Kategorier
Champange Ett måste i vinhyllan Frankrike Mousserande vin Nya Zeeland Prisvärd Röda viner Vita viner

Minnesluckor sommaren 2010

Gumfields, Nya Zeeland Marlborough, Pinot Noir, 2009

Palmer & co, Frankrike Champagne, Brut

Dopf & Irion, Frankrike Alsace, Riesling, 2009

Chateau de Seguin, Frankrike Bordeaux, 2008,

Lacheze, Frankrike Cremant du Jura, Brut, 2007

Louis Bouillot, Frankrike Cremant de Bourgogne, Perle de Vigne

Nu var det nästan precis en månad sedan jag lyckades få in några vintankar här. Inte okej, men det är ju sommar!

Det har varit en utmanande månad på jobbet. Inte på det vanliga sättet, utan på ett totalt kaosartat sätt med neddragningar, chefsbyten och konstigheter av alla de slag. För att hålla mig själv på den positiva kanten har jag sköljt ner rödvin och vitvin i hiskeliga mängder, men då jag inte varit på humör för att experimentera utan bara varit ute efter nervlugnande, har jag hoppat över nyheterna och istället använt bloggen  i enlighet med vad jag hade tänkt att den skulle vara från början. Jag har använt den för att hitta tillbaka till mina favoritviner för att på så sätt försäkra mig om att besvikelse och ilska inte ska späs på ytterligare genom ett kasst vinval.

Men i semestertider får man ta av sig jobbet, hänga upp det snyggt på en galge och hänga in hela ekipaget i en garderob utom synhåll. I semestertider måste man ta vara på sig själv och sina närmsta och bara njuta av att faktiskt leva, och att leva bra. För det är ju det det hela går ut på. Att jobba alltså.  Eller är det det som DET hela går ut på? Livet i sig?  Tål ju att tänkas på faktiskt. Men så här i semestertider så tänker jag faktiskt inte fundera på det. Slutfunderat, slutstressat, slutarbetat. Tid för vin, vänner, min älskade och mig själv. Familjen kan med få vara med på ett hörn. Om de lovar att inte komma med några krav ;).

Ja vinet ja. Under den vecka som gått, samt på midsommar, så har jag i allafall lyckats få i mig följande oprövade viner:

Gumfields, Nya Zeeland Marlborough, Pinot Noir, 2009 (6407) 129kr

Palmer & co, Frankrike Champagne, Brut, (7372) 219kr

Dopf & Irion, Frankrike Alsace, Riesling, 2009 (2173) 84kr

Chateau de Seguin, Frankrike Bordeaux, 2008, (3958) 89kr

Lacheze, Frankrike Cremant du Jura, Brut, 2007, (7420) 99kr

Louis Bouillot, Frankrike Cremant de Bourgogne, Perle de Vigne, (77208) 99kr

En himla massa viner kan det tyckas, då jag sagt att jag inte har orkat  prova några för mig okända pavor, men det handlar ändå om en hel månad och lite till, och en av dessa veckor har faktiskt varit en semestervecka!

Vi börjar från Början:

Gumfields från nya Zeeland beskrivs av flera kritiker på www.vinkatten.se. Jag avnjöt denna tillsammans med min gode vän Oscar på en filt vid kanalen i Göteborg. Det var över 30 grader varmt, och jag är säker på att den här underbara flaskan hade haft ännu mer att ge om den serverats vid rätt temperatur. men nu var det parkhängardax, och då får det bli som det blir.

Aftonbladets kritiker tyckte:

Nya Zeelands kylslagna klimat lämpar sig utmärkt för denna svårodlade druva här lyckas man utmärkt att framhäva finess och elegans, därtill i mycket svårslaget prisläge. Doften är rättfram och intensiv av hallon, jordgubbar och finstämd kryddighet. Smaken domineras av röda bär och frukter i lätt sötaktig tappning. Ett vin som klarar mycket allt från smakrik fisk till lättare kött. Köp! Betyg 8av 10.

Göteborgs Posten tog det hela ett steg längre och höjde den högre mot skyarna:

Riktigt bra pinot från nya världen, med mycket jordgubbston, lite örtkryddor och vinbärsblad. Ungt, men mjukt och mungott. Månadens bästa pinot av fem, men inte det dyraste. Den rosastekta ankan väntar… Betyg 10 av 10

Och här kan man bara hålla med föregående talare. Jag kommer springa till systembolaget imorgon och köpa fler. Lättdrucken jordgubbsfylld pava med härliga smaker av basetts winegums. Man vill bara dricka mer! Jag  prövade den som sagt helt för sig själv och alldeles för varm, men jag kan knappt vänta tills den får mäta sig med lax, eller varför inte anka! Vi har ju planerat länge att prova anka hemma. Tror nog att tiden är kommen. Här delar jag med all säkerhet ut 5 rafflande tiaror och ser som sagt med glädje fram emot nästa flaska.

Palmer & co var en av de champagner som vi provade på vår champagneprovning på midsommar, och den som vi alla röstade som vinnare. Utav de som provades var denna en av de dyrare, men den var definitivt prisvärd. Till och med Tryggve som har druckit en rejäl del bubblande pavor i sina dar höll med om att detta var bra grejer.

Systembolaget.se ger följande beskrivning:

Doft: Medelstor, något brödig doft, inslag av citrus och choklad.

Smak: Torr, frisk smak med viss brödighet, inslag av citrus och nougat.

www.Vinpravda kan man, precis som på Vinkatten.se, se betyg ifrån flera kända kritiker. Här har den bara uppnått medelbetyg, men jag kan se att denna kommer att göra ett återbesök i vinhyllan inom en kortare framtid. Mitt betyg: 4 diamantprydda diadem. Kan hända att jag kan ha varit lite överentusiastisk då man på midsommar tenderar att vara i ett slags härligt sommarrus, men jag litar på minnet, och i bästa fall kanske lite fler infinner sig när man öppnar nästa pava!

Dopf & Irion från Alsace i Frankrike har en riesling på systemets hyllor som är väl prövad av min mamma och hennes kusin samt min syster. Då det vankades räkor på kvällen, och då denna ska gå just till det, tänkte jag att det var min tur att bedöma den pava som de andra pratar så ofta om.  Systembolaget beskriver den såhär:

Doft: Druvig, aningen kryddig doft med inslag av gula äpplen, päron och honung.

Smak: Torr, druvig smak med inslag av gula äpplen, päron, honung och citrus.

Vingruppen i Alltommat.se gav 2 av 5 stjärnor, märkte den som ”Prisvärd” och gav kommentaren:

Ganska enkelt och rätt charmigt, med friskhet.

Och jag håller med. Enkelt och friskt, men inget resmål jag återvänder till. Nej den här pavan lämnar jag på hyllan till resterande familjemedlemmar som tydligen uppskattar vit enkelhet.

Medan räkfrossan omtalad ovan dukades fram tog jag mig friheten att korka upp en oprövad cremant ur ”budgettklassen”. Jag hade köpt den och en till som båda kostade 99kr för att se hur de mätte sig med varandra samt om jag kunde hitta någon njutning i dessa lite billigare trevligheterna. Räkor är det ont om för tillfället och priset är nu uppe i över 300kr kilot, så för att kompensera tänkte jag experimentera med de lite billigare bubbelalternativen. Pavan den här gången: Lacheze från Cremant du Jura i Frankrike. Systemet beskriver den enligt följande:

Doft: Ungdomlig, fruktig doft med inslag av gröna äpplen, melon, aprikos, kex och citrus.

Smak: Torrt, ungdomligt, fruktigt vin med inslag av gröna äpplen, kex, päron och lime.

Göteborgs Postens vintyckare tyckte i juni i år att Lacheze förtjänade hela 4 fyrar med följande motivering:

Av tio bubblare i oktober ger det här mest mousse för pengarna. Champagnelik – i den lättare genren – med både bröd-, äppel- och fruktiga citrustoner. Inte alldeles torr, gör sig nog bäst som snacks-apéritif på det lite enklare kalaset.

Tasteline.se delade även de ut 4 av 5 stjärnor och med motiveringen:

Här ryms härligt frisk doft med äpplen, citrus och dragon i fokus. Smaken är bitter med inslag av gröna äpplen, citrus, jäst och mineral som mynnar ut i lång eftersmak. Ursprunget är Jura, en region i östra Frankrike med en åldrad tradition av ganska udda viner, även de bubblande bjuder tydlig särprägel. Köp! Druvan är till fullo chardonnay.

Jag kände också en hel del gröna äpplen, och den där unkna missanpassade smaken som jag upplevde kan nog kanske ha varit av typen dragon. Men till skillnad från kritikerna så skulle jag beskriva det som ett typiskt surt disktrasevin, som jag inte alls vill dricka igen och som jag skulle dra mig för att rekommendera. Tydlig särprägel, Absolut! Men att det skulle vara bra? Nej inte i min mun, och aldrig igen.

Louis Bouillot var namnet på den andra cremanten ifrån Bourgogne som också kostade 99kr. Denna korkade vi upp dagen efter räkfrossan i en vacker solnedgång på verandan. Marulken hade nyss tillsammans med sparris och majskolvar lämnat grillen för att infinna sig på våra tallrikar. Himlen kändes definitivt närmare än om hörnet. och semesterkänslan var 100%.

Systembolaget.se beskriver den käre Louis så här:

Doft: Diskret, aningen brödig doft med inslag av gula äpplen och citrus.

Smak: Torr, aningen brödig smak med inslag av gula äpplen, päron och citrus.

www.vinkatten.se kan man bl.a.  läsa följande utvärderingar och beskrivning:

Vinklubben delar ut 5 stjärnor och ropar:

Mycket bättre än så här blir det inte. Snygg flaska, högklassigt innehåll och billigt. Crémant de Bourgogne Perle de Vigne är en värdig utmanare till vår favorit Anna de Codorníu Brut. Vilken som är bäst beror på dagsformen. Till allt eller som sällskapsvin.

Aftonbladet och Dagens Industri delar båda ut 4 emblem, och Aftonbladet tillägger:

Uppfriskande doft och smak som påminner om äpplen, melon, päron, citrus och mineral i karaktären. Doften är relativt liten om än angenäm, smaken är elegant med strama syror och finstämd koncentration, allt i god balans. Aptitretande bubblor som passar till festens tilltugg.

Och jag håller med! Jag älskar brödiga bubblor, och i min mun var denna en succé. Mineralerna känner jag av, precis som lite övermogna äpplen och melon. Så mycket gott för så liten peng! Jag är såld. Jag springer till systemet och köper fler. Finns även stor risk att Vinklubbens favorit ovan också ramlar ner i korgen =). De verkar ju uppenbarligen ha bra smak.  Sen fanns det såklart några tristare beskrivningar och bedömningar, men de måste ha haft en dålig pava i glaset, för det här VAR gott. Punkt!

Chateau de Seguin 2008 åkte fram en slö dag framför tvn när vinsuget var inställt på rött. Jag tror att jag fick den här flaskan av någon när jag fyllde 30, men av vem är jag osäker på.

Vinprovningsgruppen.se beskriver vinet såhär:

Doftnoter: Massor av vaniljkola & en del katrinplommon i doften. Aningen söt med ett uns av gräddkola och lite svettig socka och möjligtvis lite grappa.

Smaknoter: Smakade ganska ungt och ganska strävt med mycket blåbär samt en del hallon och ev lite kanel.

Gruppen i fråga ger också kommentaren:

Det här vinet hade en jättehärlig doft, men smakade för klent, helt klart prisvärt  och en bra billig Bordeaux.

Dagens industri och Aftonbladet instämmer och säger:

Mustigt lite mindre renklingadnede och lite enkelt slut (Dagens Industri).

Typisk Bordeauxblandning med druvorna cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc. Ett stramt och örtigt vin med rostad ekfatskaraktär, stall, mocka, bigarråer och svarta vinbär. Mycket klassiskt i sin framtoning med kärva och föga publika karaktärsdrag. Gör sig definitivt bäst till mat (Aftonbladet).

Jag är helt med på stramt, tunt och enkelt samt örtigt, men räcker även upp handen på klent och tråkigt. Kanske hade det varit bättre till mat, men så här trista viner känner jag ingen anledning att köpa. Så nej tack. Kan ge 1 teaterkrona för etiketten.