mycket bra billigare alternativ måste jag säga. Och på det humöret jag är nu så tycker jag till och med att den är jättegod! Men vi alla vet att hälften är vinet och hälften tillfället.

Kategorier
Calles i Tyskland Ett måste i vinhyllan Prisvärd Röda viner USA

Allahelgonamys med pompös middag och rött i glasen

Beringer Stone Cellars, USA Califorien, Zinfandel

Så var det lördag kväll igen. Då vi nu tror att detta är sista helgen som vi spenderar i lägenheten så har vi valt att stanna hemma och ta hand om varandra denna kyliga mörka allahelgona, eller Halloween  om man nu vill kalla den så. Jag själv föredrar den svenska varianten, men tycker såklart att varje tillfälle att klä ut sig är ett välkommet inslag.

Efter ytterligare en champangefredag vaknade vi båda upp lite segare än vanligt. Trots detta var Tommie ute vid tomten med sin pappa tidigt medans jag låg kvar i sängen. Senare skulle Tommie iväg med Jeppe, så idag fanns det chans till lite ”metime”. Härligt. Detta firade jag som sagt med att ramla ur sängen senare än vanligt samt att ta en shoppingdag på stan. Det var faktiskt helt underbart att bara gå själv och drälla i min egen takt. Och lite småsaker fick jag allt med mig hem. En te-kanna i glas med sil, ny konservöppnare både till mig och svärmor, 2 Filippa K kaffemuggar och en plånbok till Tommie. Det får ses som en lyckad fångst!

Nu sitter jag framför TVn efter att ha förberett det som går att förbereda inför kvällens allahelgonamiddag. På menyn står stekt oxfile vilken serveras med ett krämigt potatismos riktligt kryddat med färsk persilja, vitlök och svartpeppar, rödvinssky, en fräsch krispig blandsallad med mangold samt ugnsbakade färska rödbetor täckta med chévre ost. Oh! låter det inte bara helt underbart.

Då vi inte har några vinrester kvar att göra sky på valde jag att öppna en flaska med potential men som köptes billigt på Calles i Tyskland. Donnan i fråga:

Beringer Stone Cellars, USA Californien, Zinfandel, 2005 (74651)

Då Tommie ligger och drar sig i sängen efter en eftermiddagslur passade jag på att sätta mig vid datorn med ett glas för att provsmaka . Mmm, bara lukten verkar lovande. Luktar sött pch tungt, syltade röda bär och läder. Och smaken. Ojoj. Läder, syltade björnbär och  körsbär  En härlig mix. L äder smaken är mycket framträdande och känns helt självklar.

Då det är en beställningsvara på systemet så fanns ingen beskrivning att hämta där, men på Vinguiden.se fanns följande:

Doft : Syltig, aningen bränd doft med inslag fat, mogna jordgubbar, plommon och lakrits

Smak: Utvecklad, eldig, syltig smak med inslag av fat, jordgubbar, plommon och vanilj.

Ja alltså, vanilj och fat kan jag hålla med om, men resten, nej knappast. Både björnbär och läder är i min mun de mest framträdande  smakerna. Men men. Smaken är som baken. Väldigt gott var det iallafall och för det svenska priset av 79kr så får man Mycket! vin för pengarna, men på Calles blir det ett riktigt fynd. Sådanna här pavor kommer det finnas fler av i mitt vinställ i framtiden. Lovar!

Nej nu är det dags att ta tag i maten. Härlig allahelgona!

Kategorier
Italien Resturang / Bartips Röda viner

Kvinnor, mat och vin

Feudo Arancia, Italien, Syrah

Tisdag kväll och här ligger man helnöjd med kråset smort. Så borde det vara varje tisdag.

Jag hade nämligen en date med agnieszka som jag inte sett på någon månad. Vi båda hade hoppats på att jag flyttat in i huset nästa gång vi sågs, men det kan man ju glömma. De ringde senast i dag och sa att det var ytterligare försenat. Som plåster på det nu mycket öppna och infekterade såret bad jag iallafall om att få våra vite pengar i handen och inte som ett avdrag från huset, och håll i hatten, det skulle de faktiskt ordna. Alltid något.

Iallafall så skulle vi ta en middag i stan, och vi hade inte bestämt mer än att vi skulle mötas vid hästen på kungsportplatsen. Då jag var lite tidig och då det var minst sagt iskallt sprang jag in en snabbis på H&M och köpte ett par inte jättesnygga med varma tummvantar. Det krävdes för å klara kvällen vill jag lova! Sikken vinter det känns som det kommer bli.

Iallafall så var vi båda vid hästen kl.18. Det var jättekul å ses igen, men då vi båda vad hungriga började vi knalla upp mot avenyn för å hitta nått bra ställe. Vi gick hela avenyn upp men inga restauranger tycktes lockande så vi gick upp på en bakgata. Då sa Aga att hon gärna hade gått till den där restaurangen vi skulle gått till en annan gång där man inte kunde boka bord. Jag hade ingen aning om vad hon pratade om, men efter ett tag då vi faktiskt var väldigt nära trillade poletten ner. Caleo högst upp på Avenyn var det såklart hon menade.  Jag hade fortfarande inte varit där även om vi tänkt att gå dit flera gånger, så det var en kanon ide.

Väl där möttes vi av jättetrevlig personal som tog våra jackor och vi hade tur att få ett bord för två vid fönstret. Vi fick menyerna med en gång och snabbt därefter fick vi en korg med supersmaskigt bröd och marinerade oliver. Läckert! En fräsch gratis korg med aptitretare  är verkligen ett enkelt trick att få en lite lyxigare kant på upplevelsen. Under prat och skratt bestämde vi oss, trots att det inte var en lätt uppgift. Allt lät så himla gott. Jag valde tillslut hjort med rödvinssky på en grönsaksgratäng med getost, och Aga valde socker och apelsinglaserad anka med cos cos. Då hon körde valde hon ett glas cola till medan jag som tagit vagnen kunde följa servitrisens rekommendation och beställa in ett glas rött från Italien:

Feudo Arancia, Italien, Syrah

Wow! vilken upplevelse! Här var det verkligen en fest i munnen. Hjorten var perfekt lagad och gratängen var helt underbart krispig och smakfull. Och tillsammans med vinet var det hela ren kärlek. Agas anka var också jättebra och med det trevliga sällskapet på toppen så var det en helkväll. Hit kommer jag verkligen vilja gå igen! Toppbetyg från mig. Och servicen var även den felfri. Kan som sagt knappt vänta tills nästa besök!

Och vinet -jag tappade nästan focus ifrån det- var något jag gärna haft ett par flaskor av i vinhyllan här hemma, men tyvärr kan man inte handla just denna flaskan på systemet. Det finns en annan, men inte en syrah.  Jaja, men jag hittade iallafall lite info om den på www.feudoarancio.it

This is a surprisingly fun red with a supple, rich palate. Look for black berry, chocolate, licorice and spicy, meaty, floral, smoky flavours. It is well made, well balanced and good value too.

Då denna sida kanske inte känns helt objektiv, hittade jag en kul beskrivning på www.vinography.com

I’ve discovered by far the best wine for under ten bucks I’ve ever had. You think Yellowtail Syrah is a good value? In a street fight, this scrappy Sicilian is going to send Australia packing. Fortunately for us they’re probably going to stay far under the radar of most consumers. While it’s made by a relatively large wine conglomerate in Italy, they’ve not yet figured out how to market wines to the US in the same way that the Australians can. Never you mind though. Just go out and buy some.

Tasting Notes:
A rich dark ruby in the glass, this wine has a high-toned elegant nose of cassis, blackberry, and violets. In the mouth it is smooth with primary flavors of cassis, blackberry, leather, and smoke with a little bit of the floral aspect coming through on the substantial finish. It is by far the best Syrah I have ever had at its price point.

Food Pairing
I had this wine with braised short ribs with red wine gravy and found it to be an excellent pairing.

Overall Score: 9

How Much?: $8.50

Ja, där har ni det. Även Amerikaner tycks gilla detta röda guld från stövellandet. Och jag håller helt med föregående talare. Måste bara hitta vart jag kan köpa det!

Kategorier
Italien Röda viner

Masi Grandarella möter hängmörad angusstek

Masi Grandarella, Italien Valpolicella

Fredag och jag är helt slut. Den här veckan har varit fullspäckad med problem och motgångar och psykist hade jag inte klarat en dag till utan en helgpaus. en nu är den här och det är dags att skaka av sig jobbets laster.

Då mamma var ensam hemma i helgen så erbjöd jag henne att möta mig i stan och promenera hem till oss för att få lite annat sälskap än katterna. Då Leonefter att ha spenderat alldeles för många dagar hos mamma inte längre är en innekatt fungerar det inte att ha han i lägenheten längre stunder, så då han ändå skulle hem till Romelanda kunde jag lika väl köra hem bägge två.

Då jag var före mamma inne i stan ramlade jag inte helt otippat in på systemet. Jag skulle egentligen bara ha en halvflaska rött  till rödvinskyn, men vem trodde att det skulle gå vägen? Nej, inte jag heller. Efter en lätt sightseeing tur stod jag i kassan med 2,5 flaksor istället för bara 0,5.  Ändå inte så illa, men så skulle det annars inte fungera att bära allt hem.

Vinerna i fråga, de hela då alltså, var:

Masi Grandarella, Italien Valpolicella, Carmenere Corvina Refosco, 2004

Beringer Stone Cellar, Nya Zeeland, Chardonnay, 2007

Efter att ha lämnat av flaskorna i hemmet åkte jag, mamma och Leon ut till Romelanda. Leon är fantastisk i bilen! Han lägger sig i mitt knä och där ligger han tills vi är framme. Han är verkligen mobil. Väl hemma tog han ett skutt ur bilen och försvann ut i hästhagarna, ingen tid att spilla här inte.

Då jag i stort sett hade noll energi att gå på så stannade jag bara en stund innan jag åkte hem med en omväg via Ica Maxi i Kungälv och Tommies jobb i Mölndal. Med Angusbiff och sallad i påsen lämnade jag Kungälv och efter att ha nämtat upp Tommie var jag Äntligen! hemma.

Då Beringern är en stammis i vinhyllan och inte är optimal till stek fick den snällt lägga sig i stället och vänta på sin tur. Jag korkade istället snabbt upp mrs. Grandarella, spänd på vad denna dyrgrip(!) hade att bjuda på.  Men tyvärr blev det inte den aha upplevelse jag hoppades på. Redan efter en sipp valde vi båda att vänta med fler klunkar tills maten var klar. Det var inget fel på vinet men det var verkligen ett till maten vin. Kryddigt, och alkoholstarkt med en sträv mörk syra som mötte en i dörren. Ingen favorit till mig, men till mat hade den potential.

På www.iglaset.se hittade jag följande information:

Karaktär: Intensiv mörkt röd med blå kant. Stor doft av söt frukt mot torkade fikon russin och dadlar samt en stor portion julkrydda som nejlika och kanel. Kraftig och stor smak med intensiv frukt, hög syra trots koncentration av torkad frukt. Tydlig fatkaraktär av rostade nya fat med dess kryddiga toner. Lång ihållande eftersmak.

Druvor: Carmenère 20%, Corvina 30%-40%, Refosco 40%-50%

Lagras: Ett vin som håller att lagras upp till tio år.

Passar till: Bör serveras vid 17-18 grader, för varmt upplevs vinet som alkoholstarkt. Kan avnjutas till smakrikt vilt som ren och skogsfågel, nästan alla sorters ost men med fördel hård smakrik typ parmesan eller västerbotten ost.

Och visst passade det bättre till maten än för sig självt, men i min mun var den faktisk en besvikelse även nu till rätta maten. Jag kan stämma in i beskrivningen ovan vad det gäller smakerna, men i min mun blir detta skarpt, strävt och ungt. Och vid det här laget så känner jag väl till att mjukare, fylliga viner med smak av syltade bär, vanilj och körsbär är min melodi.  Att det här vinet sedan kostade 200kr spädde ytterligare på mitt missnöje. Här var ett typiskt exempel av vad jag tyckt mig upptäcka efter att ha provat allt mer viner, att det ibland känns- eller snarare alltid- som man med de här etablerade italienska vinerna endast betalar för namnet.

Jag ser detta som en läxa och ska defenitivt satsa mer på chilienska viner i sann Tre Kronor (www.trekronorvin.se) anda. På måndag beställer jag 12 flaskor Vertice, och sen kan man bara luta sig tillbaka och vänta! *åh* Jag längtar!

Kategorier
Chile Ett måste i vinhyllan Kvinnlig Lyx Röda viner Tre Kronor Vin Vita viner

Tre kronor vinprovning: Tema chile

Queulat Sauvignon Blanc Gran Reserva 2007/2008

Queulat Chardonnay Gran Reserva 2005

Queulat Carménére Gran Reserva 2006

Ventisquero Queulat Cabernet Sauvignon Gran Reserva 2006

Queulat Merlot Gran Reserva 2005

Queulat Pinot Noir Gran Reserva 2006

Ventisquero Grey Carménére 2006

Vertice 2005

Pangea 2005

Vilken härlig avslutning på en mycket trevlig helg! Vi har precis kommit hem från vår andra vinprovning arrangerad av Tre kronor vinklubb (www.trekronorvin.se). Precis som förra gången hade de hyrt in sig på Lilla torgets vinkrog. Vi som deltog från vårt gäng var Jeppe, Johan, Magnus, Hanna, jag och Tommie samt mamma och pappa. Jag hade gett mor å far vinprovningen som tack för all hjälp med lägenheten.

Vi fick ett bord i hörnet med bra utsikt över rummet och det dröjde inte länge förrän rummet var fyllt med både folk och förväntningar. Till skillnad från förra provningen då det bara var vin så var det nu en supé provning vilket höjde förhoppningarna om en riktigt trevlig afton.

Johan Berner stod som vanligt mitt i rummet, och efter att alla kommit till rätta tog han till orda på sitt mycket lättsamma sätt. Han började med lite småprat innan han kom in på dagens vinprovning vilken skulle inheålla inte mindra än 9 viner varav 3 skulle hällas upp två gånger. Alla hörde informationen om att man gärna fick använda ”slattmuggen” på bordet, men jag tror att vi alla var rörande överens om att ingen hade en tanke på detta.

Så var det hela igång. Vi hade fått veta att vinerna vi skulle prova hade producerats i världens just nu mest moderna anläggning och att den kostat US 50 miljoner. Och då det kom från chile som inte är ett klassiskt vinland så skulle vi idag få avnjuta mycket bra vin för pengarna, sas det.

Först ut var en vit sauvignon blanc:

Queulat Sauvignon Blanc Gran Reserva 2007/2008 (500438) 109kr

Här var det gräs och citrus som dominerade, men man skulle också känna sälta och mineraler.  Färgen var silver och  vitt med en hint av grönt. Jag som är mycket petig med mina vita viner och som alltid är skeptisk höll på att ramla av stolen av denna ljuva arom och smak som mötte mig i glaset. Om det här var början, vart skulle det då sluta

Vin nummer 2 var också en vit donna, men den här gången en Chardonnay från samma producent:

Queulat Chardonnay Gran Reserva 2005 (500678) 109kr

Till skillnad från den förra flaskan som bjöd på silvriga nyanser så var denna mera mörkt guldfärgad. Doften påminnde starkt om mitt vita favoritvin Concannon och doftade bl.a. smör vanilj, melon, pappaya  och bröd. I smaken hittade vi lite bitterhet, blommor och mineraler, allt med en sötaktig avslutning. Till detta serverades något som jag aldrig hade gissat skulle passa, nämligen quesadilla med sardiner, ost och tomatsås. Tro det eller ej, men ihop var detta jättegott. Vinet i sig var lite för blommigt och bittert för min smak, dock väldigt intressant, och det var kul att prova på något så oväntat till och som höjde smaken så mycket!

Men nog av det vita! Nu var det dags för första rätten och det första röda vinet:

Queulat Carménére Gran Reserva 2006 (2405) 109kr

Till detta serverades en tallrik med tre tillbehör varav ett skulle passa utmärkt med detta vin, en skulle passa lika bra till detta som till nästa vin, och det tredje tillbehöret skulle passa mycket bättre till det nästkommande vinet.  Som en liten övning skulle man hitta vilken av rätterna som inte passade till vinet. Tillbehör ett bestod av rödkål. Tillbehör nr två var en terryakimarinerad pirog och tillbehör tre var en potatissallad som piffats upp med äpple och curry. Då detta vinet doftade av syltiga  björnbär hade jag en bra känsla i magen, och den efterföljande kryddiga/eldiga smaken med ett bittert slut var angenäm, men blev påtagligt bättre till rödkålen och framför allt pirogen. Däremot hemsk till potatissalladen. Spännande! Här lärde man sig massor. Ett annat mattips som delades ut på plats var att man kunde tillsätta ingefära i köttbullarna och lite kaffe i gräddsåsen och voila! så hade man ytterligare en rätt som passade till detta vin.

Nu över till vinet som uppenbarligen passar bra till den marinerade pirogen men också till den upp-piffade potatissalladen:

Ventisquero Queulat Cabernet Sauvignon Gran Reserva 2006 (75754) 109kr

Här doftade vi syltiga vinbär , ett uns av choklad, lite stall och charkuterier. Smaken var smörig och slutade långt fram i munnen. Mmmm… Här har vi lite guld. Det här vinet var även det väldigt gott till pirogen men också som utlovat till potatissalladen med äpple och curry. Här fick vi också lära oss att då vinet smakar långt fram i munnen passar det utmärkt till kött, ost, äpple och t.ex. thaimat. Detta för att samtliga av dessa smaker är söta. Smakar det däremot långt bak i munnen, vinet alltså, är det pepparot och vinbärsgele som gäller som passande smaker. Ett recepttips här var att tillsätta lite transbärsjuice i köttfärsåsen.

Nu var maten på tallrikarna uppäten och det var dags att prova ytterligare en flaska rött, men den här gången helt för sig själv:

Queulat Merlot Gran Reserva 2005 (500440) 109kr

Dags att åter ”gruppdofta”. Nu kände vi svarta vinbär, russin, plommon, kaffe och läder. Jag hade nog inte kunnat sätta mina små fingrar på allt detta, men då någon påtalade det så gick det att få fram. Här hade vi en typisk merlot med smak av läder, sött med en syrlig touch. Inte helt ett vin i min smak, men enligt de som kan ska det passa utmärkt till Kåldolmar med lingonsylt. Kan vara bra att veta! Och vad mer lärdes ut var att man känner syra i sidorna på munnen (citron/lime) och bitterhet i mitten. En nyttig lära då man ska passa ihop vin och mat.

Hej å hå, vid det här laget hade stämningen i restaurangen höjts betydligt och spottkopparna gapade tomma. På´t igen:

Queulat Pinot Noir Gran Reserva 2006 (81128) 129kr

Då pinot noir viner kan vara goda men oftast är lite för tunna för min smak skulle detta bli intressant. Tyvärr passade den inte alls till just mina smaklökar, men enligt expertenrna skulle detta vara en pärla. Tyvärr hade som nämt ovan vinet börjat kicka in och jag fick endast med en noteringar om lukten och inget om smaken. Stark organisk doft, plommon, körsbär också lite oväntat- mandelmassa.

Nästa:

Ventisquero Grey Carménére 2006 (81121) 159kr

Den här skulle klara att lagras i mellan 3 och 8 år och skulle bara bli bättre. Doften beskrevs som eucalyptus, stall, charkuterier och havannacigarr med mint på slutet. En allt annat än luddig beskrivning efter alla dessa glas vin om jag får säga det själv. Smaken var dock inte lika väldokumenterad men att det handlade om stor sötma och tanniner kom iallafall med. Men vad behöver man egentligen veta mer än att det är samma person som grundade Penfolds Grey range som dessa viner. Man kan inte annat än att lita på storheten och köpa hem ett gäng för lagring.

Och nu, efter detta storslagna vin, kom så kvällens pärla. Den köps i en träbox med beslag och med vinflaskorna inlindade i silkepapper. Låt mig presentera:

Vertice 2005 (500675-01) 189kr

Här blev jag kär, och mitt bankkonto lite mer utmattat. Med dofter likt en hel orkester av björnbär, choklad, blåbär, tobak och löshästar – ja jag är villig att gå med på allt. Smaken.. oh…. Smaken. Här har jag inte skrivit annat än himmelskt, komplett och gudalikt. I vårt häfte har dock producenten beskrivit det med en fin mjuk känsla av tanniner, stark struktur, svarta bär och kryddor, en balanserad syra och ett långt avslut. Halleluja! Till detta serverades mörk choklad, men ärligt talat så vardet  bättre att bara dricka det för sig självt.

Och efter den här urladdningen av njutning var det så bara ett vin kvar att prova på:

Pangea 2005 (78492) 279kr

Här kom då det som experterna hävdade var det bästa vinet, och som också hade den dyraste prislappen. Det skulle nu krävas mycket för att slå det vin som just serverades, och vi hällde med spänd förväntan upp i våra glas, noga övervakande av assistenten så att ingen skulle hälla två doser av denna dyrgrip.

Doften skulle enligt experterna och gruppen samt mig själv innehålla körsbär, plommon, läder , peppar, tobak och choklad.  Jag kände själv mycket av detta, eller iallafall så trodde jag mig känna det. Vi hade ju trots allt druckit en hel del vin vid det här laget.

Så var det smaken. Jag kände genast en stor nypa besvikelse, och drömde mig genast tillbaka till förra glaset. I övrigt fanns eldighet i rikliga mängder samt också beska och sötma. Till detta serverades mörk choklad vilket eldade på vinet ytterligare och nu brände det ljuvligt i munnen, men fortfarande var detta vinet -i min mun- ingenting mot djupa mrs. Vertice.

När vi så låtit den sista droppen slinka ner i halsen var det dags att bryta upp och traska hemmåt. Alla var överens om att det var en väldigt trevlig afton och att tre kronors vinprovningar verkligen är värda ett besök.

Nu när man ligger här i sängen med vinburret fortfarande i knäna kan man bara konstatera att livet allt är ganska underbart, iallafall i mellanåt =).

Kategorier
Calles i Tyskland Chile Fynd! Röda viner

Bland bräder, chilenare, kvinnor och barn!

Rengo Abbey, Chile, Cabernet Sauvignon

Jag ligger utmattad i sängen efter en heltokig helg i flitighetens tecken. Det började redan i fredags när jag gick från jobbet vid 12 för att möta mamma vid Ikea. Efter en snabbrunda där och med en färgburk ifrån Bauhouse under armen åkte vi hem till lägenheten för att möta en renoveringsredo pappa och sedan också mäklaren vi skrivit kontrakt med. Hemmet var på endast 30 min förvandlat till en byggarbetsplats och sen var renoveringen åter igång för fullt. Suck! Det börjar verkligen kännas slitigt!

Då mäklaren var sen passade jag och mamma på att titta in i lampaffären här bredvid. Tommies smutsgula spotlite lampa har aldrig kännts rätt och jag såg med glädje fram emot att få byta ut den. Även hallen där en vägglampa varit enda ljuskällan skulle få sig ett uppryck med en ny fräsch taklampa. Men fy vad svårt. Han hade gangska mycket fina lampor och var en väldigt kompetent säljare, men jag fastnade inte för nått. Jag fick en klump av ångest i magen och svor inombords över mitt minimala inredningssinne som jag blivit tilldelad, och det var med tunga steg jag lämnade affären. Tidigare har vi tittat på Mio, Bauhouse, Hornbach och Ikea men ingenting av minsta intresse fanns där. Och de man kanske skulle kunna tänka sig kostade en förmögenhet, vilket vi inte vill lägga då vi inte helt vet hur vårt hus ser ut.

Mäklaren, Therese Nilsson från Erik Olsson, kom med två andra tjejer i släptåg vid 15.30. Hon var stressad och jag tror att samtliga stillettoklackprydda damer kände sig lite obekväma mitt bland bräder, sågar och svettiga föräldrar. Hon gick snabbt igenom lite papper som Tommie skulle skriva på och sedan bar det iväg med hela gänget. In och ut. Vet inte om jag hade förväntat mig lite mer kallprat eller information, men å andra sidan kanske hon inte ville störa oss i vårt arbete. Jaja. Hon hann i alla fall berätta att homestaging damen anländer till oss måndag klockan 08 och fotografen onsdag klockan 09.

Tommie ramlade in vid 22. Han hade haft kurs och middag med jobbet hela kvällen. Jag och pappa var vid det laget totalt slutkörda och beslöt oss för att bryta där. Vi hade fått upp några lister, storstädat kök och badrum (tack mamma!) samt målat lite smådetaljer. Det var mycket kvar men vi var på rätt väg. När pappa stängde dörren låg jag redan i sängen och 2 min senare tror jag att jag sov.

Lördag morgon vaknade vi i vanlig helgtid, ca 08.  Jag hade klart frukosten vid 09, och vid 10 stod jag påklädd i dörren, fast besluten om att ta mig till backaplan för att hitta en lampa eller två i den dignande affären Ljusexperten som ligger där. Jag hade inga stora förhoppningar men skam den som ger sig. Pappa skulle ända till Abi trä och handla lister, så jag hade en timme på mig.

Väl där möttes jag av mängder av lampor och trevliga expediter. Först såg alla lampor ut som något från rymden, men efter att ha vandrat runt en stund och man vant sig vid alla dessa takprydnader så hade jag med expeditens hjälp lyckats hitta en halllampa som vi även kan ha i nya huset samt en lampa till stora rummet som kommer passa utmärkt i vårt blivande sovrum. Perfekt!! Helnöjd packade jag in mig och lamporna i bilen och åkte hem. Ibland är lyckan nära till hands!

Jag anlände ungefär samtidigt som pappa. Vi monterade lamporna direkt, och Tommie gav mig godkänt efter endast smågrymtningar som han sen tog tillbaka när han väl vant sig han med. Sedan följde en otroligt lång dag av instensivt målande, spikande, sågande och pustande. När vi vid 19:30 bestämde oss för att packa ihop var vi alla i renoveringskoma. Mycket, eller ja, faktiskt det mesta var gjort, och en hel del onyttiga men välförtjänta fikapauser hade slinkit in. Tommie ville ha en kväll för sig själv och stannade i lägenheten medan jag åkte med pappa hem för att mysa med mamma och han samt syrran och barnen. Det hade nämligen blivit dags för den stora matlagningsdagen inför pappas 60 års fest.

Jag hann inte mer än innanför dörren förrän jag var nere i vinkällaren och inventerade. Jag vägde mina val och kom fokuserad ut med en helt okänd chilenare som jag köpt på Calles i Tyskland. Ur minnet trodde jag den hade kostat ca 6 euro, så jag hade återigen inga jätteförväntningar, men sen var jag också ute efter yrsel mer än smak, så jag struntade i att tänka efter och korkade upp!

Rengo Abbey, Chile,  Cabernet Sauvignon,2006, 65 kronor på Calles i Tyskland.

Återigen en suprise. Ett medel-lent vin, djupt för sin ålder och väldigt vackra toner av röda bär. Körsbär och vinbär för att vara exakt. Tät struktur och en behaglig eftersmak. Jag kan tyvärr inte beskriva vinet bättre då jag som sagt mest var ute efter yrseln, men väldigt gott var det iallafall. runt, tjockt och mjukt.

Jag har  försökt att hitta inforamtion om det här vinet på nätet men kammade noll. som sammanfattning kan jag säga att detta är ett vin som jag kommer köpa fler flaskor av nästa gång jag hamstrar i Tyskland. Jag ska till och med lägga till en ny kategori där jag kan se vad jag tycker om vinerna från Calles, så att man har något att gå efter nästa gång man är där!

Idag, Söndag, har jag som sagt varit skonad från renovering men suttit fast i spisen hemma hos mor tillsammans med min syster. Bland katter och barn har vi bakat minipajer, drömmar, kärleksmums och  kycklingspett samt planerat hela festen på lördag. Inte illa, men nu är jag trött.

Väl åter i lägeneheten var jag nästan tårögd. Pappa och Tommie hade gjort klart i stort sett allt, och lägenheten skimmrade av nya detaljer, nytt ljus, välstädade väggar och golv mm mm. Helt fantastiskt. Nu kan jag verkligen tro på att någon vill betala bra för den här lilla lyan. Nu återstår endast homestaging, fotografering och att hitta rätt köpare. Jag lovar att återkommer med rapport på hur allt går! Nu ska jag sova!

Kategorier
Frankrike Recept Röda viner

Husmansonsdag med ”superieur” fransman

Chateau Lacroix, Bordaux Superieur, 2004

Idag öste regnet ner för första gången på veckor. Sensommaren har verkligen varit helt underbar i år, men man blir trött på allt i längden. Jag kan ärligt säga att jag njöt idag när den grådassiga skyn äntligen släppte på trycket och de underkylda dropparna piskade rutorna runtom Göteborg.

Efter en lite halvt inspirationslös dag på jobbet var det dags för startmöte med Hjältevadshus. Vi ska, efter många förseningar, flytta in i ett hus från dem vecka 44. I början var spänningen stor men efter en hel del förseningar och motgångar så har tyvärr den där inspirationen dämpats och känslan av att det aldrig kommer bli av har infunnit sig. Men nu ska det som sagt vara på gång, och startmötet idag höjde humöret något.

Mötet bestod av att arbetsledaren på Finndomo, som i mina ögon var en högst amatörmässig figur när det kom till kundkontakt, berättade för oss hur leveransen kommer att gå till. Precis som innan kom det åkande en del extrautgifter, och ärligt talat så drar det verkligen ner intrycket av att köpa hus från de här herrarna. De hade tjänat i rykte på att inkludera en och annan utgift, men sån är entreprenörsvärlden. Det var iallafall skönt att få tillbaka lite av förväntningarna och känslan av att det äntligen drar igång. Vi har försökt hålla lågan uppe genom att beställa våra nya möbler, men renoveringen av lägenheten har verkligen gjort slut på all energi.  Men nu är det bara listerna kvar och lite målning av detaljer och sen är det dags för stylisterna. Jag kan knappt vänta!

Väl hemma sprang vi in i Truls och hans matte som var påväg ut för att leka. Leon som älskar sin lekkramrat var snabbt ute ur lägeheten och studsade runt Truls i hans egna glädjedans innan de både försvann ut. De är för söta!!

Tommie som skulle spela in veckans avsnitt av slashat satte sig vid datorn medan jag hamnade vid spisen som en god kvinna. På menyn idag: Köttfärslimpa med knaprigt bacontäcke, kantarellsås, potatis och lingon. Mums! Det var verkligen jättelängesen vi gjorde detta. Och jag vet inte varför för det är verkligen världens enklaste recept. Och så himla bra. Man blandar en burk lätt creme fraiche med en påse fransk löksoppa. Ja, det låter skumt men så gör man. Blanda sedan ca 800g nötförs med röran. Forma till en limpa i smord plåt och täck med bacon skivor. In i ugnen 20-30 min.  Under tiden limpan var i ugnen gick jag ut för att titta till killarna. Då det blåste bra och började dugga verkade varken Leon eller Truls sugna på att vara ute, och när vi alla tre stod i trappan kom även Truls matte ner.  Hon föreslog att Leon skulle komma upp till dem och leka, vilket var en kanon ide! Så jag lämnade av min son och gick tillbaka spisen. Lägenheten kändes tom, men så länge Leon har det bra får mamma bita ihop.

Med allt i ugnen, Tommie vid datorn och Leon på dagis så fanns det inte mycket annat att göra än att dricka vin. Efter en titt i vinstället där iallafall 6 flaskor ifrån Tysklandresan hittat in, valde jag en röd franssos årgång 2004. Då den inte kostat mer än 6 eller 7 euro hade jag inte jättehöga förvätningar, men  jag blev desto mer överaskad då vinet var underbart. En tjock tät varmröd färg och en fyllig doft av syltiga röda bär och en hint av ek och sherry mötte mig vid upphällningen. Den väl synliga gula kanten skvallrade om ett moget vin, och det är sånt skvaller man ska lyssna på =). Så var det dags att smaka. Jag älskar det här ögonblicket precis innan man vet hur vinet smakar. Spänning och förväntat, allt i ett litet glas. Och mmm… Här har vi brännt gummi,söt marmelad gjord på mörka mogna bär, och en eldig, kort men intensiv, eftersmak. Lite tunnt för min djupa smak men kanongott.

Chateau Lacroix, Bordaux Superieur, 2004

Och det var visst inte bara jag som tyckte det var bra. Nedan har vi lite historia och smakbedömning hämtat från sidan www.bigredwine.co.uk

Bordeaux’ Jonathan Maltus is a former engineer who sold his company to develop his passion for wine. In 1994 he purchased St-Emilion Grand Cru Château Teyssier which he has since transformed into one of the very best estates from this renowned appellation. Indeed, over the last few years he has bought up other St-Emilion estates and created the prestige wines ”Le Dôme” and ”Laforge”. From 2004 he has added a new lower level (an expression which really does not do the wine justice) label ”Château Grand Destieu”.

In addition to Teyssier, the Maltus empire includes a very good Bordeaux Supérieur under the label of Château Lacroix. These are some of the better inexpensive wines from Bordeaux. More recently, Jonathan has widened his range to include a Barossa Valley old-vine Shiraz from the Colonial Wine Company

The Lacroix wines are great value Bordeaux. The red is made with all the care of the Grand Crus and from essentially the same blend as Teyssier (approximately 85% Merlot, the remainder Cabernet Franc). The Lacroix vineyard is adjacent to some of the Teyssier plots and includes some rows of very old vines.

Och med de orden så tror jag att jag skall luta mig tillbaka i soffan och surfa bland stugorna i Dalsland då vi ska inhandla en långhelg där till far i 60 års present. Skål!

Kategorier
Argentina Röda viner Skönhet och hälsa

Kalasgrill med Romelanda gänget

La Mascota, Argentina, Shiraz, 2006

Söndag och den sista dagen på semestern. Nu går det hela verkligen mot sitt slut. Suck! Ångesten har börjat komma krypande och även lite nerver, men det är väl så det ska vara. Men sommaren slutar inte för det och nu ska det komma fint väder, så man får vara nöjd med det. Man har ju fortfarande helgerna.

Men nu till gårdagens vinhändelse! Ida hade bjudit in till festiviteter hemma i hennes ömma moders lya. Tiden var satt till 19, men jag åkte tidigt ut till Romelanda då jag hade egen bil och då katterna behövde mat och sällskap. Tommie skulle komma ut senare och skulle även ha med sig Sezar och Johanna som kom med tåget från Stockholm.

Solen var för en gångs skull strålande och jag la mig helnöjd på en dyna på gräsmattan med en fantomenkrönikan framför mig. Guld!  Jag låg och stekte mig i ca 2,5 timme innan jag var tvungen att ta en solpaus och åka och handla en present till födelsedagsbarnet. Jag hade sedan ett tag tillbaka bestämt mig för ett läppstift i annan färg men av samma sort som jag har när jag ger mig ut på krogar och restauranger. Det är fantastiskt och något varje kvinna borde ha i partyväskan. Det är Max factor som gör läppstiftet och ettiketten säger Max Factor Lipfinity & Gloss . Jag har det i en läcker stark rosaröd färg, men jag köpte en något mer neutral färg till Ida. Det var dock mer glitter i hennes gloss, så det passar nog utmärkt till ett "party stick" det med.

Då det kändes lite trist att bara ge ett läppstifft hittade jag även ett läckert nagellack, också detta från Max Factor. Då jag  annars inte hade en aning om vad att köpa så var jag ganska nöjd och kunde åka hem till den soldränkta gräsmattan igen. Där fick jag även sällskap av mammas katt Fia samt min lilla vilde Leon.

Vid 18 kom Tommie, Sezar och Johanna och jag fick snällt hälla i mig mitt glas med rött som serverats av min granne Gunnar hemma hos dem. Jag hade smugit över då jag sett att Josefine var på besök och hade då fått mig ett glas gott rött i handen. Josefine undrade om hon skulle köra oss, och då vi inte hade någon bättre idé så var vi tacksamma för förslaget. Att komma svettig till festen är aldrig trevligt, vilket hade blivit fallet om vi promenerat. Det var en varm kväll.

Hemma hos Ida hade Frida, Lasse och Lina redan kommit. Ungefär samtidigt som oss kom även Mikael, Linda och Pär och senare ramlade även Sara och Roger in. Grillarna var tända så kött och annat lades på med en gång innan minglet började på allvar.

Till köttet hade jag med mig en oprövad flaska från Argentina. Jag har tidigare inte fastnat för viner från Argentina, men skam den som ger sig. Flaskan såg stilig ut och beskrivningen på hyllkanten lät bra:

Doft: Koncentrerat fruktig doft med fatkaraktär, inslag av plommon, lakrits, gummi och vanilj.

Smak: Koncentrerat fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av plommon, björnbär, lakrits, gummi och vanilj.

Och vinets namn:

La Mascota, Argentina, Shiraz, 2006 (6545)

Det här vinet har till min förvåning provats av ovanligt många kritiker, och samtliga har lämnat omdömmen. Nedan har vi en sammanfattning av vad dessa vinkännare tyckte:

La Mascota Shiraz – Prisvärt Allt om mat  2008-10-07

La Mascota Shiraz – 4 fyrar Göteborgsposten  2008-09-30

La Mascota Shiraz – 5 tärningsögon (av 6) Svenska Dagbladet, Jens Dolk  2008-09-26

La Mascota Shiraz – Fynd! Dina Viner Professional Edition  20080831

Enligt kritikerna ett mycket gott vin alltså, men vad tyckte vi på festen? Ja den första klunken var lite överraskande rent av gräslig. Övermogna mörka bär, unken källare och brända mandlar var några av de intryck som jag och Lasse kom fram till. Inte alls tilltalande. Och dessa intryck höll i sig hela första glaset. Men tog ni fler om det var så illa, kan jag höra er fråga. Jo, det gjorde vi. Och anledningen var att det fanns något ibland det inte så tilltalande som man ville ha mer av. Vi kunde inte sätta fingret på vad, men vi kom överrens om att andra glaset var mycket bättre. Inte så unket och med bättre smak av de mörka bären. Taninerna kändes nu också tydligt och läppen fastnade lätt på tandköttet. Tredje glaset var jättegott. Smakrikt, och intressant.  Så har jag aldrig upplevt ett vin att beté sig, och det hela kanske låter helsnurrigt, men vinvin.se förklaring tar upp en del av de smaker som vi kände:

Maffigt på gränsen till överextraherat, men med ett stramt slut som räddar vinet.

Jag tror att vi blev tagna på sängen av denna ovanliga smak och att det krävdes lite smaktid för att vänja sig vid alla starka smaker. Att jag har dålig smak ser jag inte som en alternativ förklaring.

Så sammanfattningsvis, vad ska man säga? Jag tror jag väljer att säga  smakrikt men väldigt udda, och inget som kommer att hamna i minvinhylla igen. Jag kan rakt inte se eller smaka allt det underbara som  kritikerna kan, och det gör mig lite besviken, men smaken är ju som baken! Såhär i efterhand tycker jag att unken källare och gummistövel nog är lite samma sak, och de nästan övermogna bären hade jag också nästan prickat in, jag tänker på beskrivningen "överextraherat". Sen att jag inte gillade det finns inget att göra nått åt.

Festen var mycket trevlig, men då pappa som skulle hämta oss hade seglat 10 timmar tidigare under dagen och var kanontrött så drog vi oss hemmåt vid 00:30. Vi tog en öl med päronen, men sen hoppade vi alla i säng. Ett utmärkt slut på en helskön dag.

Kategorier
Grillat Kvinnlig Lyx Resturang / Bartips Röda viner Skönhet och hälsa Sydafrika

En spontan jakt på sol och livets goda

The Gunnar, Sydafrika, Merlot Cabernet Sauvignon Petit Verdot , 2005

I måndags stod regnet som spön i backen, och efter en soldränkt Marstrandshelg ville min och Hannas på sina ställen lätt brända kroppar ha mer. Prognosen regn hela veckan kändes som den absolut sämsta starten på en efterlängtad månadslång semester, och något måste göras. Efter att ha granskat SMHI:s hemsida stod det klart att Öland var stället att vara på då detta var den enda orten där solen tänkte svepa in tursterna i sin fullkomliga värme.

Sagt och gjort ringde jag till Hanna och presenterade min ide. Hon var såklart på och efter en titt i min Hotell-Express guide hittade jag två hotell i Kalmar där vi skulle kunna utnyttja tjänsten och få rummet för halva priset. Första hotellet var nästan fullt och inte alls sugna på Expresskunder, men till hotell nummer 2, First Hotel Witt, var vi hjärtligt välkomna!

07:00 hämtade Hanna upp mig och vi var iväg. Härligt med en spontan roadtripp. Humöret var på topp! Vi stannade till vid en rastplats i Falkenberg där vi mumsade i oss medtagna ciabatta fyllda med ost, salami och sallad samt drack kaffe och juice. Sen bar det det av igen mot soligare breddgrader.

Resan tog ca 5 timmar med paus, och trots att vädret sett halvdant ut utmed hela sträckan så var det en klarblå himmel som mötte oss när vi väl körde över Ölandsbron. Underbart. Vi hade förkollat stränderna och bestämt oss för att pröva någon av de stränder som ligger norr om brofästet. När vi körde igenom Ekerum kom Hanna ihåg att hennes föräldrar bott på campingen här och spelat golf, och sa att det nog kunde finnas en bra strand här. Vi körde ner till stranden och lyckades efter mycket om och men få betala parkeringsavgiften på 20 kr samt hitta en utmärkt solplats i gräset invid stranden. Ja, strand och strand. Inte riktigt en 10 poängare, snarare en 2:a, och att säga att det var långgrunt hade varit en grav underdrift. Vi lyckades hitta ett ställe där vi kunde stå med vatten upp till midjan, men mer än så vart det inte. Men strunt samma. Vi var på en strand och solen överöste oss med värme och förgyllande strålar. Hanna matade igång ipoden med Dolf Lundgrens sommarprat från 2008 och vi lade oss för att njuta. Helt underbart!

När så eftermiddagen kom hade ett större och mörkare moln bestämt sig för att skymma solen även här, men då vi var nöjda och kanske även en del brända, så packade vi ihop oss för att utforska hotellrumet och Kalmar stad. Då vi båda börjat känna av hungern tog vi en runda i centrum och hittade en trevlig italiensk restaurang som serverade fräscha sallader och vin, så vi slog oss ner. Hanna tog en Ceasar sallad och jag en räksallad. Mycket fräscht och trevligt. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad restaurangen hette.

Nu var vi ytterligare sugna på vin och då de stora moln som hägrat på himlen hade försvunnit under vår sena lunch, satte vi ner våra ändor på Bistro Bar:s uteserveringpå Larmtorget som nu badade i sol. Vi fick plats i två vräkiga korgsoffor, och med var sitt glas rosé i händerna kändes livet helt problemfritt. Att repetitionerna inför kvällens gratiskonsert, som skulle hållas på Larmtorget där vi satt, pågick höjde mysfaktorn ytterligare. Kvällens huvudartist var en musikalsångerska vid namn Linda Holmgren som verkligen kunde sjunga.

Efter ytterligare några glas vin, ypperlig service och flera timmars sol i korgsofforna kändes det som att det var dags att checka in och göra sig iordning inför kvällen. Restaurangen i Frimurarhotellets lokaler vid namn Helen och Jörgens hade utmärkt läge för att kunna lyssna på konsterten och verkade också ha lite finare mat, så vi bokade ett bord till klockan 20.

Hotellrummet på First Hotel Witt var fräscht och med ett fönster med utsikt över kusten och äldre byggnader. Storleken på rummet var kanske i minsta laget, men sängen var som en bit av himlen fylld med fluffiga täcken och kuddar och badrummet var fräscht med helkaklade väggar och golv. För en natt dög det defenitivt. Speciellt til halva priset!

Nyduschade, uppklädda och med ett glas franskt innanför rocken begav vi oss tillbaka till Larmtorget där konserten var i full gång. De framställda bänkraderna var nätt och jämt fullsatta, men samtliga uteserveringar runt torget var fyllda, så det var nog mer folk än vad det såg ut. Helen och Jörgens restaurang (www.helen-jorgens.nu) hade tagit fram en speciell konsert meny där de erbjöd valet av två förrätter, ett fisk och ett köttalternativ till huvudrätt och två efterrätter. Vi bestämde oss båda för att förrätt och huvudrätt fick räcka, då ingen av oss var jättehungriga.

Till förrätt beställde vi båda sotad getost med honung serverad på en sallad av fräscha frukter och grönsaker. Ljuvligt!  Fem prinsesskronor av fem möjliga här. Till detta avnjöt vi en fransk rosé som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, men den var bra likt de flesta roséviner. Till huvudrätt beställde Hanna in fisk, scampi och räkor som serverades med potatispurre och krispiga grönsaker såsom bok choy och grön sparris på planka. Hanna var mycket nöjd och gav 4 prinsesskronor av 5 möjliga. Jag beställde in hängmörad biff med potatis- och champinjonkroketter. Kanongott!! Hade det inte varit för att servitrisen glömde fråga mig hur jag ville ha köttet, och jag glömde säga till, så hade det blivit 5 sessankronor från mig, men nu när den serverades som en medium (jag gillar köttet näst intill rått) så blir det bara 4 st.

Till min hängmörade biff beställde jag med ett leende ett glas rött som rekomenderades till nötkött. Varför med ett leende? Namnet på vinet är nämligen det samma som namnet på den manliga vän som jag troligtvis har flest skojjiga rödvinsminnen med, nämligen the one and only Gunnar Jönsson, also knowned as Gstar.

The Gunnar, Sydafrika, Merlot Cabernet Sauvignon Petit Verdot, 2005

Ett mycket gott vin med starka smaker av körsbär och jordgubb. Trots att det inte var riktigt så fylligt som jag vill ha det så var det mycket gott och det passade absolut till min hängmörade biff. Jag tror dock tyvärr att denna inte går att handla i Sverige, men får man valet på restaurnagen så tycker jag den är väl värd att prova. Nedan följer beskrivningen som hämtad från www.iona.co.za

Ripe black cherries, roasted coffee beans and licorice flavours with silky tannins and mineral undertones give this wine a distinctive plushness and complexity on the palate, supported by Iona’s characteristic good natural acidity.

På adressen www.mindfood.com hittade jag under "wines of the week" den följande beskrivningen toppad med lite historia om vingården:

Winery owner Andrew Gun has traced his heritage back to the Viking (hence Gunnar, which is a good Viking name). This is also an extremely good wine. Made from grapes planted at high altitude in South Africa, it is a blend of cabernet sauvignon, merlot and petit verdot – the intense fruity perfume of the petit verdot lifts the wine into delicious new aromatic territory.

Jag hade tyvärr för mycket fokus på min egen underbara mat och det förträffliga vinet för att komma ihåg namnet på Hannas vita vin ifrån Chile, men gott! det minns jag iallafall att det var. Fullt med mogna gula exotiska frukter och lite ek.

Efter middagen och konserten som var jättebra så var vi båda utmattade och nöjda och valde efter att ha gått ett varv runt kvarteret att trava hemmåt. Vi hade planerat att toppa aftonen med lite engelskt kriminaldrama, men då blixten slagit ner några dagar tidigare i hotellet så var TVn tyvärr ur funktion. Detta gjorde dock inget för jag minns knappt att jag lagt huvudet på kudden förräns klockan ringde vid 09. Dags för frukost och lite sightseeing i Kalmar.

Frukosten var bra, men inte extraavagant på något sätt. Man kunde göra sina egna våfflor, men då vi båda  är mer för frukt, smörgås och té så testade vi inte dessa.

Efter att vi checkat ut bestämde vi oss för att promenera runt staden.  Vi gick ner igenom centrum utmed muren igenom stadsparken ner till slottet, men då ingan av oss var sugna på att gå en guidad tur så promenerade vi vidare ner till gästhamnen. Här satte vi oss vid cafets enda soldränkta bord för att avnjuta en cafe latte. Solen blev dock inte långvarig då stora mörka regnmoln fyllda med vad som såg ut som åska närmade sig. Vi funderade på vad som skulle passa sig att göra i det här vädret innan hemfärd, och Hanna som hade varit uppmärksam på ett spa i stan vid namn Västerport Spa & Relax föreslog hon att vi skulle ringa och beställa varsin behandling. Javisst! Vi fick tid klockan 14. Hanna bokade in sig på behandlingen "Västerport Lyckliga Fötter" medans jag som aldrig prövat på spabehandling tog i från tårna och bokade en "Västerport Lavendel Dröm". Då klockan bara var 12 bestämde vi oss för att promenera en stund till och sedan avnjuta en lunch bestående av kroppkakor på en av en matguide rekommenderad restaurang.

På Familjen Hanssons krog serverades det tyvärr inga kroppkakor längre, utan de erbjöd 3 menyförslag bestående av köttfärsspett, Kycklingbröst med salsa och bönsallad -ett GI alternativ samt pastalasagne. Vi valde Kycklingen och beställde för fridens och kaloriernas skull 2 glas vin till detta. Fräscht och smakfullt skulle jag säga, precis vad vi behövde inför en en stund i paradiset. Under tiden vi åt hade ovädret dragit in och regnet börjat falla. Vi var dock beredda på mycket kraftigare skurar än vad som kom, molnen hade sett minst sagt hotfulla ut. Då det fortfarande var en stund kvar till klockan 14 passade vi på att stiga in i den närliggande second hand butiken. Vi fastnade för skohyllan och innan vi visste ordet av så hade vi båda fått med oss ett par skor var plus att Hanna hade inhandlat ett helt otroligt häftigt par solglasögon.

Men nu var klockan 14 och det var dags. Vi steg in i lokalen som låg i den mur som en gång slingrat sig runt staden och skyddat invånarna från inkräktare. Vilken miljö. Inte ett fönster, men väggar av genuin mur och vacker inredning på toppen. Wow! Vi fick varsin påse med tofflor och badrock och efter att ha bytt om till bikini hoppade vi i den upplysta jaccuzzin som stod till förfogande. Ah!  Jaccuzzin var utrustad med massagestrålar vilket gjorde under för min trötta rygg. Det var bara vi där vilket gjorde hela upplevelsen ännumera avslappnad. Vi testade sedan både ångbastun som var så varm att vi endast stod ut ett par minuter, och den vanliga bastun. Sen var det dags för behandling. Kvinnan som skulle utföra behandlingarna sa att de missuppfattat oss och trott att vi skulle ha två behandlingar var, och då hon var ensam erbjöd hon sig att utföra båda de bokade behandlingarna på oss båda, till priset av en var. Ja vem kan säga nej till ett sådant förslag?!

Vi började med Västerport Lavendel Dröm vilken inleddes med att vi i tur och ordning skrubbades med en turkisk saltscrub. Efter att vi duschat av oss masserades lavendelolja in över hela kroppen och vi lindades sedan in i plast. Under tiden oljeinpackningen verkade rengjordes våra ansikten med rengöringskräm och sedan applicerades en ansiktsmask. Efter ett tag fick vi vända på oss och avnjöt en efter en en underbar ryggmassage. Det hela tog ca 80 min och var helt underbart!! Jag har aldrig varit på spa, men jag njöt till fullo och kände mig som en ny människa efterråt. Men det var inte slut där. Dags för nästa behandling, Lyckliga fötter.

Vi sjönk ner i två kroppsformade fotöljer inredda med falsk fårpäls. På bordet bredvid låg diverse inrednings- och skönhetsmagasin och vi tog båda varsitt ex. Under avslappnad musik, läsning och småprat utfördes noggrann filning, putsning och massage av våra fötter, och till sist målning av tånaglarna. Hanna sa att när hon avnjutit denna behandling på andra ställen hade de filat mer, men mina fötter var lena och vackra, så jag var återigen helnöjd. Är ganska säker på att Hanna var det med. En helt underbar avslutning på en helt himmelsk minisemeter.

Efter detta var vi båda redo att åka hem. Hanna satte sig vid ratten och med p3 på radion så susade vi hem. P3 kultur var just denna dag fyllt av upprörda kvinnor med mindervärdeskomplex inför män och minst sagt avskyvärda åsikter. Det var dock ganska roande att i all lätthet röra upp sig över detta och det gjorde nog resan lite kortare.

En riktigt lyckad spontan minisemester måste jag säga. Jag kan definitivt rekomendera andra att följa i våra fotspår.